5/2 – om kylan.

Får thö räccord; de senaste dagarnas låga temperaturer över Sverige gör vintern till en vinter jag gillar. Fördelen med att kvicksilvret står så lågt är att det är vindstilla. Det är klart att 13 minus är lite kyligt, men 2 plus å tolv sekundmeter havsvind är inte sommar det heller.

En tunn skorpa snö täcker marken här hos oss vilket i kombination med nattens fullmåne gjorde vargtimmen vackert norrlandsdagsljusig. Hur jag vet? Tja, när familjens yngsta inte sover gör inte vi det heller…

Nåt annat den lilla snöskorpan täcker är förrädiska isfläckar, men det får det vara värt! Aj löv vinter som är så här långt ifrån den normala västkustska!






3/2 – om att aldrig bli klar.

Ekorrhjulet snurrar likt en spinningcykel (dvs jobbigt som f-n men helt meningslöst ur transportmedelssynpunkt) och jag undrar om det inte är bättre att gå till fots? Att göra en volt, få lite extratid, borde vara lönande? Jag kommer ju för tusan ingenstans?! :(

Blä. Det är fredag… men jobb imorron så helgen får vänta!






2/2 – om hedbert, ätt jåhr sörviss!

Jag blir ju så himla glad när jag får göra folk happy :)

Idag fick jag chansen att hjälpa en verkligt god vän att lösa förlusten av förmodat ficktjyvad mobiltelefon. Som tack lämnade hon över en bukett perfekt köksfärgsanpassade tulpaner å jag blev dubbelt lycklig! Jag fick inte bara en glad tjejkompis, jag fick också årets första tulpanvas fylld! TACK!

ps. Som regelbundet varande i byn med den stora gula affären (den med egen tv-show å allt ;) ställer jag ibland upp som personlig shoppare av sånt som kan fyndas där! Jag tycker ju bara det är skoj att kunna agera butler så tveka inte att hojta om det är nåt du vill ha handlat – antingen i gula affären, eller från lagershopen jag jobbar i :)






28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.






24/1 – om isigt väglag.

Det är äntligen vinter på västkusten! Nu gäller det att planera sin körning och släppa på gasen i tid så att du för alltsmörismåland inte måste panikbromsa. Typ, tejk itt iisi (ja jag bor nära Göteborg)! Personligen föredrar jag att låta bilen stå i sånt här väglag: inte för att jag misstror mina egna chaufförfärdigheter utan för att jag inte litar på mina medtrafikanter… så, apostlahästar och buss* är det som gäller. Om man inte som maken har dubbdäck på cykeln!



Hmm, vem tror ni står reggad som ägare på den här? Damien kanske?

Nå! Kör försiktigt i halkan!


* jaaa, jag vet… inte alltid säkrast i världen, men risk för kollektiv krock känns mindre än personbilsdito…!






Lösenordsskyddad: 23/1 – om en Milla-”onepiece”.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: vinn egna vattenfärger!

Kolla här! Skitgulliga Liw som skickade vattenfärgspenslar till mig tävlar nu ut en förpackning likadana på sin blogg! Lycka till! (tävla här)


Jag hade aldrig hört talas om såna här innan jag fick se Liws dotter måla på Instagram. Färgen sitter alltså i själva kludden (som doppas i vatten) och eftersom glädjen i mina barns ålder oftast är mer inriktad på pysslandet än på det färdiga resultatet gör det dem inget att alstren mest blir av den abstrakta sorten. Dessutom gillar jag abstrakt konst – beroende på vem som är konstnären gillar jag förresten vilken konst som helst!






21/1 – om äntligen lite snö.

Så kom det så äntligen lite vitt! Inte mycket, men med stora vackra flingor som fick barnen att storögt studera det efterlängtade genom fönstret. Det större av våra små barn blev förresten alldeles till sig i brallan: ”Mamma! Mamma! Då kanske tomten kommer nu!?!”




