5/5 – om genus på jobbet.
Gamle kollegan (han jobbade sin sista dag i tisdags) Ontz och jag har konstaterat ett stört omöjligt användningsområde för ”hen”: kabelkontakter. Där är genus lika nödvändigt som amen i körka’! Dessutom är heterosexualitet det enda som funkar i kabelvärlden… en hona passar bara med en hane och TV, dator, el eller telefon är alla hopplöst fördomsfulla…
- Ropen skalla: Universalanslutningar som passar alla!
När vi ändå är i ämnet: Apple ligger i framkant med den magnetkopplade strömkontakten i sina MacBooks, men jag ser fram emot en generell uppdatering på den här fronten. Bättre och smartare lösningar tack! Och. Mobiltelefontillverkarna kunde ju typ samsas? Precis som kameratillverkarna när det gäller lagringsmedia? Nu är det dags för datorditona att göra detsamma:
- Ropen skalla: Universalanslutningar som passar alla!
17/4 – om rätt epitet ska va rätt.
Soran Ismail är inte bara rolig, han är klok också. T ex uppmärksammade han en gruvligt klantig felstavning i Dagens Nyheter: korrekturet hade missat att TERRORIST inte stavas m-a-s-s-m-ö-r-d-a-r-e…
Ja. Det handlar om rättegången i Oslo. Mot han Andreas Bredung Bervik eller vad han nu heter. Har inte brytt mig om att lära mig det ordentligt. Hans namn alltså. Tycker han är verkligt oviktig nämligen. Och sinnessjuk. Fast om han är terrorist eller massmördare? Tja. Är det inte ofta samma sak?
28/3 – om rasism och översitteri.
Vi har idag ord och tingestar i vårt språk som av somliga försvaras med näbbar av klor. Detta t ex för att de ”alltid hetat så” eller att ”negerboll inte är ett dugg rasistiskt”. Osv. Men om det inte är det, rasistiskt alltså, så spelar det ju ingen roll om vi enas om att kalla mumsbiten nåt annat? Eller?
Det är inte ens hundra år sen vi i vårt land sysslade med gen- och rasforskning. I ett försök att lyfta fram urgermanerna som de första mänskorna på jorden genomfördes under många år en totalt felaktig genetisk klassificering. Genom forskning skulle det omöjliga bevisas. Och det är klart, med statistik går det att bevisa ungefär vad som helst… men nåt önskat resultat gick det såklart aldrig att få fram. Men ända in på femtiotalet (och längre?) bedrevs denna märkliga ”forskning”.
Samerna har utsatts (och utsätts) för hemskheter liknande de ursprungsbefolkningar alltid måste genomlida. Den monetära vita klassen roffade som alltid åt sig vad de ville ha men inte hade rätt till.
Jag avslutar med en litterär och obehaglig fundering.
Vet ni varför mitt landskap, Halland, inte fick vara med på Nils Holgerssons underbara resa? Enligt en teori fanns här för mycket ”tattare” för att det skulle vara bekvämt – eller ens komma på fråga – att låta Akka flyga in här. Så, ja, Selma var ett barn av sin tid. Hon också.
27/3 – om gör-det-knappast-själv.
Hamnade framför en repris av Martin Timell som byggde loft på TV4 och blev genast en blandning av konfunderad och lite irriterad. Vad hände med hemmabyggar- inspirationsprogrammet Äntligen Hemma? Det här var var inget diy-projekt utan metall och härdat glas och cirkelsågar i ljus och fräsch sekelskiftslägenhet. Fast så kanske det alltid har varit iofs? Bara att jag mest zappat förbi korta snuttar å missat dom här monsterjobben?
15/3 – om slaveri i modern tid.
På hotellet finns SVT och därför hamnade vi igår kväll framför Korrespondenterna (ett av de alla fantastiskt bra program vår statliga television producerar och erbjuder oss tittare).
Det handlade om slaveri. Barn som utnyttjas, blir misshandlade och behandlade sämre än djur. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNSKLIGHETEN?!! Programmet fördelades mellan Haiti, Bangladesh och Senegal. Jag mådde illa. Sen grät jag tyst. För alla barn som inte får vara barn. Eller ens människor. Vad blir det för vuxna av de här små?
Programmet går att se på SVT Play. Gör det.
6/3 – om Gunvald på riktigt.
Inte kan det väl vara okej att skjuta tillbaka mot guldsmedsrånare mitt på blanka dan, mitt i stan, såsom gjordes på Östermalm i Stockholm idag?! Undrar vad det blir av det här? Kritik måste framföras, och reprimander.
