2.3 – om galenskaper.
I det hedbertska huset gnuggades häromsistens geniknölar. Ämne för undring var: vilka är de största tokfransarna? De som åker störtlopp eller de som kör en femmil?
Om vi nu lämnar vinter-OS: vilka tycker du är galnaste fiskar i idrottssammanhang? Handbollsmålvakter? Galoppkuskar? Konstsimmare? Hade varit kul med fler exempel!
Tjenixen!
ps. en rookie dök in på looney arenan: de som sitter å glor på ett helt femmilslopp… (enligt mätstatistiken över tvååenhalv miljoners med svenskar :) å nä, curlingåskådare räknas inte som lika knäppa!
26.2 – om olika synsätt och infallsvinklar.
Ibland menar och tänker man lika samma men uttrycker det på olika vis. Ibland uttrycker man sig likadant men menar precis tvärtom. Ibland är det bara rörigt. Ibland helt fel.
Exempel 1
Jag och min asagulliga mamma (som hjälps och hämtas Maali på dagis ibland när jag känt mig sjuk, kass å ynklig!) har inte alls samma åsikt när det gäller ekonomi i form av shoppning. Jag är av den bestämda åsikten att ett par brallor för trehundra spänn är bättre till mitt barn än en outfit på tröja, strumpor, byxor och kofta för samma summa, om det ändå bara är brallorna som egentligen behövs.
Exempel 2
Jag och min asagulliga make (som på alla vis hjälps å är ett föredöme för fäder världen över!) har inte alls samma åsikt när det gäller ätning i form av fik. Jag är av den bestämda åsikten att en kopp kaffe för en vuxen och ett äpple/lite vindruvor/russin/yoghurt för en tvååring räcker alldeles utmärkt, om det inte är nåt speciellt som ska firas.
Exempel 3
Jag och min asagulliga tvååring (som hjälps att tömma tvättmaskin, trösta lillasyster och plocka damm i hallen och inte kan hindra tårarna från att spruta för att all disk är ren!) har inte alls samma åsikt om typ nånting just nu. Jag är av den bestämda åsikten att det är jag (och förvisso Mallias) som har mest att säga till om här hemma medan hon spänner sina vackra leende ögon i mig och övertygande förklarar ”jag får det!” när jag hojtar nej till YouTube i iPhonen.
Tjenixen!
24.2 – om att gilla läget.
Okej. Gnäll på då. Men inte blir det roligare av det…?!
Hmm. Nu blir jag provokativ! – kanske på tiden i mina allt som oftast väldans slätstrukna nosar :)
Alltså. Såhär menar jag: situationer du inte kan styra över är tröstlösa att reta sig på. Damm i hörnen är det nytta till att gnälla på, om du inte gillar så dra fram dammsugaren. Snön däremot, den faller och ligger kvar på gatorna oavsett vad du tycker om saken. Är du med?
Mitt motto ”välj dina strider” kan vara sjukt irriterande positivt för dig som väljer att värja dig mot verkligheten. För dig som flyter med är det fullständigt självklart!
Tjenixen!
23.2 – om medkänsla.
Jag vet inte vad hon heter kvinnan i Whistler Mountains mixade zon men det spelar ingen roll, jag kallar henne Låg EQ. Att köra upp mikrofonen i nyllet på sorgsna idrottare och/eller ställa sina för flera timmar sen planerade frågor utan hänsyn till föregående svar känns så jäkla Aftonbladet. Nog står SVT över det där?
Nu hejjar vi på Anna Holmlund i skicross! Jisses va stor hon är tjejen – huvet längre än sina åttondelsmedkombatanter :)
Dagsens tips: håll raketerna i styr! – å ha ett Gott Nytt År!
Med risk för gnälltantsvarning:
Varje år blir jag lika förundrad över att det fyras nyårsraketer utan hejd hela kvällen när som helst, förutom enbart vid det självklara magiska tolvslaget alltså. Med en skotträdd kattpäls, det blir värre för varje år, kan jag för hennes skull inte låta bli att önska pangbom:et något mer koncentrerat. Och högaktningsfullt bedja till dig som har större plånka än miljösamvete;
- 1) pliis låt dom nyktra skjuta fyrverkerier!
- 2) försök hålla dig fram till klockan tolv på natten! - varför smälla av blybomden tio minuter innan?
Annars kan glatt meddelas att det inte blidde några fler än de två nattliga kräksen och att spiksoppan blidde en svensk hummer och champagne (jaaa, jag slurpade faktiskt lyckligt och långsamt ett litet glas…)!
