13.2 – en gästbloggning (om Melodifestivalen, del 2)
Själv njöt jag faktiskt vad jag tyckte både humor och framför allt koreografi av hög klass den här kvällen, men eftersom jag inte bryr mig så mycket om själva tävlingsmomentet utan mer ser hela spektaklet som underhållning kanske min åsikt i sammanhanget inte gills :)
Här Lindas tankar!
MELODIFESTIVALEN 2010 deltävling 2
Som gräsänka hela helgen hade jag igår turen att få umgås med min goa vän Ulle och hennes nyfunna vän Bamse (en helt underbart gullig lite spanielvalp) Vi har typ nästan samma smak i schlager så vi var på samma nivå och hoppades att det skulle bli bättre än förra veckan!
Första låt ut var lillponken Eric Saade med Manboy. Han var lite gullig faktiskt. Och låten var faktiskt bra….nästintill riktigt bra. En bra schlagdenga och med gott gung. Denna går nog vidare sa vi. Och det gjorde den ju…först av alla med! KUL måste jag ju säga.
Sen var det ju samma som förra veckan. En helt bunt med pinsamma låtar.
Dogge Dogelito - NEJ
Espinosa - zzzzz (snark) kasst
Highlights och MiSt - Tror han kan härma Barbados Magnus och nej det kan ingen!!
Pauline - Jag säger inget så har jag ingenting sagt. Och ändå gick hon vidare till andra chansen
Kalle Moraeus - Ja ja…för 40 år sen kanske och även denna kom till andra chansen.
Sen hade vi ju Andreas Johnson. En bra låt men väldigt likt vad han brukar göra. Fast bra låtar var det ju ont om så detta var väl en som skulle gå vidare och japp där hade vi rätt igen.
Den sista låten.. Knappt några kläder på sig och en av dansarna iklädd en kroppsstrumpa av nät…Nja detta kunde inte funka. Men om man inte tittade på dom så var låten riktigt bra. Fast nä…som vanligt….en bra låt skall ju inte gå vidare den skall ju åka ut.
Nä….jag måste säga att jag tycker de här börjar bli lite löjligt. Om nu detta är en musiktävlig är det väl den bästa låten som skall röstas fram som har en chans ute i Europa…… Nej igår var jag åter igen besviken på bidragen och hoppas än en gång att de blir bättre till nästa vecka.
Tack för mig och ursäkta för den bittra bloggningen…..brukar tycka att det är kul med schlager men igår var jag besviken.
Over and out!
//En bitter schlagerfantast
12.2 – om the only way us up.
Det jag trodde skulle vara lycka och sol är grått och bakgård. Med två fina fantastiska levande små tjejer borde jag inte låta mig klubbas så, det är ju ”bara” ofarligt snor och kräk. Men varför i såna mängder? Jag fixar inte, orkar inte. Räcker inte till, inte nånstans.
Att det går över är en liten tröst. En liten. Men liten är bättre än ingen!
Trevlig helg alla!
11.2 – om bättring på väg?
Sjukstatus på älskade ungar: Maali hade roligt hos mormorn och har kryat sig rejält! Ingen feber och hostan på avtagande. Milla dras med mer av harmlöst snor och mindre av otäckt slemhost. As in, också åt rätt håll!
Psykologbesök idag. Ska funderas lite till innan jag analyserar.
Passade på att få Milla undersökt när vi ändå hade läkare inom räckhåll. Diagnos: rejäl men ”ofarlig” förkylning! Puh, no RS, we cheer!
Mitt olidliga kli torde bero på illvilliga och kvardröjande stygn. Vad gör man åt såna tro? Väntar ut eller hjälper på traven?
Efter årets vaknaste natt är jag å Tias helt slut. Vi packar säcken och försöker få lite sömn, redan nu.
Go’natt!
10.2 – om Milla in da hood.
Först mumsar lilla Milla in da hood! Å gifetvis, den lilla sjuka somnar in da hood.
Sen, inte helt oväntat kom lite kräks in da hood…
Åååh! Nu måste jag pussa på bäbin som snarks in da hood!
10.2 – om sjuka små hedbertsar.
