EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…

Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?

Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?

På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!

Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)

För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?

Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!

Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.

Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.

* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.

edit 22:09

Typ hundra besökare, en kommentar… tja, jag är ju inte Aftonbladet direkt :D

Har ni sett programmet av och med Jan Guillou på jaktresa i Afrika? Det är provocerande att se hur vuxna karlar (och kärringar) reser till bl a Sydafrika för att skjuta på djur i hägn. Det är bedrövligt att det finns mänskor som är redo att betala hundratusentals dollar för att skjuta på ett tamt lejon?

ps. fast jag tog Jan Guillou efter fyra sekunder, max! mest sur är jag för att jag missade två av pappfigurerna från Tintin. det är rätt pinsamt, tintinifierad som jag är: Nestor kallade jag Nelson, och Rastapopoulos kände jag överhuvudtaget inte igen – troligen eftersom jag mest lyssnat på historierna istället för läst dem :/

Trots allt måste jag skriva att jag blir oväntat provocerad av Jonas Sjöstedt i SVTs morgonsoffa. Han dillar om att vi ska förvänta oss hjälp från USA och att det här bör bli ett fall för hela EU. När han sen med arrogant höjd näsa hotfullt fräser om indragna bidrag och att Etiopien bör passa sig, då är jag tvungen att skrika tyst. WHAT!? Den typen av hot bör sparas till situationer när landet i fråga faktiskt gjort nåt fel?

Hur synd jag än tycker om människorna Martin Schibbye och Johan Persson så tycker jag ändå att de på sätt och vis får skylla sig själv. Fast så får jag kanske inte tycka…

Terrorism och hat går hand i hand på nåt vis. Counter Jihad; ni är ju samma skrot som de ni försöker inbilla andra att ni avskyr? Eller?

Nä. Den finten gick vi inte på.

Dagsens klavertramp skedde i en FB-grupp för föräldrar till förskolebarn i min kommun. Dvs, redan från scratch borde vi ha samma utgångsläge; as in, vi är alla på samma sida!!? Nå. En medlem hade länkat till en artikel i GP (den här) och jag funderade i en kommentar under detta på om t ex barnskötare kortsiktigt skulle kunna lösa krisen i storstäderna. Min tanke, baserat på artikeln, var att en ”billigare” personalstyrka skulle kunna gå in som ”klassmorfar” och hjälpa till med det ”föräldralika” (läs: okvalificerade) som tydligen inte alltid hinns med; trösta, leka, läsa en bok eller bara mysa? Men ajajaj. Detta skulle jag såklart inte ha funderat på högt för jag fick då veta att ”just trösta, leka, läsa böcker och mysa är en stor del av det pedagogiska arbetet förskollärare utför på förskolorna”. Men ja? Och enligt artikeln var det ju just det som inte hanns med?!

Jag vill poängtera att jag har stor respekt för förskolepedagoger. Verkligen! Jag skulle själv aldrig klara med det arbete de gör, fast jag skulle å andra sidan heller aldrig per automatik gå i försvarsställning när någon vill prata yrkesroller (vilket tyvärr blev fallet här?). För OM jag som respons fått en känga om att outbildad personal i verksamheten riskerar dra ner både löner och kvalitet, då hade jag FÖRSTÅTT, men att i mina ögon helt irrelevant nedvärdera sin egen yrkesroll till att i huvudsak handla om att trösta och läsa böcker…? Jag menar, det är jag själv rätt bra på men jag skulle inte på långa vägar vilja jämföra mina föräldraegenskaper med 3,5 års högskoleutbildning?! :(

Debatten kring förskolan drivs på ett sätt som delvis går ut på att skylla föräldrar för oansvariga. Ungarna är ouppfostrade. Och. Alla som låter sina barn gå långa dagar på förskolan är dåliga. Allt oftare läser (och hör) jag hur föräldrar som väljer att ha sina barn på förskolan ”mer än nödvändigt” kritiseras – och med ”mer än nödvändigt” menas här allt från i samband med föräldraledighet till under den tid en normal arbetsdag inkl pendling innebär. De som kritiserar är märkligt nog ofta förskolepersonal, och jag antar då att de har två sätt att se på saken. Antingen handlar det om att de tycker att platsen bättre behövts av någon annan, eller så anser personen helt enkelt att det inte finns något för ett barn (15-timmars eller ej) att hämta i förskolan. Enligt alternativ 1 kan jag förstå argumentet men tycker inte att mitt barns rätt till 15 timmars pedagogisk verksamhet per vecka skulle tas ifrån henne även om jag var föräldraledig. Åsikter enligt alternativ 2 hoppas jag inte existerar i verkligheten; för vad säger det om den pedagogiska verksamheten om de som själva ligger bakom den inte tycker den är värd att delta i?*

Nu blev det här inlägget mycket mer än det jag tänkt att det skulle handla om: dvs, i skriftliga debatter är det alltför lätt att läsa för fort och missa viktiga poänger. Å andra sidan, många människor jag diskuterat med klarar inte själva debattsituationen bättre för att de har två ögon, en mun och ett kroppsspråk framför sig… ;)

* Det tredje alternativet, det jag inte ens nämnde, handlar om föräldrars rätt att själva prioritera sin arbetstid. Där anser jag att var och en själv måste få bestämma och känna efter vad som funkar (i vissa fall VET jag att 100% arbetstid innebär 40 timmar per vecka, medan 80% i samma fall troligen skulle innebära nästan lika många timmar). Det går inte att döma andras vardag utan alla parametrar! – och i många dall inte ens då.

Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.

Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.

Jag tycker att du konsekvent ska välja både eko och reko (fair trade) eller, åtminstone eko, när det gäller choklad, bananer, kaffe och te. Avstå från margarin, välj smör eller olja till matlagning och Bregott på mackan. Och om en frigående höna lägger godare ägg? Ja, jag tror det! Vintage is good shit! Handla begagnat och låna när det går. Dra in på onödiga dubbelköp (en vinterjacka räcker oftast, t ex).

Välj säsongsanpassat och närproducerat (undantaget är vaccumpackat kött från bl a Argentina, det är bättre att transportera en sydamerikansk oxfilé över halva jorden med båt än att köpa en icke-KRAV Scanfilé från grannskapet). Ät vegetariskt en gång i veckan. Välj ekoprodukter all over i matbutiken (och på andra ställen om du kan). Använd skönhetsprodukter av naturliga(re) ingredienser: prioritera miljömärkt. Försök rensa ut farlig plast i din omgivning; ex leksaker, stekspadar och matbunkar. Tre energisnåla vitvaror är bättre än hundra snålspolande toaletter.

Välj kläder av ekologiskt odlad bomull, av producenter som jobbar efter fair trade-koncept och undvik äkta päls som dekoration. Undvik att ”överkonsumera”, gör dig besvärlig inför jul och minska bergen under granen (vi har sen flera år ”hindrat” våra föräldrar att köpa mer än max en klapp var till döttrarna). Elektronikprylar är enormt stora miljöbovar, byt inte mobil för att den gamla blivit ”tråkig” :)

Utnyttja balkongen eller trädgården; tomater och vitlök är bland mycket annat fånigt lättodlat. Tigg till dig äpplen och päron från vänner (jag lovar att alla med fruktträd tacksamt delar med sig!). Genom att baka eget bröd och odla egna grönsaker sparar du inte bara egna ekonomin utan också miljön på många vis. Dessutom är det kul och ego-boostat att laga paj på egna rabarber :)