Hade varit intressant att få veta vad polisen tycker om det här, internt. Vad jag tycker är la inte svårt att lista ut! ;)
etik i vardagen: Den Gyllene Regeln.
This happened on TAM airlines.
A 50-something-year old white woman arrived at her seat and saw that the passenger next to her was a black man. Visibly furious, she called the air hostess.
- ”What’s the problem, ma?” the hostess asked her.
- ”Can’t you see?” the lady said, ”I was given a seat next to a black man. I can’t sit here next to him. You have to change my seat.”
- ”Please, calm down, ma”, said the hostess. ”Unfortunately, all the seats are occupied, but I’m still going to check if we have any.”
The hostess left and returned some minutes later.
- ”Madam, as I told you, there isn’t any empty seat in this class, economy class. I spoke to the captain, and he confirmed that there are no empty seats in the economy class. We only have seats in the first class.”
And before the woman said anything, the hostess continued
- ”Look, it is unusual for our company to allow a passenger from the economy class change to the first class. However, given the circumstances, the commandant thinks that it would be a scandal to make a passenger travel seated next to such an unpleasant person.”
And turning to the black man, the hostess said:
- ”Which means, Sir, if you would be so nice to pack your handbag, we have reserved you a seat in the first class!”
And all the passengers nearby, who were shocked to see the scene, started applauding, some standing on their feet.”
-
En skröna gifvetvis. Men iaf :)
28/2 – om urbaniseringens bedrövliga baksida.
Allt fler barn i slum och fattigdom när städer växer
En ny rapport från UNICEF visar att barn i städernas slumområden hör till de allra mest utsatta. Dessa barn är berövade sina grundläggande rättigheter när det gäller hälsa, utbildning och utveckling. När städerna växer tvingas fler och fler små och stora barn bo i fattig slum utan sjukvård eller skola – eller ens en barndom. Hundratals miljoner (>100000000) barn lever på detta sätt idag!
Jag stödjer UNICEF och är ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera detta försöker jag uppmärksamma och bidra till att förändra utsikterna för utsatta barn.
UNICEF arbetar för att förbättra livet för barn, barn som får sina rättigheter kränkta varje dag. De arbetar tillsammans med myndigheter i respektive land för att bland annat stärka hälsovårdssystem, bygga ut skolväsendet och sociala skyddssystem och därigenom förhindra att barn hamnar i tvångsarbete eller på gatan.
Läs gärna mer om slumfattigdomen hos UNICEF.
Och om du har möjlighet: skänk kanske lite pengar, bli världsförälder, handla något i gåvoshopen eller butiken. Det finns många sätt att hjälpa!
26/2 – om en gräns mellan mobbing och ”roliga åsikter”.
I Mello-tider är det nu omöjligt för mig att inte åtminstone lite trevande tycka att jag börjar få svårt att hålla mig lugn inför det faktum att folk i sociala medier (dvs skriftligt, vilket är en stooor skillnad mot vad som ”bara” sägs runt lunchbordet på jobbet) har och har haft så elaka åsikter att det stinker. Det stinker elakt och ont i magen och mobbing och jag förstår inte?! VAD är det karln retas så förbannat med? Sin självkänsla? Sin dialekt? Sin poesi? Sitt utseende?! Alltså. Tagga ner. Ju mindre du retar dig ju mindre skada gör du både dig själv och andra.
Vem jag pratar om? Nä. Inte Jimmie Åkesson. Det hade iaf varit på något o-ulliskt vis okej. Om du förstår hur jag menar.
24/2 – om skottdagen, monarki och en walk down memory lane/korridor.
Idag är skottdagen. På denna dag ett skottår får kvinnor fria. Det är alltså tolv år sen exakt som Mattias fick ett mycket specifikt vykort från mig! Jag bodde i Lund, å knappt två månader senare bytte vi ringar på Karlsbron. Drygt tre år senare blev vi äkta och bytte två ringar till. Tajm flajs!
Jag hörde på Debatt igår kväll en ovanligt sansat åsikt i monarkifrågan: i en demokrati ska alla ämbeten väljas – sen kan en monark/regent/statschef väljas på 50 år om man så vill. Det tjattras ju en del om att allas barn minsann kan vara sessor och prinsar men jag står tyst i den diskussionen. Personligen skulle jag nämligen aldrig aktivt välja att uppfostra en prinsessa. Man kan väl säga att jag är glad att någon annan åtar sig uppdraget.
