26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.
Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)
EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…
strl 110, i två varianter
Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?
Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?
På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!
Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)
25/1 – om att gå i taket.
Lasse Diding är provokatör, kompis med Jan Myrdal, kommunist, hotellägare, miljonär, taktlös och enligt sig själv familjens svarta får sen barnsben. Om enda syftet är att reta upp? Mission accomplished.
För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?
Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.
Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.
* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.
22/1 – om Juholts avgång.
Ibland har nån annan skrivit så mycket bättre än vad man själv mäktar med. Det HÄR är så fantastiskt roligt att jag skulle vilja nominera årets roligaste blogginlägg redan nu! Oavsett din politiska åsikt: du bara måste läsa!!
-
edit 22:09
Typ hundra besökare, en kommentar… tja, jag är ju inte Aftonbladet direkt :D
6/1 – om ”nya” På Spåret.
Med viss självdistans är det surt i soffan när Ralf Edström uppenbart favoriseras framför Gunilla Hammar Säfström i trötta På Spåret. Det är en sak att det hjälps ojämt och skojas med poäng (typ som i Så ska det låta) så länge det inte styr utfall och resultat, men när matchen blir oavgjord och det ena laget fått orättvis behandling bli spelet inte roligt att se på. Fast det var länge sen På Spåret var sevärt, tyvärr. Spänningen och glädjen är liksom borta? Och när inte ens programledarna orkar hålla skenet av intresse uppe är det mycket begärt att vi tittare ska gilla?
ps. fast jag tog Jan Guillou efter fyra sekunder, max! mest sur är jag för att jag missade två av pappfigurerna från Tintin. det är rätt pinsamt, tintinifierad som jag är: Nestor kallade jag Nelson, och Rastapopoulos kände jag överhuvudtaget inte igen – troligen eftersom jag mest lyssnat på historierna istället för läst dem :/
22/12 – om att inte förstå varför folk så envetet ska statuera märkliga exempel.
Två svenska journalister åker olagligt till Etiopien, tar hjälp av en förbjuden gerilla, ställer sig framför en kamera med vapen i armarna och blir när de åker fast självfallet behandlade som ”terrorister”. Imorse läste jag nåt som sätter ord på hur jag själv tänker så istället för att lulla vidare länkar jag till inlägget jag tycker är bra.
Trots allt måste jag skriva att jag blir oväntat provocerad av Jonas Sjöstedt i SVTs morgonsoffa. Han dillar om att vi ska förvänta oss hjälp från USA och att det här bör bli ett fall för hela EU. När han sen med arrogant höjd näsa hotfullt fräser om indragna bidrag och att Etiopien bör passa sig, då är jag tvungen att skrika tyst. WHAT!? Den typen av hot bör sparas till situationer när landet i fråga faktiskt gjort nåt fel?
Hur synd jag än tycker om människorna Martin Schibbye och Johan Persson så tycker jag ändå att de på sätt och vis får skylla sig själv. Fast så får jag kanske inte tycka…
15/12 – om skrot och korn, eller ‘inför gud är vi alla densamma?’.
Tittade i går kväll på SVT:s Debatt. Blev en smula beklämd. Sverigedemokratiske riksdagsmannen Kenth Ekeroth försvarar på länk (han ”vågar” inte sitta i studion?) ett nätverk i skuggzonen: ”‘Counter Jihad’ handlar om islam-kritik”, säger han och jag fattar inte. Hur kan man vara emot en hel religion? FFS! Det här är ju bara ett riktigt korkat försök att kamouflera sin rasism. – som argument; själv är jag Counter All Slags Religiös Fundamentalism men där hamnar inte just tokiga islamister per automatik överst. I USA finns t ex en del riktiga stjärnor tillhörande den kristna högern.
Terrorism och hat går hand i hand på nåt vis. Counter Jihad; ni är ju samma skrot som de ni försöker inbilla andra att ni avskyr? Eller?
Nä. Den finten gick vi inte på.
30/11 – om ideologisk kollaps.
Jan Myrdal flyttar sig själv och sitt kilometerlånga bibliotek till ett hus på en gata några hundra meter från min. Det känns inte bra. Det känns verkligen inte alls bra. Jan Myrdal är en person jag hyser mycket lite, för att inte säga ingen, respekt förr. En tjurig gammal gubbe kan jag ha överseende med, men en tjurig gubbes mossiga idéer klarar jag inte. Särskilt inte när han varit lika mossig hela sitt liv? Hans hårdnackade envishet i sitt försvar av Pol Pots folkmordsregim t ex är inte bara idiotiskt utan också oförklarligt. Dessutom har han vurmat för Kina på ett vis jag absolut inte kan förstå.
Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.
Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.
etik i vardagen: Shopping.
Genom relativt små förändringar i din konsumtion kan du göra mycket för vår värld. Både sällan- och vardagsinköp spelar roll, du som konsument är en kugge i hjulet och även om du tycker det känns meningslöst att ens försöka… varje liten handling är viktig!
Jag tycker att du konsekvent ska välja både eko och reko (fair trade) eller, åtminstone eko, när det gäller choklad, bananer, kaffe och te. Avstå från margarin, välj smör eller olja till matlagning och Bregott på mackan. Och om en frigående höna lägger godare ägg? Ja, jag tror det! Vintage is good shit! Handla begagnat och låna när det går. Dra in på onödiga dubbelköp (en vinterjacka räcker oftast, t ex).
Välj säsongsanpassat och närproducerat (undantaget är vaccumpackat kött från bl a Argentina, det är bättre att transportera en sydamerikansk oxfilé över halva jorden med båt än att köpa en icke-KRAV Scanfilé från grannskapet). Ät vegetariskt en gång i veckan. Välj ekoprodukter all over i matbutiken (och på andra ställen om du kan). Använd skönhetsprodukter av naturliga(re) ingredienser: prioritera miljömärkt. Försök rensa ut farlig plast i din omgivning; ex leksaker, stekspadar och matbunkar. Tre energisnåla vitvaror är bättre än hundra snålspolande toaletter.
Välj kläder av ekologiskt odlad bomull, av producenter som jobbar efter fair trade-koncept och undvik äkta päls som dekoration. Undvik att ”överkonsumera”, gör dig besvärlig inför jul och minska bergen under granen (vi har sen flera år ”hindrat” våra föräldrar att köpa mer än max en klapp var till döttrarna). Elektronikprylar är enormt stora miljöbovar, byt inte mobil för att den gamla blivit ”tråkig” :)
Utnyttja balkongen eller trädgården; tomater och vitlök är bland mycket annat fånigt lättodlat. Tigg till dig äpplen och päron från vänner (jag lovar att alla med fruktträd tacksamt delar med sig!). Genom att baka eget bröd och odla egna grönsaker sparar du inte bara egna ekonomin utan också miljön på många vis. Dessutom är det kul och ego-boostat att laga paj på egna rabarber :)
20/11 – om Hypnotisören.
Det tog några ynka meningar för äkta paret Coelho Ahndorils Lars Kepler att få mig fast. Ett bra språk är nästan hela nöjet och för en gammal litteraturvetare som fått sitt skönlitterära läsande ”förstört” är Hypnotisören manna för själen!
Det är en för jefla läskig bok och jag drar mig faktiskt för att rekommendera den. Just nu är jag bara knappt halvvägs genom tegelstenen (som iofs trollar bort var tionde halvsida genom nya kapitel) så jag vågar ännu inte ge något slutgiltigt omdöme, men som temporärt betyg för spänning kan jag inte annat än dela ut guldstjärnor och mjuka tassar. Det är typ omöjligt att inte rysa, läsa, förfasas, fortsätta läsa och de 250 sidorna jag rusat igenom har gått i ett flygande nafs på ett par tre dar.
En sak jag framför allt gillar är att följa historien genom olika perspektiv. Inte en enda gång har det blivit rörigt och jag kan bara önska att det mjuka flytet i berättandet håller i sig.
När boken är utläst kommer slutgiltig recension i nosarna. Du som redan läst; pliis, no spoilers!
18/11 – om febrig fundering kring polisyrket.
Efter tips från tjifen lyssnas nu på P3 Dokumentär från scratch. Det senaste programmet handlade om den sk ”Baseballigan” och jag kom att återigen fastna i fundering kring polisrollen i samhället.
Eftersom min feberfrusna kropp inte tillåter mig tänka tankar färdigt vågar jag att inte gå in i någon alltför djup diskussion i ämnet. Kortfattat vill jag iaf säga: Jag avundas inte mina polisbekanter, precis som jag inte avundas brandmän eller vänner i sjuksköterske- och läkarkläder, men imponeras inte heller (förstå mig rätt!). Jag är nog för gammal att bländas av uniformer ;) men har stor respekt för hur modiga och tuffa de är som vågat välja dessa yrken!