Tjenixen!
Dagsens tips: hur det blir mindre trängsel på mellandagsrean.
På en av mina reguljärt lästa bloggar (en som jag gillar!) läser jag mellan raderna (i inlägget) och på raderna (i kommentarer) om en ovilja på gränsen till vrede gentemot föräldrar som väljer att ta med sina barn, i barnvagnar, ut på stan under mellandagsrean. De går i vägen, står i vägen, och allmänt bara är i vägen. Trots att jag är inte är en som är så ”egotrippad” (ett rakt citat från en kommentar på bloggen jag diskret hänvisar till) att jag ”tar med mitt barn på mellandagsrean trots att det är så litet att det inte kan ha nån glädje av det” så vill jag ändå försvara dom som gör det. Och det ska bli skojigt att se om ni som tycker så här (för jag gissar ni är barnlösa) tycker annorlunda när/om ni själva får en barnvagn med en liten kiddi att släpa på? :) Nånting säger mig att så kommer vara fallet!
Nå. Nu när jag ändå retat upp mig en smula (också!) kan jag hojta att jag inte gillar mellandagsrea av den anledningen att det är så mycket folk. Barnvagnsfolket är en sak, men alla andra då? Hade det bara varit mammor och pappor med barnvagnar så hade det varit MYCKET bättre plats för mig. Så mitt tips är; alla ni utan barnvagn bör stanna hemma :D på så vis blir det mindre trängsel för alla!
ps. detta inlägg är skrivet i ett försök att med glad ironi lösa ett problem! så ingen tror att jag är 1) trampad på några tår, ömma eller ej, och 2) arg på riktigt!
Dagsens tips: Eddie Izzard.
Till min stora oförtjusning (där får vi för att ha ratat GP) ser jag att en av världens bästa just nu levande komiker lockade skratt och magkramp i en stad åtta mil norr om mig på söndagskvällen. Skulle vilja svära långa ramsor men är för trött för att göra nåt annat än tipsa om hans fantastiska ironi, självinsikt, elakheter och höga klackar. Fast numera uppträder han tydligen inte längre som transvestit? – kanske stämmer inte det där med klackarna heller då?
Finns utmärkta liveframträdanden att köpa till spelaren hemma. Gör det! En sistaminutenjulklapp kanske? Jag lovar, mottagaren blir gladsomfasen! Å du kan ju be om att få låna och titta själv sen ;)
15.12 – om morrontidningen, en miljöbov?
Hur försvarbart är det att varje dag tillverka och transportera tonvis med papper – för dagsfärsk och snabbt gammal info? Det går ju lika bra att följa nyhetsrapporteringen i andra medier: radio, TV och internet.
Har pappersblaskan helt enkelt spelat ut sin roll på frukostbordet. Kan vi inte bara sitta med varsinn laptop vid kaffet? Hur rotad får en vana vara för att få ifrågasättas? Hur gör du själv?
Miljön i fokus i Köpenhamn. Alla idioter som vill slåss i demokratins namn kan dra åt… där det oavsett klimatpåverkan garanterat är varmare än här!
3.12 – om underligt statsministersönskemål.
Maria Wetterstrand är säkert en duktig politiker. Men mitt förtroende för en miljöpartist som kör fläkig bil och flygpendlar mellan jobb och familj är knappast större än för en socialdemokrat som åker taxi och fifflar Toblerone. Fast äsch. Det där är ju tjugo år sen… borde la va preskriberat? Men. I valet mellan de båda kvinnorna håller jag inte med dom som hellre ser Maria än Mona på topptoppen.
Allraste helst ser jag förstås att Reinfeldt får sitta kvar, jag är rädd att ett regimskifte kommer röra till det avsevärt i vårt redan blåsiga konjunktursvaga Sverige. Hur det blir med den saken, vem som blåser hit och dit och bort, är ju ingen idé att sia i. Det enda jag förhållandevis säkert kan förutspå är att Maria Wetterstrand aldrig kommer besitta nån post som statsminister. Varken i vårt eller nån annans land. Och det hur gärna hennes väljare än önskar sig den saken. Väl?
Tjenixen!
25.11 – om råd och oråd.
Fråm tajm to tajm dyker jag på diskussioner eller intervjuer med folk som uppmanas dela med sig av sina bästa erfarenheter. Det blir lätt lite klurigt då när den tillfrågade insiktsfullt hojtar ”mitt bästa råd är att inte lyssna på råd!”…
Skolexempel på paradox!