Ikväll har det säkert regnat bort, men tills dess kan vi lyckligt sjunga heeej mitt vinterlaand!






20/1 – om en oerhört sorglig nyhet.

Min bloggkamrat, den fantastiskt skarpa pennan, den intelligenta humoristen, streetsmarta änkan, ständigt underbetalda journalisten och charmerande vassa åsiktsmaskinen, den levnadserfarna rödstrumpan, den empatiska, liberalt generösa omtänksamma miljöföreträdande, den alldeles helt unika Annaa är död.

Tre unga människor har förlorat sin mamma. En av mina verkligt fina vänner är borta. Det är så märkligt att vi faktiskt aldrig träffats på riktigt, att jag aldrig tog chansen att på allvar försöka springa på henne på Korsvägen utanför bokmässan. Men. Det kändes ju inte så bråttom, liksom?

Jag saknar henne redan alldeles otroligt mycket. Alldeles. Otroligt. Mycket.






19/1 – om en temporär nykomling i familjen.

En liten Apple TV fick följa med mig hem från jobbet idag, men efter att jag förstått att det inte går att se exempelvis svt play på annat vis än via mobilen bestämdes kvickt att den skulle få flytta tillbaka till sin hylla i shopen igen. Saken hade ju varit frid och fröjd om allt material varit tillgängligt för mobilen i svtplay-appen eller på svtplay.se, men så väl är det alltså inte (jag försökte få fram den halvokej tv-serien Homeland men en tråkig text ”videon du har valt kan av tekniska skäl tyvärr inte visas i den typ av dator du just nu använder” satte käppar i det hjulet). Via svtplay-appen funkar streamingen finaste fisken, men så länge allt inte finns att få tag på via den (eller ens alltså via webben) så blir det pass på den här produkten. Surt, sa räven. Surt! gnäller hedbertarna.

Två plus måste lilla ATV:n få iaf. Det första för användargränssnittet – Apple kan liksom ;) – och det andra för hur jäkla snygg prylen är! Det är som alltid en fröjd att få fingra på en produkt från Jobs livsverk, minimalism och sköna material i sällsamt lyckosam harmoni!

Ett minus får Apples evinnerliga envishet att inte låta kunden själv få avgöra hur deras produkter ska användas. Jag har aldrig tidigare upplevt det som nån begränsning att inte själv få bestämma, men den här gången fick t o m jag nog. Å nån rättvis recension av ljud- och bildkvalitén på det streamade materialet får kan jag ju faktiskt inte ge… men det ska enligt åsikter från andra faktiskt vara helt okej! Vad nu det betyder ;p

Apropå ingenting förresten så sover flickorna i sina egna sängar för första gången sen de bytte i söndags. I varandras rum har de sovit tills de blivit väckta men imor’n, när familjen ledig utgår jag från att båda girlsen är alerta och ur sängarna före sju! ;)






18/1 – fram med handspriten…

…Milla har börjat kräkas. Första gången i sin (syrrans) säng. Andra gången i en påse. Sen på lite andra ställen… men nu ska hon inte kräkas mer?

Varför finns det inget som heter ”smittskyddsledighet”? Vi kan ju bara vabba en förälder och det är inte min tur – på gott eller ont. Blir en orolig natt å lång dag imorron.

Fifan. HATAR verkligen magsjuka över allt ofarligt på jorden. Uääh!!






14/1 – om på pricken.






11/1 – om en sjukdag som blev till vab.

Både maken och jag mår visset och passar på att ta sjukdagar hemma nu medan säsongen tillåter. Lite trist då när äldsta dottern under frukosten håller på att gnugga ena ögat ur ansiktet. Hon visar upp ett öga rött som tomteluvor och tårarna som rinner är lika delar rädsla som ont, gissar vi. Vi sköljer med koksalt och uppmanar (ehum, ”uppmanar”) att inte klia; ”ju mer du kliar ju ondare gör det” osv. Ingen effekt. När Mattias ringer förskolan för att berätta att vi är sena får han höra att ”EmmaLi kom ju faktiskt till mig igår och klagade över att hon hade nåt i ögat”… MEN WHAT!?? Förhör av Emmi och vi får veta att en kompis ”råkat kasta en gren i pannan på henne igår och att det kanske kom in något från grenen i ögat” (fyraåringens egna ord).