Programmet lyfte fram problem jag hoppas är mycket mindre idag än för trettio år sedan. Att de är helt borta vågar jag inte tro eftersom militär, polis och vakt-yrken tyvärr alltid lockar till sig en viss sorts maktgalna individer. Däremot tror jag att de flesta tokpellar försvinner redan i antagning till utbildningarna eller iaf under rekrytering som nyutexaminerade? Om inte annat kanske andan i kåren förändrats till att våga stå upp för och mot varann?
Å ena sidan har jag förståelse för att ett visst mått av övervåld aldrig kan undvikas (herregud, säg den mänska som inte instinktivt trycker till lite extra i känslomässigt laddade situationer?!), å andra sidan har jag noll acceptans mot otillbörliga tjuvnyp. Å tredje sidan måste det vara alldeles förjefla besvärligt att som hel kår tvingas stå till svars för vad enskilda idioter ställer till med… Å fjärde sidan, den som ger sig in i leken… osv.
För att göra det här ganska meningslösa inlägget mer intressant skulle jag behöva hjälp och därför vilja fråga; Hur ser du på polisen i allmänhet? Är du en som litar på eller tittar snett? Har du varit med om situationer där du känt dig oväntat orättvist alternativt positivt behandlad av en polis?
Det skulle vara himla kul om nån ”vågar” svara!
22/10 – om Skavlan.
Kan nån förklara Skavlans storhet för mig?
Jag tycker han är en bedrövligt ointressant intervjuare som konsekvent kör på enligt manus och har noll känsla för när han ska driva på och när han ska hålla igen. Han har oerhört svårt att haka på sina gästers röda trådar och kan platt fall strypa ett spännande sidospår redan i sin linda.
Är det så enkelt att Fredrik Skavlan som enda talkshow host i Sverige (och Norge) får alla mer eller mindre aktuella gäster och i sin monopolställning inte känner ett behov av att utvecklas?
De gamla (Norgebaserade) avsnitten är ju så jäkla bra! Då kunde alla gäster sitta tillsammans och tjöta fritt om typ vad som föll dem in. Avsnittet där Robbie Williams ”tvingar” honom fria till sin flickvän är legendariskt! Sånt skulle aldrig kunna hända nu när han verkar så jämrans rädd att släppa någon intill sig att han i sin oprivata sfär blir riktigt jäkla trist. Synd. För han var så otroligt kul – förr.
19/10 – om Ganna Chyzhevska.
Jag skriver det här inlägget för att jag har funderat över medias makt. Skvallermedia, that is.
Jag har bara läst en artikel om 91-åringen från Ukraina men jag utgår från att den var som alla andra. Det berättas snyfthistorier och glorifieras. Och jag tror inte en sekund på att de hittat på; Ganna Chyzhevska är med största sannolikhet den goda person skvallermedia berättar om. Men. Jag vill göra diskussionen större genom att bredda urvalet. Av åldringar, med och utan medborgarskap.
Vad kostar en plats på ett äldreboende? Vad kostar en plats för en demenssjuk på ett äldreboende. Vad är en människa värd? Och framför allt, vem ska bedöma vad en människa är värd.
Ganna kom till Sverige i början av 2000-talet och har sedan dess bott här till och från på tillfälliga uppehållstillstånd. Jag missunnar henne inte att komma hit, och jag är generellt positiv till anhörighetsinvandring. Men. Var ska vi dra gränsen? Äldrevård kostar pengar. Min farfar är också 91 år gammal. Han bor hemma och klarar sig helt utan hjälp från t ex hemtjänst och han är på det viset en ”billig” åldring. Han har också fyllt på sin depå i skattkistan under mer än 50 yrkesverksamma år, enorma mängder moms på varor och tjänster i sitt långa liv samt t ex fordons- och fastighetsskatter när det begav sig. Han har bara ett barn och har därför inte ”utnyttjat” barnomsorg eller skolväsende särdeles mycket. Å andra sidan har han också bara ett barn som nu kan bidra till statskassan (men det barnet har å sin sida lyckats såpass bra att det hunnit bli ganska mycket skatt).
Min absoluta åsikt är att snyfthistorier i skvallermedia egentligen inte hjälper någon. I ”smyg” kan regeringen göra precis vad de vill. Om några månader finns det en annan 91-åring att lägga energi på. Eller en ny partiledare att slakta. För det sorgliga är ju att sakfrågan inte tas upp någonstans. Var och hur bedömer vi en människas värde?