24.11 – om busschaufförer.
Tydligen är dom inte alltid som i visan – ibland av förklarliga skäl :) Som i ett berättat fall där berättarens kompisar (inte han själv förståss) i tidiga tonår plingade på stoppknappen heeela vägen från skolan. När de kom fram till önskat resmål swischade bussen därför helt sonika förbi varendaste hållplats och vägrade släppa av varken plinghuliganer eller övriga passagerare, förrän två km därifrån! Respekt!
Just denne chaufför bör vara pensionerad idag. Exemplaret som rattade min buss hem i eftermiddags spelade visserligen inte i samma coola liga, men humöret var klart likartat! Dock oprovocerat producerat. Gravidtrött slumrade jag gosigt och ryckte till när bussen plötsligt tvärbromsar, fem meter efter en passerad busskur. Att fyra personer kurar för regnet därinne är tydligen inte skäl nog att stanna; ingen av dom gav tillräckligt tydligt tecken – vilket dom också fräsigt hälsades välkomna ombord med… Inte fullt så micket respekt där inte ;p
Tjenixen!
14.11 – om oförsvarbart dyrt.
Finanskris? Ja. Ska kvalitet kosta mer än massproduktion? Ja. Kan disajn vara oförklarligt dyrt, för sakens skull? Ja. Finns det en marknad för märkligt dyra halvdisajnade märkesplagg? Ja. Är funktion i vissa lägen viktigare än utseende och märke? Apselut!
Jag trodde jag såg en nolla fel på prislappen till den brutalt rosa prassliga täckjackan från Replays barnkollektion. Ärligt. Storlek 3år och ostretchigare än Maalis allra billigaste GeKåstischa. Tvåhundra spänn lät iofs lite billigt, men… Jag gnuggade ögonen och tittade igen. Nix. Jag hade inte sett fel. Dos lakan för en opraktisk och i mina ögon faktiskt bara halvsnygg jacka! Till en italiensk treåring. Jooo, fast börsen går ju uppåt å så…
13.11 – om vaccin och sjukdom.
Jaha. Nu har rekommendationerna ändrats. Även så små kiddisar som Maali (och ännu mindre) ska få vaccin – om föräldrarna vill. De här föräldrarna vill, men infon nådde mig på radions fyranyheter igår eftermiddag… vår vårdcentral har dropin-vaccinering, torsdagar… 9-16… en hel vecka får vi våndas nu. Men det kanske är bra? Vi slipper överilade beslut?
Profylaxkurs på MVC i eftermiddag, därefter hade jag tänkt försöka jobba men snäll tjif lät mig slippa. Kom just på att det är fredagen den trettonde, kanske inte rätt dag att utmana basilusköden eller annat. Tjockaste mössa och halsduk på när jag ska ut i isbitsvinden.
Tjenixen!
ps. funderar på om jag blivit bihåleinflammerad: segt nästan-omöjligt-att-fräsa-ut snor, lite ynka feber med majti ont i ansiktet.
12.11 – om MMA och andra kampsporter.
Gårdagens Uppdrag Granskning i SVT handlade om MMA, en i mina ögon brutal sport där det t ex är tillåtet att slå mot huvudet på den som ligger ner. Pålästa utövare och domare gjorde jämförelser med ridsport och hockey, två i sig helt olika idrotter som kan resultera i otäcka skador. Skillnaden mellan ultimata kampsporter och hockey (jämförelsen med ridsport är så märklig att jag lämnar den därhän) är att det lag som vinner en hockeymatch är det som gjort flest mål; den boxare (tror dom kallas så?) som går segrande ur ringen är den som pucklat på sin motståndare bäst. Meningen med sporterna är helt olika, flest mål vs mest stryk.
Flertalet inslag i programmet var otäcka. Särskilt otäckt var det att se den på gränsen till kriminellt dåliga domarinsatsen i en match där ena deltagaren förlorade medvetandet. Två gånger visade killen att han gett upp innan han svimmade av syrebrist. TVÅ gånger. Domaren missade båda, och frågan är om han inte tog en sekund för lång tid på sig att bryta in när fightern väl svimmat också?
Dessutom, fast det har inte med sporten som sådan att göra, en sämre lögnare än Reza Madadi var det länge sen jag såg på TV; jag har ingen aaning om varför dom kopplade samman mig med det där helikopterrånet? blinkblink-inte-klara-att-titta-i-kameran.