Ett läkarbesök senare vet vi att hon har en rispa på ögat. Ögonsalva utskriven och ny tidsbokning för att imorgon kunna bedöma skadan ordentligt.

******

Nu ligger vår lilla kloka nos på soffan och sover middag, en aktivitet så ovanlig att den är klart värd att notera. Vi försöker förstås att inte oroas, men… det går ju liksom inte. I efterklokhetens kranka blekhet koras iaf årets två sämsta föräldrar: sjåpa dig inte-mentlitet är liksom så jefla asakass när vi får veta att det inte bara handlat om ”sömn i ögat”…






10/1 – om tidsfördriv i väntan på bilpoolarna.

20120110-235914.jpg

ganska tidig och härligt krispig nyårsaftonsmorgon!

Det finns otroligt många onödiga men skojiga appar att leka med. ”Tiny Planet” är en av dem; finns i en AppStore nära dig :)






7/1 – om en eventuellt inställd vuxenkväll?

Barnvakt erbjöd sig på eget initiativ och plötsligt fick vi egenkväll med ledig efterföljande dag! Tjohoo när barnvakt då meddelar att lillaste dottern kräkit upp kvällsmat på sig och på sin barnvakt. Nu sitter egenkvällen löst och vinflarran ligger korkad.

Håller tummar hårt för att vi slipper samtal om hemlevererad liten tjej. Dom har nämligen lovat att inte behålla henne om det blir ofavorit i repris…

Nu kaffe och cointreau i salongen – framför Bridesmaids på PS3:an. Bättre än inget men det är ju liksom inte finmidda’ på Statt inte :(






5/1 – om pansarsnor.

I flera veckor nu har jag haft betongsnor i näsan och nu börjar jag få nog. Inte nog med att det gör ont, är omöjligt att få bort (kleenex och/eller nässprej gören sig icke besvär) och har gett mig ovanan att peta näsan. Det är jäkligt jobbigt att inte kunna sova på nätterna för att jag antingen vaknar av andnöd eller av att jag snarkar som en cementblandare. Snyggt? Nä. Och jäkligt kasst för sömn och allt annat i livet. Typ.

Igår började jag nysa också. Rejält. Och många gånger. Om det fick nån effekt på cemtentsnoret i näsan? Nädå. Det sitter som berget – vilket i det här fallet inte är så dumt alls faktiskt ;p Men vet du vad jag upptäckte? Jo, det kan smaka illa att nysa!? Jag gissar det är baciller och virus som är orsak till det?






4/1 – om att ligga efter.

Hjälp jag hinner inte med!!

En offentlig ursäkt sändes här till alla jag inte hunnit ringa, inte hunnit skicka lampor till, inte hunnit paketera kläder till, inte hunnit fråga hur de mår, inte ens hunnit önska gott nytt år. Fan ekorrhjulet har tappat en kugge eller två och jag kan inte hitta stoppknappen. Ett f’låt också till alla jobbkompisar som får stå ut med virriga ullisar och släpande avdelningar.

Så länge, bear with me (höll på att skriva ”björna med mig” men det blir ju till att uppmuntra till kollektiv skit och det är la onödigt?), pliis! I’ll be back.






3/1 – om den bortblåsta blåsten.

Orkan i byarna sa SMHI och varnade för en 2:a men det har blåst mindre än nånsin hela kvällen? Annat var det på hemväg från jobbet med stora snöflingor, halkig asfalt, repig vindruta och kastvindar av sådan art att jag trodde bilen var trasig…?!