Jag är livrädd att SD ska dra fördel av detta ärende och av enbart den anledningen är jag beredd att hejja på Facebookinterjektioner och bloggdiskussioner. Jag är t o m i skymundan redo att försiktigt stödja skvallerpressens roll i det hela. Allt för att hålla läskiga inhumana rasister borta från barrikaderna.
ps. pliis, notera. jag skriver detta inlägg i en medveten ton av sverigedemokratism. jag vill nämligen visa att vi ”vanliga” människor kan uttrycka oss ungefär likadant som sverigedemokrater, utan att för den sakens skull sänka nivån på diskussion eller åsikter. ja, jag sätter naturligtvis min egen farfar framför en okänd åldring (det kallas familjekärlek tror jag?) men jag anser samtidigt att humanismen måste tillåta oss hjälpa den som så behöver. MEN. jag tycker OCKSÅ att det är viktigt att saken diskuteras sakligt. vi kan inte ”plocka hit” all världens åldringar eller sjuka barn, men de som redan BOR här och behöver vår hjälp kan vi inte tillåta oss kasta ut. det kallas prioriteringar. och solidaritet.
det är fina saker som min mamma lärt mig. solidaritet. kanske ett av världens vackraste ord? missunnsamhet däremot. kanske ett av världens fulaste?
8/10 – om buzzador och facebook.
Nu försitter jag väl alla mina framtida chanser till kampanjer, men med tanke på att jag inte blivit uttagen till annat än betal- eller rena annonseringskampanjer (se föregående inlägg) så känns det inte som att jag limmar fast nåt skägg i brevlådan… ;p
Jag gissar (men har inga bevis för) att orsaken till att jag inte längre kommer med i några kampanjer är att jag inte vill koppla mitt facebook-konto till buzzador. De själva hävdar att jag ”inte lämnar ut någon känslig information” och att mina ”inlägg förblir anonyma”, men jag förstår inte hur de menar. Facebook har ju sedan länge tillåtit att dylika applikationer tvingar mig lämna alla dörrar vidöppna. Vad lägger Buzzador då för vikt i det de kallar ”anonym” och ”känslig information”?!
ööh!?
Så här ser det ut när jag klickar på applikationen Buzzador anser INTE stör min anonymitet…
tjohej va anonym jag är!”
Antingen är det jag som inte förstår villkoren. Eller så har Buzzador missat några viktiga detaljer i hur det funkar att associera sig med Facebook?
Ni andra buzzadorare som nosar hos mig, vad tycker ni om det här? Är det en ointressant diskussion, eller finns det någon som håller med mig om att det liksom räcker att jag låter mig ”utnyttjas” för marknadsföring. Att dela med mig av ALLT jag gör på internet (läser du det finstilta framgår det att Facebook har tillåtelse att övervaka allt du gör, i stort sett oavsett om du är inloggad eller ej) anser jag mig inte behöva stå till tjänst med?
Dagsens tips: låt inte en fuskförespråkare bli rik.
Okej. Nu är jag nog taskig. För visst är den unge ingenjören från Varberg som knåpat ihop fusk-appen till Wordfeud (Swedish Word Finder; ligger i topp bland betal-apparna i AppStore) både driftig och smart, men… nä, det ska inte gå att bli rik på fusk!
Jag vet ju inte om de jag spelar mot fuskar, men OM de gör det ger jag dem iaf en tuff match. Och nog måste det vara knäckande att förlora trots att man fuskar ;)
När jag ändå gnäller på Wordfeud: 22 spänn kostar det att slippa reklamen. Hujedamej sicket ockerpris!! Inte ens de mest användbara och seriösa apparna (kalender- och bildredigering t ex) kostar så mycket. 75′ i veckan trillar in på Wordfeudägarnas konto sägs det. Då behöver jag inte känna skuld över att min tjugotvåkrona stannar kvar hos oss mig…?
30/9 – om sandlådedebatt? Å lite dimma.
Har du hört att Fazer ska byta ur den lilla gula karikatyrkinesen på förpackningen till sina kina-puffar? Igår togs saken upp av Belinda Olsson i Debatt, och gifvetvis drogs en parallell till GBs glass Nogger.
Många tycker nog att det här är en skitsak. Att det är en onödig detalj att lägga energi på. Jag anser inte det.