Kunde inte låta bli att googla programmet och hamnade på ett MMA-forum där en stor del av kommentarerna – som alla var negativa till SVTs granskning – sågade Martin Ingvar [medverkande hjärnforskare] som antingen inkompetent och/eller korkad. En fjärdedel beskrev glädjen över att inte betala TV-licens. Resterande inlägg var rätt vettiga, om än naturligtvis vinklade till sportens fördel, nåt annat hade inte varit sannolikt.
Min tanke är såhär: den som ger sig in i leken tål den. Och ja, leken ska vara tillåten, det är svårare att reglera det otillåtna.
4.11 – om självservice.
I min familj är vi såna som gärna låter dom som är bra på saker utföra dom. Det är därför vi lämnar bilen till reparatör, låter snickare bygga om och golvläggare lägga golv. Hade inte plånkan fått bestämma hade vi förmodligen också låtit fönstertvättare tvätta våra fönster, trädgårdsarbetare klippa vårt gräs och proffsiga städare damma våra tavlor men som läget är nu får vi nöja oss med att låta bagare baka vårt bröd, slaktare stycka vårt kött och Sveriges Riksbank trycka våra pengar.
Med anledning av vår vana att leja bort sånt andra gör bättre ringde jag idag en av stadens kända och moderna tårtbutiker för att höra om dom hade lust att fixa snigga Lilla Spöket Laban:iserade smarriga mousseskapelser till oss. Det hade dom inte. Trots att jag försäkrade att det räckte med en liten vit kladd marsipan med svarta ögon (Maali har bra fantasi!) fick jag som svar vi har inte den servicen*. Envis som jag är undrade jag om det ändå inte gick att få hjälp med en liten liten marsipanbit, jag vill själv gärna slippa köpa ett kilo för att skapa ett eget spöke, men telefonrösten var benhård, ett namn kan vi sätta dit, nåt annat gör vi inte. Jag är inte dummare än att jag förstår mig klokare än att stånga huvudet blodigt mot en motsträvig tårtbakerska, men jag fick ändå bita mig i tummen för att inte säga va synd, vi hade tänkt oss tio stycken…
Svalde tre gånger och lyfte sedan luren för att höra mig för hos stadens anrika bageri. Framförde försiktigt min undring – skrajsen för att få samma svar som hos Stålb… öh, den andra butiken – och gissa hur nära jag var att hojta hurra! i örat på damen när hon inte bara svarar självklart utan också va kul med en personlig önskning! Sicken skillnad. Och så mycket roligare det blev!
* gifetvis är jag alltför väluppfostrad för att undra vilken typ av service dom har, förutom att sälja färdigbakade konditorier, möjligen med ett ditspritsat namn? :)
17.10 – om fail.
Jupp. Det är så inihoppsan fel att:
- ta ut sin frustration över långa GeKås-köer på helt oskyldig personal i andra butiker i Ullared
- kasta sig (med eller utan barnvagn) ut i vägen utan att se sig för - på övergångsställe en sak, hejvilt överallt en helt annan men båda lika jefla illa
- köra 72 på 90-väg i flera kilometer och sen slänga på helljus i baknyllet på den som kör om
Tjenixen!
12.10 – om Sveriges bästa TV [mobilnos från soffan]
Då och då snubblar jag över okunniga diskussioner om Radiotjänst. Jag låter just den debatten ligga lågt i detta inlägg och säger istället,
- den som liksom vi varje måndagkväll njuter Sveriges bästaste TV-underhållning hade nog gärna betalat dubbla licenser. Fotbollskväll, värt varenda krona!
Tjenixen!
5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 3)
…eller bara fota ett osäkert tonårsflin i huvet. Fast nää. Så får man väl inte tänka? Eller i alla fall inte skriva, eller säga?! Fast jo. För när en dm3 stor sten kommer vinande i luften och landar ett par meter framför din tjugotremånaders bäbikiddi förskjuts allt vett och sans och alla normala regler slutar gillas och det är inga horn som växer ut utan hörngaddar, huggtänder och det krävs enorm vilja att hålla sig till att bara bli verbal. Sådetså.
ps. det kan hända att de hot som flög ur min mun inte hör till mina stoltaste grodor. men å andra sidan hade varendaste groda blivit sanning om stenen så mycket som snuddat nåt annat än asfalt… vidriga tanke.
5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 2)
…eller nä, för om jag giver moppar på dom sjunker jag ju till samma omåttligt oförklarliga nivå, så jag nöjer mig med att avsky och på håll önska självförvållad olycka och en fet reality check.