Maali hosthosthostar så jag tror hon ska vända ut och in på sin lilla kropp (BVC-sköterskan såg inte direkt stormförtjust ut åt att vi ger vår 2,3-åring rekommenderade doser av Mattias receptbelagda hostmedusin…). När jag väckte henne halv elva i förmiddags – hon hade säkert kunna sova längre? – var febern nästan försvunnen, vilket var dubbelt skönt för nu vågar jag hoppas på en förhållandevis bra dag och natt för henne och min mamma! – som leker dagmamma nu.
Milla snorar och hostrosslar också och jag kan naturligtvis inte låta bli att oroas för RS-virus. Varendaste sajt jag hamnar på har som viktigaste råd: ”håll ditt spädbarn borta från småbarn och förkylda vuxna”. Jahaja. Ja det är ju lättaste fisk i vårt fall… :C
Själv mår jag inte helt ok heller men jag sätter det på skrajskontot… vill bara böla och bli kramad. Kanske skulle tänkt på det innan jag jagade bort dagmamman med tusen förmaningar i nacken…
Mjau.
8.2 – en gästbloggning (om Melodifestivalen, del 1)
Förra året kom jag på att låta jag min betydligt mer insatta (och intresserade ;) kompis Linda Nästgranne stå för Melodifestivaltugget i nosarna. Vi kör samma visa i år igen – å som vanligt är det hennes oredigerade tyck, inte mitt!
MELODIFESTIVALEN 2010 deltävling 1
Så skönt o få var tillbaka som gästbloggare igen. Här får ni som vanligt mina åsikter om årets melodifestival.
Med humöret på topp och en inbjudan till middag på schemat var det en bra dag för melodifestival. Kl 19.00 var vi på plats för vår kväll och vi åt en underbar middag. Sen var det dax. Vi bänkade oss i soffan framför tv:n och ljudet i surroundsystemet var påslaget. Måns min älskade Måns var hallåa…visst är han gullig (ha ha ha)
Det började faktiskt ganska bra. Gillar dock inte Charlotte Perrelli men det gick väl an att lyssna på när hon tillsammans med två andra goa artister gjorde en helt fantastisk version av Bonnie Tyler-dängan ”I Need A Hero”
Så började det….Bidrag nr.1
Ola - en liten gullig skånepåge som kanske inte är en mina favoriter men jag tyckte att han gjorde ett bra jobb. En bra schlagerlåt som man kommer ihåg.
Sen var det väl typ bara tre bidrag till som var ok. Salem Al Fakirs var helt ok och lika så Jessica Anderssons ballad. Men en riktigt bra låt var ju Linda Pritchards You’re Making Me Hot-Hot-Hot. Det var ju en låt som kunde funkat utomlands. Lite rytmer och lite go takt….men inte då….inte ens till andra chansen. Dit skickar man nån patetisk metalgrupp som inte ens kan spela på sina instrument. Vad gjorde den där basisten/gitarristen på knä. Bad han till övre makter hela låten igenom???
Jenny Silver - Pinsamt
Anders Ekborg - En musikallåt….passar inte riktigt i schlagersammanhang
Frispråkaren - Jo vi vet att du är singel nu
Nja…jodå jag är väl nöjd med de som gick vidare till finalen men att man kan skicka Pain of Salvation till andra chansen fattar jag inte. Hoppas verkligen att det blir bättre till nästa veckan. Då blir det hämtpizza och cola hemma hos nyblivna vovveägaren.
Men det var allt för idag!!! Over and out….
//Schlagerfantasten på Almers
7.2 – om koalasim.
Ett oerhört crappy bäbisimavslut blev det. Lika oroliga som sorgsna genomled vi lektionen med en Maali som var lessen, frysig (huttrade tänder?), klängig och inte ville nästan nånting alls… Ska se om det ändå går att trolla fram några sekvenser av leenden från kameran, för trots tårar glimtade lyckan att få va i poolen trots allt faktiskt igenom vid ynka få stunder.
Slutligen. All kred i världen till vår otroligt duktiga bäbisimlärare!! Du har lärt vårt lilla barn att simma – och idag insåg du genast omöjligt uppdrag och fokuserade på det roliga! En verkligt stor eloge och kram av tacksamhet till dig; du är grymmaste frökenfisken i världen säkert!