Det handlar nämligen om en allmänt tillåtande attityd [i samhället] som behöver ruckas. Även om det kan tyckas ta banala uttryck så är det också mycket harmlösa ingrepp i vardagen att byta namn på en glass och en bild på en godispåse. Vad spelar det för roll? En liten gul nidbild kan ses som ofarlig, men varför vill du så envetet ha den kvar?
Det är två privata företag som valt att ta hänsyn till människor som tagit illa upp. Jag tycker dessutom det är bra att vi får oss en tankeställare: vad är ”rasism”. Och var lägger jag mina egna ribbor?
Å så en helt annan grej: dimman sänkte sig över stan igår eftermiddag. När vi släckt ner Philip (tv:n alltså) för natten igår kväll kastade jag en blick ut genom fönstret. Inte förrän Mattias knäckte mysteriet fattade jag att det inte var den kompakta dimman, utan en trasig gatlykta, som regisserade kompakta mörkret utanför fönstret… ”Jeez. Det blir som att bo på landet i natt”, tänkte jag modigt – och tände ytterbelysningen :)
28/9 – om en dator hos Anovo.
som referens till inlägget om kundservice häromdan:
Det är märkligt att det finns företag som inte förstår hur viktigt det är att hålla ett trevligt ansikte utåt. Att som kund bli bemött artigt – eller iaf hyfsat – är VIKTIGT för att kunden ska komma tillbaka, rekommendera vidare och framför allt, INTE gnälla och prata/skriva illa om företaget.
Tyvärr har jag inget gott att säga om Samsungs Support. Jag har två gånger olyckats hamna hos (vi kan kalla honom) ”Johan” och båda gångerna har jag utgått från att grabben antingen är ett misslyckat ALU-projekt, en bortskämd skitunge eller bara totalt utan egen initiativförmåga*.
Min högtaltrasiga laptop har legat orörd hos Anovo i Västerås sen den 9:e september. Eftersom jag tycker det är bedrövligt att min dator – köpt i juli – ska ligga i Västerås mailade jag Samsung:
mitt brev
Hej!
Yada yada garantiservice yada yada information på Anovos hemsida visar att de ”väntar på leverans av beställd reservdel”. Yada yada.
Ser fram emot att höra från er (eller Anovo) med info om beräknad tidsåtgång!
Många vänliga hälsningar!
/Ullrika
deras svar
Notera att detta E-mail kommer från ett utgående svarssystem. Om du
svarar till denna adress kommer ditt E-mail inte nå supporten. Om du
behöver kontakta oss igen ber vi dig antingen klicka på ”Kontakta oss”
eller klistra in nedanstående länk i ditt adressfält:
http://www.samsung.com/se/info/contactus.html
Hej Ullrika
Tack för ert E-mail till Samsung Electronics Nordic.
Fick fram nedan information från Anovos hemsida när man sökte på ditt
serienummer
Information om ärendet
Beskrivning av nuvarande status: Felet på produkten är lokaliserat. Vi väntar på leverans av beställd
reservdel
Ordernummer: SOS:siffror
Ordern skapad: 2011-09-02 10:26:11
Senaste statusändring: 2011-09-09 13:07:00
Anlände till servicecenter: 2011-09-06 15:12:00
Ärendets tillstånd: Arbetet tillfälligt avbrutet
Produktkategorikod: FA02
IMEI: siffrorochbokstäver
Modell: NP-RC520-S01SE
Fraktidentitet, till servicecenter: siffrorochtvåbokstäver
Servicecenter: ANOVO Nordic, Västerås
Kontakta oss gärna igen om du har fler frågor.
Med vänliga hälsningar
Sxxx Xxxx
Samsung Support
Vad tror ni om intresse av att göra ett bra jobb på den som skickat det här?!
Jag blev en smula skär om kinderna, ringde Samsung – ett teknikföretag som har ett no-reply mailsystem i sin kundtjänst är röda varningsklockor – och fick då prata med en mänska som avbröt mig i varenda mening, som suckade och höjde rösten, som tre gånger sa ”jag vet inte vad jag ska göra” (varvid jag tre gånger, kanske fyra för att understryka, förklarade vad han skulle göra: dvs söka reda på VAR min högtalare håller hus och NÄR den beräknas anlända Anovo Västerås. För att hjälpa honom på traven erbjöd jag också hintar om hur han skulle gå till väga men han vägrade envist förstå att hans jobb kunde vara mer än att ”skriva felrapporter” – vilket var hans egen beskrivning av sin arbetsuppgift), som fortsatte avbryta, sucka och svara goddag yxskaft och till slut bröt(s) samtalet. Vem jag pratade med? ”Johan” såklart.