De jag skriver om och inte vill slå på men avskyr är de oälskade individer som i fotbollens namn härjar slåss och skrämmer förstör. De som på illegitima grunder söker sig till skådeplatser menade för fredliga fajter med ärlighet som regel. Nä. Bättre än att giva moppo är att porta dem från arenor och supporterklubbar. Håll dem borta från sporten jag älskar. För alltid.
Mer oförklarligt än nivån på dessa korkade ”supporters” är ändå den märkliga ovilja (många) klubbar visar inför det faktum att det är i deras namn detta pack och tragiska figurer agerar. Skäms. Och fy. På alla vis.
Gör om. Och rätt. NU!!
5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 1)
…eller att iaf inte tycka det är roligt med onyanserad elakhet.
Jo, jag tycker Femmans Bernsroast är ett klart sevärt program, men Bert-programmet höll sig ofta en bit över min smärttröskel. Har förstått att Pernilla Wahlgren-roasten var av samma sort och sörjer inte att jag missade det.
Humor är svårt. Det är beroende av allt från omgivning till nyanser och den som inte läser stunden klarar inte heller att vara rolig. Humor är också åsiktsbaserad. Den är varje människas personliga uppfattning och den fria viljan att skratta är på ett vis viktigare än nåt annat. Det är en rättighet att få tycka vad du vill, och det är en rättighet jag liksom Voltaire (eller vem det nu var) är beredd att försvara med näbbar och klor.
För övrigt anser jag att Petra Mede är rolig. Oftast. Hon är elak men bjuder på sig själv. Oftast. Hennes Sommarprogram var iaf hörvärt och det finns fortfarande att dra hem som t ex Podcast. Har du missat? Ladda genast! Ihop med Günter Graffenbergers program. Jeflar va bra – fast inte ur humoristisk synvinkel. Bara ur livsviktig. Synvinkel alltså.
Tjenixen!
Dagsens tips: rösta för präster
som älskar sitt jobb, oavsett kön!
Å förresten. Va tüsan är det med Oldsberg o hans oförklarliga förtjusning att sjunga offentligt? Vill jag se tondövhet finns specifika program att vända sig till. Trodde faktiskt inte Här Är Ditt Liv hörde dit?
17.9 – om märkligt resbidrag.
Unga människor med trasslig bakgrund och/eller utanförskap får möjligt att bryta sitt livsmönster genom ett år med ideellt arbete… i Nicaragua. Det låter fint tycker jag att skicka kidsen till ett centralamerikanskt korrupt, knarktätt och kriminellt landsbyggdsland. Dessutom kan jag inte låta bli att skeptiskt och fördomsfullt undras hur många som orkar stanna ett helt år?
9.9 – om bilreparation.
Jahaja. Så står man där med telefonen i hand och känner sig korkad för att man inte blir riktigt trodd och trots att jag apselut inte vill tro att det har att göra med att jag inte är man så kan jag inte låta bli att undra om det kanske ändå inte hade låtit lite mindre ”men du förstår att…” om herr serviceman talat med Mattias i stället för med mig? Nå. Det där kanonskottet jag och tjifen fick i öronen när vi åkte hem häromdan fick sin lösning: det var handbromsens bromsbelägg som sprack mitt i tu. Pangbom. Under färd. Trots att handbromsen gifetvis inte varit åtdragen för det är den ju inte när man kör, och oavsett vad herr serviceman antyder så har jag såpass koll att jag skulle märka en ilsket röd varningslampa på instrumentpanelen eller ens hade varit så de senaste dagarna efter att Mattias pratat med en Bildepådoktor som rådde oss att låta den vilas tills reparationsman tittat på den. Så. Tur i oturen att de där bromsklumparna inte slog sönder nåt annat när de gick sönder. Otur i oturen att reparationsfirman är totalt ointresserade av reklamation på bromsbelägg som av samma firma byttes i januari ‘07, detta trots att herr serviceman försäkrar att ”de bromsbelägg vi har nu är bättre” [vaddå? var dom dåliga förr?] och funderar ”de kaaan ju ha varit ditsatta lite snett” [ja och då är det ju i högsta grad reklamation?!].
Jag blir så trött. Men orkar inte bråka. Herr servicmans suck ”då får du väl ta det till ARN” är inte aktuellt. Vem orkar bråka om femtonhundra spänn? Och tjohej! vi fick ju [precis som vanligt] 10% på materialet. Jamendåså. Tackar så mycket. Vi kommer igen när bilen går sönder igen. Eller nä just det ja. Det lär vi ju inte göra – om vi inte bara hittar nåt sämre…
Tjenixen!
