4/12 – om en fruhippa, ett julbord och dagen efter ett sådant.
I våras var vi på ett bröllop så hastigt planerat att det inte hanns fixa nån sexa eller hippa. Igår blev Majsan hippad!
Förvånande trevligt julbord med arbetskompisarna senare på kvällen (förvånande eftersom vi befann oss på ett ganska ”tråkigt” ställe, inte för att jobbvännerna inte är trevliga ;p för det är dom – hela bunten!)…
…så det blev inte många knop idag :) Tias tog EmmaLi på sin simlektion i eftermiddags och det var nog lika bra… vikariefröknar och ett flera veckor långt uppehåll gjorde att det blev en på flera vis dålig lektion. Men på ett vis var den iaf bra; Emmi hade roligt!
3/11 – om EM-lottning.
Det var ju kul att Sverige slank med på ett bananskal. Nu slinker vi väl ut fortare än kvickt. Första matchen mot hemmanationen, i Kiev.
Fast vi kunde hamnat i Danmarks grupp. Det hade varit värre. Eller värre förresten… det hade nog varken gjort till eller från? ;(
1/12 – om RED.
Idag är det internationella AIDS-dagen och jag vill passa på att uppmärksamma (RED). Det går att skänka pengar genom att konsumera, om än det finns andra bättre sätt att idka välgörenhet!
30/11 – om ideologisk kollaps.
Jan Myrdal flyttar sig själv och sitt kilometerlånga bibliotek till ett hus på en gata några hundra meter från min. Det känns inte bra. Det känns verkligen inte alls bra. Jan Myrdal är en person jag hyser mycket lite, för att inte säga ingen, respekt förr. En tjurig gammal gubbe kan jag ha överseende med, men en tjurig gubbes mossiga idéer klarar jag inte. Särskilt inte när han varit lika mossig hela sitt liv? Hans hårdnackade envishet i sitt försvar av Pol Pots folkmordsregim t ex är inte bara idiotiskt utan också oförklarligt. Dessutom har han vurmat för Kina på ett vis jag absolut inte kan förstå.
Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.
Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.
28/11 – om att vara en oskillad fotograf.
Mina teoretiska kunskaper gällande fotografering sträcker sig bara nämnvärt över ”grönt läge” på min gamla Eos (400D) – dvs jag fotar inte på autoläge men är inte så avancerad att jag justerar inställningar inför varje specifik bild/bildserie. Jag har på egen hand försökt plugga skärpedjup och bländarinställningar men det är sjukt klurigt att förstå när termerna blir som grekiska. Någon bra efterbehandling (typ bildredigeringsprogram) har jag inte heller. Så. Jag tog en fuskig genväg och köpte mig ett bra porträttobjektiv istället :) Det är ju liksom bara mina barn jag fotograferar nuförtiden ändå!
Häromdan fick jag möjlighet att klämma på en nyare svensson-Eos (en 600D) och det är klart jag blev sugen. Egentligen skulle jag såklart vilja ha en 60D, men frågan är om den är så mycket bättre än lillebrorsan egentligen? Det jag lyckats läsa mig till gör gällande att det är två snarlika modeller. Frågan är om skillnaden är så stor att det ska vara värt att välja den dyrare?
Gifvetvis är jag inte är dummare än att jag förstår att en bättre kamera inte gör en bättre fotograf… :) men… en av de saker som får mig att faktiskt fundera över en kamerahusuppdatering är att jag tycker 400:an är lite för liten. Det är ingen go känsla i det, liksom. Dessutom är typ ALLT tekniskt bättre i de nyare kamerorna – det har hänt en del på fyra år kan man säga! Men tyvärr. Det finns renoveringsbehov (t ex ett tak) som ligger före mitt kamerabestånd i kön…
Fast, drömma kan man ju!
28/11 – om adventsfina fönster?