7.2 – om problem med statistikräknaren (från easycounter).
Antingen har jag blivit helt lämnad helt ifred eller så har jag bara haft en ynka besökare de senaste dagarna?! Nån annan som använder sig av Easycounter och upplevt samma märkliga läsarfrånfall?
Strax åker vi till Maalis allra sista bäbisimlektion! Från och med nästa omgång är hon minisimmare istället! Jag och Milla ska vara åskådare från kanten, kanske kan vi med en smula skillning fota/filma lite? Isåfall hamnar det såklart till allmän beskådning i nosarna. Om nu statistiken ljuger och här finns någon allmänhet och nosare kvar…?!
Tjenixen!
6.2 – om varför jag avskyr google, älskar en treåring, å så lite esc.
Fakta är lättåtkomligare än ever men det finns ett gäng flaws med lättåtkomligheten. Helt ärligt tror jag mitt barn har hjärnhinneinflammation… tills den tredje bytta blöjan äntligen får liv i henne och aldrig har jag varit så lycklig över ett tuggat bröst!
Idag, eller möjligen igår (minnet sviker), passar ett grattis till EmmaLi på treårsdagen alldeles utmärkt! Med risk för tjatighet: tre veckor med mer eller mindre skabbiga hostels i Kambodja avslutades på halvschysst hotell i Bangkok. Och halvschysst var tillräckligt…! Ödet, och det undermedvetna, works in mysterious ways…
I väntan på en ev gästbloggning om Melodifestivalen kan meddelas att Milla illvrôlade så fort Ola tog ton i rutan. Själv var jag inte heller överdrivet imponerad, av nåt av bidragen. Tur det inte är upp till mig att bestämma vinnarna.
Tjenixen!
Dagsens tips: planera ditt bilkörande…
…för det kan ju uppstå problem i framkomlighet på vägen :)
…går det precis lika bra med snöträdgård!
Tjenixen!
5.2 – om en treveckors bäbi!
Så här ser man ut när man fyllt tjugoett – dar alltså!
Grattis på din första födelsedag för tre veckor sen, lilla Milla!
4.2 – om flott och slö.
”Det hade varit gött att få duscha innan klockan fem!” skämtade jag i förmiddags. Nu ligger jag i min säng. Å tycker det är ”tur att vi ändå inte bytt lakan”… Jeez. Kraven sänks. Som väl är.
Och vi sparar väldigt mycket på min lortighet. Särskilt eftersom jag inte får fylla kvartskubik-karet :( Jag längtar förresten ihjäl mig efter att få bada badkar. Nu nu nu nu!!! Vill!!
Milla har sovit typ hela dan så vi anar amningstät natt. Nå. För tillfället kan jag mata utan tårar så det får väl vara väl det också. Sova kan vi göra en annan natt. Eller dag.
Tjenixen!
Dagsens tips: underlätta vardagen.
- Euroshoppers torra tvättservetter – grymt prisvärda, å känns bättre till hemmabehov än såna där färdigblöta
- snöskyffel – ergonomisk helst, funkar med en antik som våran också men oj så tungt (särskilt nu när den blivit kortare, sen skaftet gick lite av…)
- Via Sensitiv och en hjälpsamt snabb Miele – jisses vad hon kräks lilla Milla!
- Amimox – medusin för baciller i blåsa
- kaffe, Lambi och Voltaren T – for obvious reasons…
Tjenixen!
3.2 – om enorma framsteg på fajtingfronten!
Tjohej! Efter mitt sorgsna inlägg häromdan har vi fått tre verkligt bra eftermiddagar/kvällar här hemma! Med viss oro kan vi se att vår stora fina EmmaLi kämpar med ilska och känslor (förträngning är nog inte bästa lösning?), nästan inga okontrollerade vredesutbrott alls faktiskt. Att det ska hålla i sig vågar vi inte räkna med, vi nöjer oss med att njuta stunden. Och omåomigen försäkra för vår äldsta dotter hur mycket vi älskar henne!