4.9 – om snorvalp, MVC-kontroll, mail i mobilen och en ganska puckad kassabrud.
Sorry. Detta blir långt! Hopas ni står ut!
Liten Maali är snorig som en varg. Kanske ett resultat av gårdagsens skyfallslekning i kombination med riktigt kassa regnkläder och efterföljande förskolebajs. När jag kom till dagis låg lilla kiddi på skötbordet och jag tyckte det var synd att redan överhopade fröken skulle behöva ta hand om det där så jag dök in och tog över! För sicket kaos det var! Blöta kläder, stövlar, barn och rumpor överallt. Min hade ju tvåat i blöjan å ett eller tio andra små kiddisar skuttade runt efter toabesök. Apropå det där så går det tydligen mycket bättre med toapotta för mitt lilla Blåbär numera. Förmodligen kommer det ta lång tid att få henne lika blöjfri på dagis som hemma (där hon i stort sett bara är Pampersad i sängen, i vagnen och i bilen – och detta hade i 10 fall av 11 varit onödigt, blöjan är torr; det är bara vi som är ”lata” och inte vill städa efter oväntade olyckor!) men fröken Maria lät pigg och prova-på-villig när vi pratade om testa blöjlös nån dag snart! Kul!
Efterfrågad extrakontroll på MVC (ska inte dit första ordinarie gången förrän om två veckor) gjorde lugnande iom att alla värden är okej, det är normalt att ha ont (foglossning) och magen är inte för liten. Det sistnämnda hade jag nog kunnat lista ut själv men det är gött att få det bekräftat :)
Hade gärna velat få in min Teliamailadress i iPhonen men fick se mig besegrad. Stegade in i Telias butik och bad om hjälp. Först var det en trevlig kille som gjorde allt han kunde men räckte inte längre än mig, och sen var det en kanske inte riktigt lika trevlig kille som inte heller räckte till men han kom iaf längre in i mysteriet än jag. Min undring: ska jag testa med ett nytt lösenord fick gehör fast först efter att han två gånger tydligt poängterat att inställningarna jag gjort var helt fel. Jag morrade en lite ynklig förklaring och att en webguide som åtminstone Telias personal kunde tyda kanske inte hade varit till sin orätt? Resultat: fortfarande ingen mail. Och fortfarande vet varken jag eller nån annan vad som är fel?
Family Hedbert shoppar självscannande i våra ICA-mataffärer. Det är dubbelt smidigt eftersom kassar kan packas redan i butik, och utcheckning/betalning går kvickt och lättare än en plätt. Så har det varit vill säga. Nu pågår en omfattande ombyggnation på Kvantum i stan och ömsom hittar jag inte pastan, ömsom funkar inte självscanning, ömsom inser jag att det inte kommer bli alls lika smidigt att mathandlas i fortsättningen. Igår efter att blöt kiddi hämtats på Boken genomled vi dryg tid på just Kvantum och döm av min oförtjusning när jag ser att självscanningskassorna förpassats till ett hörn längst bort från ingången [fast det där hinner kanske rätta till sig när dom byggt klart?]. Att butiken till på köpet igår tappat kontakten med banken (ingens fel) gjorde att bästaste smidigheten gick om intet när vi tvingades köa i ”vanlig” kassa. När tjejen i kassan så frågar efter legitimation och gör en stor grej av att jag kanske inte har den med mig: vrålar till en annan kassatjej ”hur gör vi nu?!” fastän köpet rör sig om överväldigande 6 kronor och 86 öre – resten togs på värdecheck – och jag till slut kommer på att jag nog har mitt körkort trots allt så drippdroppade mitt tålamod över kanten när bruden tar emot legget, vänder på det UTAN ATT ENS TITTA På FOTO ELLER NAMN, scannar det och suckande ger tillbaka både leg och betalkort. Ojojoj, jag fick hålla tillbaka för allt vad tygen klarade [ville inte vara kärring med barn i kundvagn) men snörpte nog iaf ihop munnen till ett streck och tackade sådär artigt. Varför jag inte lika gärna kunde lånat ett id-kort från kunden bakom kan jag inte förstå. Ett personnummer kunde hon fått av mig. Jämrans korkbrud som inte fattar VARFÖR hon ska begära legitimering… igår var jag för trött och irriterad för att orka lära henne. Men nästa gång så…
Tjenixen!