Nu är jag – för att använda rumsrena ord – lite arg. Jag ringer butiken som sålt datorn, får prata med en mycket trevlig person som noterar mitt problem, uppmuntrar och klappar på axeln. Dagen efter får jag mail från ”Jonny” och halleluja här har vi en som sköter sitt jobb med sån bravur att jag vill jubla, gråta och plantera vackra blommor!
I vår korta mailkorrespondans bekräftar han (o-ombedd) det jag försökte få ”Johan” att förstå: det är Samsung som har hand om ärendet, det är de som tillhandahåller reservdelar, det är de som kan hjälpa mig med information och det är de som kan påskynda servicen. Det enklaste vore alltså att ringa Samsung Support… Efter att med kort beskrivning förklarat att jag faktiskt vägrar ringa dem (igen) får jag kvickt hjälp att ta reda på att ”högtalaren finns på lager hos verkstaden Anovo beställer ifrån”. Jag får också – trots att killen själv är oskyldig, inte ens anställd av Samsung och dessutom ett föredöme för kundtjänstpersonal världen över – en rejäl ursäkt å Samsungs Supports vägnar. Då bölar jag.
Detta var i fredags. Fortfarande lyder informationen på Anovos hemsida att de lokaliserat felet men inväntar beställd reservdel…
Jaja. Det känns ju asball att datorn kommer vara uråldring när den kommer tillbaka. En tredjedel av sin tid i min ägo har den spenderat hos Anovo. Jag funderar på om jag kan kräva dom på hyra?
* till Samsungs försvar talade jag en gång häremellan med en trevligt effektiv medarbetare men ”Johans” beteende överglänser all ev kompetens på sin arbetsplats.
26/9 – om att bli ägd av ett PR-proffs.
Av nån anledning – fråga inte varför, jag vägrar erkänna nåt i vilket fall – stod TV:n ikväll på Kanal 5 och omåttligt Agneta Sjödin-högljudda Breaking News. Tur på nåt vis att jag råkade kasta ett öga på just det här avsnittet, där gamla räven Baren-Meral kör över småpojkarna Filip och Fredrik med ångvält och dom fattar ingenting. Att vara gapig och rolig-för-tio-år-sen är liksom inte detsamma som att hajja när man är utnyttjad i PR-syfte, tydligen?
Den ene av dom (Filip tror jag) bor numera i USA och är gift med en ruskigt snajsig tjej. Det betyder ju att killen faktiskt är rätt kul privat, för jag utgår fördomsfullt från att han inte vunnit tiopoängsbrudar på sina gamla meriter.
Finns det förresten en liten liten likhet mellan Filip&Fredrik och Ann Söderlund? Båda (okej då, alla tre) roliga 2005 och fortfarande hänger de envist kvar. Med skillnaden att Ann dämpat sig förstås, och vuxit med erfarenhet och mognad. Fx2 står liksom fortfarande och stampar. Av nån anledning: intelligenta är dom ju pojkarna! Tydligen också lata eller fega; vad beror det annars på att de aldrig låter sig utvecklas?
Dagsens tips: riv upp lite cementerade könsroller.
Yeah yeah! Jag har hittat en ny hjälte tror jag?
Tack Jon Stewart för att du ger mig hopp om landet som väl inte kommer låta Obama sitta kvar. Jag blir rädd för mänskor som känner sig hotade av rosa tånaglar. Ett foto: en mamma som ser in i sin sons ögon med så mycket kärlek som nästan bara en mamma kan känna som tittar på sitt barn. Så vackert! Och så missförstått. Medvetet? Kanske. Oavsett orsak… jag tvingas avsky USA mer än innan. ”Land of the free”?! Eller var det ”brave”? Nä. Skulle inte tro det.
ni måste klicka er till the Daily Shows hemsida.
Inte mycket att säga om det där va? ”If only masculinity had a defender…”
15/9 – om dansk politik.
Vallokalerna i vårt sydvästra grannland har stängt och det är väl i stort sett klart att Danmark får nytt styre, och därmed också ny statsminister. Att hon råkar vara kvinna verkar inte lyfta många danska ögonbryn och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra (dvs, att det är så naturligt att det inte är nån stor grej) eller dåligt (dvs, det är så oviktigt att det inte är nån stor grej).