Min facebook-logg fylldes i förra veckan snabbt av pepparkakor, adventspyssel och städmani. Det är för tidigt! ville jag hojta, men höll tyst. Så. På nåt vis känns det lite poetiskt rättvist att allas fönster nu är lika oputsade som våra ;p stormen Berit tog oss såattsäga till samma nivå, en del drogs tillbaka och såna som jag kom ikapp! Mina fönster ser nämligen ut ungefär som innan. Det finns tydligen en maxnivå för hur lortiga de kan bli?! En rekordnivå vi faktiskt tangerat…
Stakar och stjärnor finns såklart bakom våra saltstänkta rutor. Min superfina make fixade medan jag jobbade i lördags. Å liksom vi hyser acceptans inför alla som ”tjuvstartade” så ser vi fram emot lika stor förståelse för att våra fönster kommer lysa fram i februari – beroende på om snön ljusar upp eller ej :)
ps. vårt tak ser vi snabb inspektion ut att ha klarat sig hyfsat. vi inväntar noggrannare undersökning och dom; när vi fått fatt på ”nån som kan sånt där”…
Dagsens tips: håll tummarna…
…för att vinden mojnar över oss, och det fort!!
Stormen Berit och efterdyningarna av denna har nervöst följts i Villa Morkulla. Ett gammalt hus är det, med allt vad det innebär. Och mycket riktigt. För tio minuter sen när vi satt i soffan: RAAATSCH följt av en mycket dov duns. Det välbekanta ljudet fick oss att frysa i ögonblicket framför TVn.
Vid inspektion (Mattias håller sig långt ut från huset) lugnas vi något. På gräsmattan ligger en ensam nockpanna och vilar sig bredvid en ventilationshatt (det heter det inte men jag kan inte det exakta namnet för den där kinainspirerade plåthatten som täcker fläkt- och ventilationsrör på taket).
Nu väntar vi bara på att halva taket ska lyfta för har bara en tegelpanna släppt så är det ju fritt fram för resten att följa efter. Extra otur i oTURen hade ju varit att första pannan ner inte vore en nockpanna. Mycket värre hade det ju varit om ett taktegel mitt på rasat i backen…
Det är mycket höga vattenstånd i havet här utanför förresten. Tydligen är det bara nån dm kvar till kajkanten i hamnen, och hela Barnens Badstrand ligger under ytan. Fy farao för ilsket väder. Jag ogillar. Väldigt väldigt mycket.
25/11 – om ett lite tokigt val en fredag och en ljus framtid.
Jag ville hjälpa en kompis göra ena sonen lucia-fin. Men. Att besöka Gekås en lönefredag var kanske inte mitt slugaste val… ;p nästan hela lunchen slösades bland viharalltidivärlden-menmåsteändåknöåställakundvagnarnaivägen-mänskor och hujedamej.
Nu sitter jag på bussen hem. Bakom mig två unga tjejer – vågar inte vända mig om för å gissa ålder – som ger mig hopp om framtiden! De inledde diskussionen om genforskning men gled snart över till en verkligt imponerande insiktsfull och/men pessimistisk vision om framtiden ur miljöhänseende. – okej, nu snackar de nog Idol tror jag, men iallafall ;) behåll geisten och klokheten flickor, med medvetenheten ökar respekten och därmed påverkan. Bara DU kan styra över ditt eget beteende, de här två (framförallt den ena) har lett sig in på en bra väg!
Önskar en härlig helg, å må vi alla klara oss undan Berit!
Dagsens tips: kom ihåg och gör rätt.
Mannen fick allvarliga problem då han glömde bröllopsdagen. Den upprörda hustrun:
-
”Jag räknar med att det imorgon framför garaget ska finnas en gåva som går från 0 till 100 på mindre än fem sekunder!”
Nästa dag hittade frun ett litet paket framför garageporten. Paketet innehöll en badrumsvåg. Och mannen vårdas fortfarande på sjukhus…
22/11 – om att lära en gammal pc-hund sitta.