Jag tror helt enkelt vinden har blåst bort. I annat fall är väl det här lugnet före stormen? Jag hoppas på alternativ A!


    edit 4 jan kl 23:05

    Det blidde tyvärr alternativ B och mellan halv tre och fem låg jag klarvaken och räknade glidande taktegel. Sicken blåst! Upp mot 35 m/s i byarna… tji fick jag som trodde vi skulle slippa… :(






Lösenordsskyddad: 2/1 – om 2011.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







30/12 – om fyrverkerier.

Du har läst det på hundra ställen så låt mitt bli det hundraförsta.

    Snälla!! Låt bli fyrverkerierna imorgon! Det är inte bara miljökasst, det är också dyrt, onödigt och såinihelvete otäckt för många många djur (och barn). Dessutom kan jag tänka mig att en och annan vuxen från krigshärjat liv som har svårt för smällandet?

    Men okej då. Om du inte kan skippa helt; håll dig till tolvslaget! Det räcker. Och blir tusan så mycket mer effektfullt än utspritt över en vecka!


ps. Istället för pyroteknik, satsa på eldbollar i år! Finns t ex på ett Netonnet nära dig ;) kostar en hundring för tio stycken och är både vackra och ljudlösa. Dessutom är de faktiskt – tro det eller ej – roliga! Köp köp!






29/12 – om lite blått på himlen.

Helt galet förvånad blev jag när jag imorse fick se halva himlen i blått mellan molnen! Nu är ordningen återställd (förstås) men för tüsan, vi går åt ”rätt” håll nu = vinter/vår/sommar. Fast däremellan stormar det nog snart igen?

Inomhus är det grått och dassigt hos oss nu. Jag håller på att få en minor depression över hur jefla stökigt det är hos oss jämt. Det hjälper ju inte att försöka plocka iordning i ett rum för på nåt vänster blir det då ännu stökigare i ett annat. Tvätthögarna växer på båda sidor (rent och smutsigt), leksaker dräller över alla brädder – trots att vi faktiskt inte har så mycket prylar som många andra har jag förstått – och dammtussarna jagar dammsugaren med lömsk precision. Vi skulle behöva en veckas semester utan älskade döttrarna för att få ordning på ens en bråkdel. Men nä det går ju inte.

Dessutom mår jag skit idag och huvudet är tungt som bly.

Nu har jag gnällt färdigt. Tack för att du ”lyssnade”!






28/12 – om gårdagsens mellandagsshoppning.

Först försökte jag hitta ytterkläder på Polarns rea på Kungsmässan men alla andra med kids i våra storlekar hade tydligen hunnit före. Där hängde fem jackor och fyra brallor i 104, men det är ju vad vi redan har, och resten var antingen megastort eller miniplutt. Nåväl ändock. Tusen spänn baj baj. Nu har den ena dottern att växa i och den andra att inte växa ur…

Sen snabb visit på Kamprads varuhus och påfyllning av bl a sovkuddskydd, miljöbovliga värmeljus och diverse barnrumsattiraljer. Milla slocknade lydigt i sitt Bee och EmmaLi ville apsilut leka i Småland så det blev ett smidigt besök för oss!

Efter detta fors mot Lerum och Maalis bästaste fadderföräldrar och deras har-plötsligt-blivit-helt-stor treåring. Alltid härlig social lycko-boost med dem! Å kidsen lekte fint alla tre – för det mesta :)






25/12 – om en gullig tröst.

Medan jag är på jobbet pågår traditionella juldagsaktiviteter i Villa Morkulla. Det leks med julklappar och mys med brasa. Mattias får storstryk i nya Hello Kitty-spelet men fyraåriga vinnaren är inte den som rub it in: ”Ingen fara pappa. Det är från 4 år, inte 30.”

:)






24/12 – om stora julkramsnosningar!

20111224-001741.jpg

20111224-001752.jpg