Vad jag däremot tycker om att Dansk Folkeparti behåller sin plats som tredje största parti är lätt uttryckt: för jävligt. Att de får många röster och mandat är en sak, men vad värre är att deras invandrings- och främlingsfientliga åsikter fått så stort gehör i den danska vardagen (och riksdagen) att det som för bara några år sedan sågs som radikalt idag är fullständigt normalt. Det skrämmer mig.
Av självklara orsaker spanar jag ju mot vårt eget politiska klimat. Även om Dansk Folkeparti faktiskt inte har så mycket gemensamt med Sverigedemokraterna ur historiskt perspektiv, så är det ju mot danskarna SD vänder sina öron idag. Jag vill inte bo i ett fientligt land. Jag vill inte bo i ett land där det är okej att diskriminera. Jag vill inte bo i ett land där konservativ är ett skällsord. Därför vill jag absolut inte bo i Danmark – då hjälper inte alla trevligaste Kroer i världen. Då hjälper inte ens Köpenhamn, billig öl eller Louisiana. Möjligen hjälper en stark och modig dansk socialdemokratisk regering?
Just nu är det faktiskt det enda jag vågar hoppas på. Det sunda mänskliga förnuftet, det har jag slutat tro på för länge sen.
- hujedamej, sitter jag just här och håller tummarna för ett starkt vänsterstyre?!! Jaa… ändamålen helger medlen, eller hur är det nu?
23/8 – om mer genus.
Tar upp en gammal tråd och fortsätter älta kläder-efter-kön :)
Jag fick en tankeställare när jag tidigt i våras läste om bemötande, kläder och genus hos Ketchupmamman, för äntligen förstod jag argumentet flickor ska inte ha flickkläder! Fast… så läser jag igen. Och förstår att det ju ändå inte är kläderna som klär fördomarna? Och inget är så lätt som 1+1.
Min ”stora” dotter EmmaLi (4 år i november) har väldigt sällan klänning eller kjol. Det har liksom bara blivit så. Antagligen delvis för att hon var sen med att lära sig gå (sexton månader): hon var länge vinglig och trillig och jag ville inte hämma henne med kläder som inte tillät full rörelsefrihet.
När jag läste Ketchupmammans inlägg förstod jag alltså. Lite grann. Det är klädernas förtjänst att min dotter idag är skuttig, balanserande och ganska klättrig. För hade hon haft klänningar eller tajtare brallor hade hon suttit still i gungan? Hmm. Nää, så enkelt är det ju inte. Hade jag inte stått bredvid och uppmuntrat skuttandet och modet hade det inte spelat nån roll om hon varit klädd i bergsbestigarplagg. Eller hur? Och hur andra bemöter henne beror till lika stor del på hennes verbala och kroppsliga respons som hennes kläder? En modig och social flicka i rosa blir väl inte ”sämre” bemött än en i blått?
Det är klurigt det där med klädseln förstår jag. Och känsligt. Flickmammor måste försvara sina klänningar och pojkmammor sina mysbrallor. Jag är övertygad om att det sunda förnuftet måste få styra. Lite prins och prinsessa är inte fel. Precis som vi har regnkläder när det regnar kan vi ha kostym och finklänning när vi ska sitta still. Eller? Måste det ena utesluta det andra?
Hur möter då vi vuxna barn? Hur lär vi våra barn att bemöta andra? Naturligtvis tänker jag att jag kanske gör Emmi en björntjänst i sina unisexkläder? På förskolan t ex: blir hon sedd som annorlunda där? Hon har ju så himla sällan ”flickkläder”… Fast frågan är när det vänder? OM det vänder? Får hon välja själv är det alltid brallor och tröja. Idag.
Mitt stackars lilla pojkflicksbarn. Leker bara med pojkar på dagis. Klättrar och balanserar minst lika bra som många av sina kompisar. Det har hon nytta av nu, men knappast när hon är fjorton…
22/8 – om HP och Bernadotte.
Det är olika intresse kring nyheterna i världen; Hewlett Packard – en av världens största datortillverkare – ska sluta tillverka pc och unga paret Bernadotte Westling väntar tillökning. Den ena är naturligtvis roligare än den andra, men den andra är på många vis mer intressant för såna som mig.