Börjar förstå att en insnöad PC-användare inte har lika lätt för Mac som ett barn skulle ha haft. Jag lever kvar i mappvärlden. Det tog halva förmiddan att försöka komma på ett bra sätt att säkerhetskopiera över bilder till liten hårddisk. Till slut tröttnade jag och gjorde tvärtom: dvs, kopierade över senaste årets alla hårddiskfoton på Macfisk istället.
Nu ska det göras julklappar!
etik i vardagen: Shopping.
Genom relativt små förändringar i din konsumtion kan du göra mycket för vår värld. Både sällan- och vardagsinköp spelar roll, du som konsument är en kugge i hjulet och även om du tycker det känns meningslöst att ens försöka… varje liten handling är viktig!
Jag tycker att du konsekvent ska välja både eko och reko (fair trade) eller, åtminstone eko, när det gäller choklad, bananer, kaffe och te. Avstå från margarin, välj smör eller olja till matlagning och Bregott på mackan. Och om en frigående höna lägger godare ägg? Ja, jag tror det! Vintage is good shit! Handla begagnat och låna när det går. Dra in på onödiga dubbelköp (en vinterjacka räcker oftast, t ex).
Välj säsongsanpassat och närproducerat (undantaget är vaccumpackat kött från bl a Argentina, det är bättre att transportera en sydamerikansk oxfilé över halva jorden med båt än att köpa en icke-KRAV Scanfilé från grannskapet). Ät vegetariskt en gång i veckan. Välj ekoprodukter all over i matbutiken (och på andra ställen om du kan). Använd skönhetsprodukter av naturliga(re) ingredienser: prioritera miljömärkt. Försök rensa ut farlig plast i din omgivning; ex leksaker, stekspadar och matbunkar. Tre energisnåla vitvaror är bättre än hundra snålspolande toaletter.
Välj kläder av ekologiskt odlad bomull, av producenter som jobbar efter fair trade-koncept och undvik äkta päls som dekoration. Undvik att ”överkonsumera”, gör dig besvärlig inför jul och minska bergen under granen (vi har sen flera år ”hindrat” våra föräldrar att köpa mer än max en klapp var till döttrarna). Elektronikprylar är enormt stora miljöbovar, byt inte mobil för att den gamla blivit ”tråkig” :)
Utnyttja balkongen eller trädgården; tomater och vitlök är bland mycket annat fånigt lättodlat. Tigg till dig äpplen och päron från vänner (jag lovar att alla med fruktträd tacksamt delar med sig!). Genom att baka eget bröd och odla egna grönsaker sparar du inte bara egna ekonomin utan också miljön på många vis. Dessutom är det kul och ego-boostat att laga paj på egna rabarber :)
20/11 – om Hypnotisören.
Det tog några ynka meningar för äkta paret Coelho Ahndorils Lars Kepler att få mig fast. Ett bra språk är nästan hela nöjet och för en gammal litteraturvetare som fått sitt skönlitterära läsande ”förstört” är Hypnotisören manna för själen!
Det är en för jefla läskig bok och jag drar mig faktiskt för att rekommendera den. Just nu är jag bara knappt halvvägs genom tegelstenen (som iofs trollar bort var tionde halvsida genom nya kapitel) så jag vågar ännu inte ge något slutgiltigt omdöme, men som temporärt betyg för spänning kan jag inte annat än dela ut guldstjärnor och mjuka tassar. Det är typ omöjligt att inte rysa, läsa, förfasas, fortsätta läsa och de 250 sidorna jag rusat igenom har gått i ett flygande nafs på ett par tre dar.
En sak jag framför allt gillar är att följa historien genom olika perspektiv. Inte en enda gång har det blivit rörigt och jag kan bara önska att det mjuka flytet i berättandet håller i sig.
När boken är utläst kommer slutgiltig recension i nosarna. Du som redan läst; pliis, no spoilers!
19/11 – om min mamma som fyller år!