Jajustdetja! Som vanligt rörs jag av den omtanke och vänlighet som florerar här i mina nosar. Alla kommenterade råd har mottagits med intresse och tacksamhet, för att inte tala om stödjande sms och mail. Ni är fantastiska allihop! Och ni vet vilka ni är.
Krams på alla nosar!
2.2 – om medärvt språk och en älskad liten bäbi.
Min rätt personliga och många gånger egensinniga svenska har – på gott eller ont, ehum – delat med sig i nedåtstigande släktled…! Det visade sig idag när Maali stod vid sin nya griffel- magnettavla och textade ”EmmaLi” och ”mamma” [med helt andra bokstäver än dom flesta hade använt!] och la till, liksom för sig själv, ”mamma är min älsklings”. Gissa jag nästan kramade sönder henne av kärlek då. Underbara härliga unge!!
Å så den här lilla då… Jag var förberedd den här gången så det blev inte samma överraskande käftsmäll, men ojojoj lilla unge som jag älskar dig! Också! Sååå mycket! Fantastiska lilla mirakelbäbi som fångar mig, äger mig. Du följer mig med blicken, griper tag i mina händer, mitt hjärta. Så liten. Så stark. Så unik. Så min!
Hur kan vi ha haft sån lycka att få två så makalösa små barn i vår familj? Jag är förundrad, känner mig nästan alltför lyckligt lottad.
1.2 – om det ena och såklart det andra.
Fullständigt isolerad från allt vad verklighet heter sitter jag i mitt insnöade hus och gör ingen nytta alls. En två tre timmar kan jag lätt spendera med pigga vakna och alldeles ogråtiga Millabäbin i min famn. Sen kommer pappan hem med Maali från förskolan och då börjar kriget. Tårar, skrik och våldsamma utspel av humörsvängningar (och svartsjuka?) når varje dag nya gränser och jag och Tias står helt handfallna. Vad vi än gör blir fel, och jag är rädd att hon ska låta sin ilska göra sig illa – idag slängde hon sig i köksmattan så blodet sprutade…
Efter en attack utöver det vanliga tryckte jag häromdan ner min kloka unge i knät, frågade vad som var fel och fick med ledande frågor mellan lille skutt-tårarna svar. Och hon å sin sida fick en effektiv tankeställare när det gick upp för henne att hon inte är den enda som vill ha sin pappa (dvs Mattias) för sig själv. Mitt trumpna jag hade honom faktiskt först tystade oväntat effektivt det fundersamma barnet.
Så. Härligt är att se att hon fortfarande går att resonera med. Och att hon aldrig nånsin tar ut nån frustration på sin syster! Hon är snäll, försiktig och hjälpsam i allt som rör Milla! En tröst stor nog att hänga upp sig på i detta inferno av känslosvall åt alla håll.
Sorgset, men hoppfullt, tjenixen!
ps. tips och råd mottages gladeligen. hur kan vi hjälpa? och hur orkar vi? trötta öron är en sak, utmattat psyke ett annat.
31.1 – om arbetsplatsförändringsönskemål.
I förrförrgår kväll zappades en märklig Robinson-tävling förbi och i reklampausen ser jag att min arbetsgifare tydligen har öppnat filial i ütlandet. Härmed ansöks officiellt om förflyttning dit så fort min föräldraledighet tagit slut. Jag skulle – om behov uppstår – t o m kunna tänka mig börja jobba något tidigare än planerat (dvs, sommar 2011). Fast. Jag kan inte låta bli att undra varför filmen kallas ”Karibien” när den alldeles uppenbart – åtminstone delvis – är inspelad i Sydostasien?
Tjenixen!
30.1 – om fördelad magsjuka?
De vuxna Hedbertsarna mår okej men Maali toppade med meget lös mage o 40 grader medan Milla höll sig feberfri men kräktes och kräktes. Feberheta dottern gick, efter förklaring av varför (vår fantastiska kloka lilla tjej!!), med på rumpmedusin och jodå familjen fick några timmars sammanlagd sömn. För tjugofemtionde gången gladdes vi åt den sansade logik ett andrabarn för med sig: hade det varit vår första tvåvecking hade vi garanterat inte suttit lika lugnt i båten… Nu red vi Milla-stormen ut och idag har det bara kommit ”vanligt” efter-matningkräk.
