Lösenordsskyddad: 26/4 – om simnos EmmaLi!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







25/4 – om påskens annandag.

Igår var en riktigt bra dag för

  • EmmaLi och jag hade årets ”barfota i gräset”-premiär!
  • båda barnen hade roliga simlektioner (å Emmi köpte sina förtjänade simmärken!)!
  • vi hade en himla trevlig påskmiddagsfest!

Idag är en bra dag för

  • imorse åt vi årets första frukost på altanen (26 vindstilla grader före halv tio)!
  • Milla somnade sin förmiddagssömn utan fajt!
  • i en hel timme lekte EmmaLi järnet (själv) med de igår fådda Hello Kitty och hund i transportbur!
  • vi har redan städat undan middagen från köket (shit?! man måste tydligen inte vänta i tre dar att ta hand om disken!?)!


:)






24/4 – om terminsavslutning på simmet!

EmmaLi: Jodå, riktigt bra koll på snurra runt:et för att hämta luft har hon, och ju längre lektionen gick ju säkrare blev hon på när hon behövde luft – dvs när hon behövde snurra. Skitduktig var hon! Vilket man la tyvärr inte kan säga om hennes pappa och mig som betedde oss som värsta tennisföräldrarna… ylade och peppade och skällde på den lilla igeln runt min hals. Men som sagt. Till slut kom hon på vad hon kunde och ville och då simmade och flöt och försökte hon glida verkligt bra. Och bidragande orsak till ”nejnej” och ”jag vill vara med dig” fick vi efter lektionen. Maken till ond i magen hon måste ha varit… holken full om man säger så… Övriga orsaker sätter vi på treåringbeteendekontot ;)

Milla: bubblande glad och dök i från kanten av egen fri vilja (okej, bara en gång, men iaf!) och sen sjöng alla dom fina små ”mormors lilla kråka” och voltade från en flytmatta blubb blubb rätt ner bassängen och sen simmade föräldrarna med sina barn på axlarna och Milla ville först inte alls hålla fast men Tias var envis och efter att ha snurrat ner i vattnet en gång för mycket kom hon väl på att det var för gott att hålla sig fast :) Avslutningsvis flöt hon omkring på rygg huuur länge som helst. Härligt! Det är lite synd att vi inte kan fortsätta simma med Milla, men det är också riktigt kul att ha haft ett riktigt bra ”sista lektionssim”!


Foton och filmer finns faktiskt! De hamnar i nosarna typ nästa vecka eller så :)

Tjenixen!






17/4 – om vår lilla simmärkestagerska, och hennes syster.

Terminens näst sista simlektion knäppte det till och EmmaLi tar hela tre märken på en kvart! Med reservation för att jag nämner fel djur (märkena fanns inte att köpa just idag tyvärr) kan hon nu på sin sköld nåla upp en krokodil, en sköldpadda och en blå krabba eftersom hon i blandad kompott klarat att simma fem meter (7,5 för att vara exakt; med start från kanten i vattnet!), flöt på rygg i fem sekunder därefter roterat till mage där hon fortsatt ligga alldeles stilla i tre sekunder (upprepat tre gånger) samt hoppat i bassängen på djupt vatten och simmat tillbaka till kanten (fem gånger). Allt har hon gifetvis fixat på egen hand, helt utan hjälp! Nästa gång ska hon som delmoment i en Baddaren (gul) försöka glida framåt med kroppen alldeles stilla i vattnet, med ansiktet neråt, i fem sekunder. Det finns nog ett märke som heter doppingen också, jag undrar om hon inte har klarat kriterierna för det också?

En otroligt stolt liten enmeterstjej var det idag! För att inte tala om hennes föräldrar, varav den ena – han som satt som publik – enligt egen uppgift t o m blev lite tårögd av bedriften och envisheten i jävlar-anammat!


Milla var nästan mer under än över ytan på sin lektion 45 minuter senare… Fortfarande är hon inte riktigt torpedinriktat säker och kan inte sparka sig fram under vattnet själv – än. Men jag hoppas att det inte ligger inom en alltför avlägsen framtid innan vi har två små simmande döttrar i familjen :)

Milla ”simmar” framåt i en flytring,

för egen maskin kan hon inte simma – än!

Tjenixen!






10/4 – om aprilsol ute, sim inne.

Dags för veckans simbloggning!