Häromdan var EmmaLi och jag hos en logoped på sjukhuset. Gissa hur paff jag blev när jag plötsligt fann mig i korridoren mot ”nya” förlossningen? Den som då, för två år sen, tog en absolut evighet att forcera (jag blev omgådd av åtminstone en gravid racerraket) skuttades nu fram bredvid fyraårsk entusiasm och nyfiken beundran. Vad hon följde och gillade? Jo. Små fotavtryck, tassar samt en målad navelsträng längs hela ena väggen.
Jag minns hur vi, när vi passerade med myrstegsfart, passade på att studera den skrivna skylten intill lilla bäbin på målningen (som tokigt nog ligger i sätesbjudning) och jag minns lite generat hur språknörden i mig – ilskna värkar till trots – hajade till. Då, i uppspelt sinne och aktivt värkarbete, blidde det inget förevigande. Vi (läs: Mallias!) hade dessutom glömt kameran! Nu, med flightmodad mobil, fanns tid för förevning. Om dom nån gång får för sig att stavningskontrollera menar jag? Min print-screen finns då i säkert nosat förvar :)
10/2 – om antik genusdebatt.
Såg du John Gray hos Skavlan ikväll? Alltså. Jag har dissat hans program de senaste säsongerna men det här avsnittet räddar mycket. Du är ursäktad Fredrik! Med upplägget en avslappnad Mona Sahlin, en norsk utrikesminister (shit, va heter karln?!), en alltid lika fascinerande Jason Diakté samt – som sur grädde på moset – John Gray; en mossig författare med genusperspektiv så chockerande antikt (och sunkigt) att det blir underhållande. Och lite läskigt. Men mest blir det pinsamt. Fast underhållande.
Finns det nåt som heter rätt man på fel plats så är John Gray garanterat fel man i rätt tid. Hujedamej! Har du missat? Marsch pannkaka in på svt play. Hepp hepp! Du bara måste! Det är en så unikt bra lektion i goddag yxskaft att du inte får missa!
7/2 – om att arbeta efter sextifem?
Det är ett evinnerligt ”tjöt” om Reinfeldts utspel överallt. För att undvika skriftliga missförstånd försöker jag hålla mig från att kommentera alla bloggar eller facebookinlägg om saken (det verkar vara omöjligt att diskutera politik bakom datorskärmen?), men nog är jag införstådd med att vi måste ta tag i vår egen pension för att slippa sitta på bar kvist som pensionär?
Min okvalificerade gissning är att det inte är enbart ekonomiska orsaker bakom förslaget att tillåta arbete upp i högre åldrar. Nuvarande pensionsålder är satt på premisser som ändrats: medelåldern har ökat och den sammanlagda tiden vi arbetar i vårt liv har minskat. Något måste göras för att finansiera vår välfärd? Vem är redo att hjälpa till? Jag vill verkligen inte ha ett Grekland!
26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.
Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)
EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…
strl 110, i två varianter
Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?
Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?
På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!
Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)
25/1 – om att gå i taket.
Lasse Diding är provokatör, kompis med Jan Myrdal, kommunist, hotellägare, miljonär, taktlös och enligt sig själv familjens svarta får sen barnsben. Om enda syftet är att reta upp? Mission accomplished.
För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?
Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.
Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.
* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.
22/1 – om Juholts avgång.
Ibland har nån annan skrivit så mycket bättre än vad man själv mäktar med. Det HÄR är så fantastiskt roligt att jag skulle vilja nominera årets roligaste blogginlägg redan nu! Oavsett din politiska åsikt: du bara måste läsa!!
-
edit 22:09
Typ hundra besökare, en kommentar… tja, jag är ju inte Aftonbladet direkt :D
22/12 – om att inte förstå varför folk så envetet ska statuera märkliga exempel.
Två svenska journalister åker olagligt till Etiopien, tar hjälp av en förbjuden gerilla, ställer sig framför en kamera med vapen i armarna och blir när de åker fast självfallet behandlade som ”terrorister”. Imorse läste jag nåt som sätter ord på hur jag själv tänker så istället för att lulla vidare länkar jag till inlägget jag tycker är bra.
Trots allt måste jag skriva att jag blir oväntat provocerad av Jonas Sjöstedt i SVTs morgonsoffa. Han dillar om att vi ska förvänta oss hjälp från USA och att det här bör bli ett fall för hela EU. När han sen med arrogant höjd näsa hotfullt fräser om indragna bidrag och att Etiopien bör passa sig, då är jag tvungen att skrika tyst. WHAT!? Den typen av hot bör sparas till situationer när landet i fråga faktiskt gjort nåt fel?