Kan inte låta bli att förundras. Kvinnan på 1177 hjälpte föga och lät närmast lättad när jag ville lägga på. Mattias inledde samtalet men lämnade efter ett kort tag utmattad över luren till mig. Hon lät så skärrad över en krasslig liten spädis förklarade han, och att då prata med pappan (jisses!) istället för mamman blev tydligen over the top. Rädslan för att råda fel verkar ofta ta över modet att råda alls har jag märkt. Det är en bra service att få prata med utbildad sjukvårdspersonal, men om det ändå ”bara” är ett sunt förnuft som ligger till grund för bedömning besitter jag ett alldeles utmärkt sådant själv. Faktiskt!
Morrondagsens bäbisim är nog tyvärr körd. Det är väl 48 timmar efter senast ”utbrott” som gäller? Eller räcker det med 36?
29.1 – om kontrollerade ullisar (aka, Dagsens tips: föd barn på Vbg sjukhus!).
Eftersom vi delar stad med ett av Sveriges i särklass personligaste förlossnings- och BB-sjukhus kan jag såklart inte låta bli att ”utnyttja” möjligheten att få hjälp av den alldeles fantastiska personalen som jobbar där. I tisdags bar det upp till BB för kontroll av restkomplikerande trassel.
När jag sitter där i en soffa och myser med mitt gosglada lilla barn kommer det då och då fram sköterskor och barnmorskor av alla de slag, många bara för att hejja [och titta på Milla-bäbin gissar jag...!], en del för att dubbel-/trippel-/kvadruppelkolla att jag får tillsyn. Ett kort slag innan jag ska gå hem, sitter bara och väntar på en läkare, smyger en underbar liten mänska fram och viskar att jag kan plocka åt mig en av matbrickorna i värmeskåpet. Hon vill inte höra talas om att jag ska få göra rätt för mig. ”Äh! Vi hade liksom beställt för många!”, ler hon och klappar mig på axeln. ”Mat behöver du la!?”.
Detta sammanfattar min uppfattning och betyg av bäbirelaterad personal på Varbergs Sjukhus: omtanke, kompetens, humor och värme! Det är oss på mellersta västkusten avundsvärt förunnat att ha krypavstånd till detta ställe, dit blivande föräldrar reser tiotalet mil. Allt för att ”slippa” föda på andra sjukhus - för på detta BB får du stanna precis hur länge du vill efter förlossningen. Så det är resan värt, det kan jag lova!
28.1 – om megaväxt bäbi (med lite magont).
Om det inte är så att jag har raketbränsle att erbjuda talar mycket för att Milla blev felmätt på förlossningen. Andra logiska förklaringar är svåra att finna till att hon på tretton dar skjutit i längden till 54 gosig centimeters!? – från 49 ursprungliga dito…! Vikten inte lika imponerande tyvärr: upp knappa hundra grams från förra veckan. Att jag matat henne kräkfull har tydligen haft motsatt effekt :(
Helt enligt skolboksbäbi har de senaste kvällar/tidiga nätterna varit magtrassliga och gråtiga. Igår trasslades det mellan halv sju och ett. Jobbigt? Nä. Faktiskt inte. Gifetvis är det tungt att se sin lilla Milla ha ont på sig (och hjärtat snörpte när lilla fortfarande var alldeles hes imorse) men det här känns som helt normal tarmutveckling? För att underlätta utvecklingen köptes iaf idag Sempers dyra droppar. Om föräldraplacebo smittar eller om dom helt enkelt funkar på Millamagar är för tidigt att sia om. Säkert är att kvällen ikväll är mycket lugnare – och vi väljer att tro på dropsen!
26.1 – om typiskt.
Jahaja. Så skulle jag till att berätta om hur lilla Lilla äntligen avslöjat för oss sitt rätta namn! Till detta skulle jag passande publicera bildbevis på vår yngsta lilla nos. Men. Du tror väl inte WordPress vill samarbeta?! Nädå. Inte det minstaste. Så då får jag nöja mig med en av två… ajj givv jo da näjm: hon är ju vårt lilla mirakel,
Å förhoppninsvis funkar bildhanteringen bättre imorron?
Tjenixen!