Min fina mamma är min hjärtans kär, och tvärtom. Det går i arv från min mammas mamma, lilla Vera som jobbade sig sönder och trött. Min mamma är på det viset klok, för med ett jobb hon inte längre kände sig välkommen på togs skambudet emot med öppna armar. Nu är hon arbetsfri och pensionär och vänder egna slantar istället för andras men har också tid att leka med sina barnbarn en vardag mitt i veckan, att promenera vid havet i dagsljus året om och att plantera på balkongen mitt på ljusa sommarnatten!
Idag sjunger jag JAA MÅÅÅ HOON LEEEVAA med min vackraste röst för min vackra mamma!! – som fortfarande har två år kvar till de i hennes fall alldeles ointressanta sextifem :)
18/11 – om febrig fundering kring polisyrket.
Efter tips från tjifen lyssnas nu på P3 Dokumentär från scratch. Det senaste programmet handlade om den sk ”Baseballigan” och jag kom att återigen fastna i fundering kring polisrollen i samhället.
Eftersom min feberfrusna kropp inte tillåter mig tänka tankar färdigt vågar jag att inte gå in i någon alltför djup diskussion i ämnet. Kortfattat vill jag iaf säga: Jag avundas inte mina polisbekanter, precis som jag inte avundas brandmän eller vänner i sjuksköterske- och läkarkläder, men imponeras inte heller (förstå mig rätt!). Jag är nog för gammal att bländas av uniformer ;) men har stor respekt för hur modiga och tuffa de är som vågat välja dessa yrken!
Programmet lyfte fram problem jag hoppas är mycket mindre idag än för trettio år sedan. Att de är helt borta vågar jag inte tro eftersom militär, polis och vakt-yrken tyvärr alltid lockar till sig en viss sorts maktgalna individer. Däremot tror jag att de flesta tokpellar försvinner redan i antagning till utbildningarna eller iaf under rekrytering som nyutexaminerade? Om inte annat kanske andan i kåren förändrats till att våga stå upp för och mot varann?
Å ena sidan har jag förståelse för att ett visst mått av övervåld aldrig kan undvikas (herregud, säg den mänska som inte instinktivt trycker till lite extra i känslomässigt laddade situationer?!), å andra sidan har jag noll acceptans mot otillbörliga tjuvnyp. Å tredje sidan måste det vara alldeles förjefla besvärligt att som hel kår tvingas stå till svars för vad enskilda idioter ställer till med… Å fjärde sidan, den som ger sig in i leken… osv.
För att göra det här ganska meningslösa inlägget mer intressant skulle jag behöva hjälp och därför vilja fråga; Hur ser du på polisen i allmänhet? Är du en som litar på eller tittar snett? Har du varit med om situationer där du känt dig oväntat orättvist alternativt positivt behandlad av en polis?
Det skulle vara himla kul om nån ”vågar” svara!
16/11 – om kortklipptare ullisar.
Tänkte att jag ju faktiskt inte visat min nyare frisyr! Så. Fångad i ögonblicket av en fin kompis snajsiga kamera såg jag ut såhär på gemensamma fyraårskalaset i helgen:
15/11 – om manlig förkylning och annan uschlighet.
Ehum. Så förstod jag då äntligen det där med manliga förkylningar! Jag har förr brukat kalla mina egna förkylningsdrabbningar manliga, något jag grundat på hur jefla dålig jag blir av vanliga simpla snorvirus. Men, genusepitetet har nada (eller iaf mycket lite) med febergrad av usselhet att göra… det som avgör är mängden snor! – och gnäll ;)
Själv är jag också sjuk. Jag har ont i huvudet och magen. Lite feber på det också. Katarr? Nja. Hjälper inte med omeprazol och kaffe gör ingen skada. Torde alltså vara nåt annat; influensa? Kanske en kvinnlig sådan?!
ps. Tias är verklig asasjuk, och ungarna alldeles för friska. Laban tillåts underhålla lite nu medan vi powerkrashar en smula inför läggning…