Hur synd jag än tycker om människorna Martin Schibbye och Johan Persson så tycker jag ändå att de på sätt och vis får skylla sig själv. Fast så får jag kanske inte tycka…
20/12 – om att när riksbanken sänker reporäntan…
…så blir det troligen ingen förändring för bolånekunder hälsas det från bankhåll. Förvånad? Nä. Men besviken såklart. Mycket besviken.
Undrar om det blir nån förändring på inlåningsräntan då?
15/12 – om skrot och korn, eller ‘inför gud är vi alla densamma?’.
Tittade i går kväll på SVT:s Debatt. Blev en smula beklämd. Sverigedemokratiske riksdagsmannen Kenth Ekeroth försvarar på länk (han ”vågar” inte sitta i studion?) ett nätverk i skuggzonen: ”‘Counter Jihad’ handlar om islam-kritik”, säger han och jag fattar inte. Hur kan man vara emot en hel religion? FFS! Det här är ju bara ett riktigt korkat försök att kamouflera sin rasism. – som argument; själv är jag Counter All Slags Religiös Fundamentalism men där hamnar inte just tokiga islamister per automatik överst. I USA finns t ex en del riktiga stjärnor tillhörande den kristna högern.
Terrorism och hat går hand i hand på nåt vis. Counter Jihad; ni är ju samma skrot som de ni försöker inbilla andra att ni avskyr? Eller?
Nä. Den finten gick vi inte på.
30/11 – om ideologisk kollaps.
Jan Myrdal flyttar sig själv och sitt kilometerlånga bibliotek till ett hus på en gata några hundra meter från min. Det känns inte bra. Det känns verkligen inte alls bra. Jan Myrdal är en person jag hyser mycket lite, för att inte säga ingen, respekt förr. En tjurig gammal gubbe kan jag ha överseende med, men en tjurig gubbes mossiga idéer klarar jag inte. Särskilt inte när han varit lika mossig hela sitt liv? Hans hårdnackade envishet i sitt försvar av Pol Pots folkmordsregim t ex är inte bara idiotiskt utan också oförklarligt. Dessutom har han vurmat för Kina på ett vis jag absolut inte kan förstå.
Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.
Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.
18/11 – om febrig fundering kring polisyrket.
Efter tips från tjifen lyssnas nu på P3 Dokumentär från scratch. Det senaste programmet handlade om den sk ”Baseballigan” och jag kom att återigen fastna i fundering kring polisrollen i samhället.
Eftersom min feberfrusna kropp inte tillåter mig tänka tankar färdigt vågar jag att inte gå in i någon alltför djup diskussion i ämnet. Kortfattat vill jag iaf säga: Jag avundas inte mina polisbekanter, precis som jag inte avundas brandmän eller vänner i sjuksköterske- och läkarkläder, men imponeras inte heller (förstå mig rätt!). Jag är nog för gammal att bländas av uniformer ;) men har stor respekt för hur modiga och tuffa de är som vågat välja dessa yrken!
Programmet lyfte fram problem jag hoppas är mycket mindre idag än för trettio år sedan. Att de är helt borta vågar jag inte tro eftersom militär, polis och vakt-yrken tyvärr alltid lockar till sig en viss sorts maktgalna individer. Däremot tror jag att de flesta tokpellar försvinner redan i antagning till utbildningarna eller iaf under rekrytering som nyutexaminerade? Om inte annat kanske andan i kåren förändrats till att våga stå upp för och mot varann?
Å ena sidan har jag förståelse för att ett visst mått av övervåld aldrig kan undvikas (herregud, säg den mänska som inte instinktivt trycker till lite extra i känslomässigt laddade situationer?!), å andra sidan har jag noll acceptans mot otillbörliga tjuvnyp. Å tredje sidan måste det vara alldeles förjefla besvärligt att som hel kår tvingas stå till svars för vad enskilda idioter ställer till med… Å fjärde sidan, den som ger sig in i leken… osv.
För att göra det här ganska meningslösa inlägget mer intressant skulle jag behöva hjälp och därför vilja fråga; Hur ser du på polisen i allmänhet? Är du en som litar på eller tittar snett? Har du varit med om situationer där du känt dig oväntat orättvist alternativt positivt behandlad av en polis?
Det skulle vara himla kul om nån ”vågar” svara!