EmmaLi: För att vara inne i en nejnej-period blev det förvånande mycket indiandyk, ryggflyt och hämtad ring på botten för min lilla treåring. En utmärkt lufthämtning under maglägesim blev det också, men Maali säger att hon aldrig andades trots att hon låg still i en evighet med poolens just då bredaste leende över hela sig! Hon glömde nämligen för stunden att protestera men vägrar nu i efterhand erkänna att hon gjorde övningen perfekt ;) och jag är vuxen nog att inte envisas om saken…

Milla åkte rutschkana och dök och hängde fast i kanten och ”gick på plankan” och ”simmade till kanten” och hade väldigt roligt nästan hela tiden. Fånga ankan! tjöt Maali uppmuntrande från sin vilstol med hela munnen full av smörgåsrån och vindruvor när lillasyster sparkade runt efter gummidjur i vattnet framför henne :)

När vi skulle åka hem blev det missförstånd mellan Mallias och mig och jag fick ett tokbryt. Alltså. Ett TOKBRYT. De stackars mänskorna på parkeringen trettio meter bort måste tuggat oroligt på jackärmarna för att inte låtsas om min illförbannat hoppande lekamen och mitt indiskreta ordval (typ, ”nu åker jag hem utan dig”). Fast det gjorde jag inte. Åkte hem ensam alltså.

Ute är det just nu kanarisk kväll med 14 vindstilla grader. Största skillnaderna mellan Kanarieöarna och Halland är 1) här är det inte kolmörkt klockan halv sju, 2) månen är inte uppochner och 3) den svenska sommaren är mer efterlängtad än den kanariska!






3/4 – om ett ”nej”sim.

Om du undrar hur många ”nej” det går att få ur en treåring på en halvtimme skulle du varit med mig i bassängen idag… Jeez… fast, för att vara ett vill-bara-göra-mina-grejer-sim så blev det i slutändan ändå en ok-stämpel i densamma. Detta i huvudsak för att simfröken med uppvisad list fick ovilliga treåringen att testa hämta-luft på förevisat vis (treåringen envisas annars med att göra på sitt eget vis, vilket funkar… öh… sådär!) men fröken hann bara vända ryggen till så blev det ”nej” och ”nej” igen ;) gamla ”lätta” hoppa i från och simma tillbaka till kanten samt släppa kanten och bubbla under ytan lyfter också upp betyget.

Idag fick de förresten öva att femsekundersflyta utan platta. Det gick okej, kruxet är att hon saknar tillräcklig fart för att behålla stabilitet och då blir det lätt lite vift med armar eller ben för att hålla balansen. Egensimmet i fredags blidde inte full succé – bl a sket det sig för att nån gjort just det i en av barnpoolerna… – men jag har ännu inte gett upp hoppet att inom en förhållandevis snar framtid få henne komma på ”grejen” med att glidflyta i magläge. I ryggläge kan hon om hon får hjälp att ”komma igång” ligga stilla och flyta, men hon behöver öva sig på att hämta luft i ryggläge (hon envisas med att stoppa upp huvudet ovanför ytan med fötterna rakt ner, och på det viset går det åt onödigt mycket energi – plus att hon var sjunde gång misslyckas, och råkar fylla lungorna med vatten istället för med luft…)!

Milla stannade hemma idag med gatans snorigaste nos [dvs sin egen, inte sin pappas].






27/3 – om bäbisim, minisim, shetlandsponnysar och överträffade förväntningar!

Delad familj idag och stressad transport mellan simhall och stall. Men det var såå värt det!!

Minisim. En liten smula nervös satte jag mig bredvid min lilla EmmaLi på bassängkanten. Tack vare uppmuntrande övertalning har vi nämligen blivit uppflyttade [dit vi egentligen redan skulle ha varit om det inte bliddit lite missförstånd i julas] och simmar nu med barn som är mer i nivå med Maalis kunskaper. Varför nervös då? Jag vet ju vad min unge kan – och vill? Njo. Men bakslag kan ju träffa när de minst välkomnas! Men. Oro i onödan, om jag uttrycker mig milt :)

Bäbisim. Milla var glad hela sin lektion – som vanligt – men vi kan inte direkt beskylla henne att ha fått kläm på det där att titta efter leksaker under ytan. Just idag är hon ursäktad iofs för efter halva tiden hoppade några större barn, i väntan på sin egen lektion, i bassängen och störde. Grymt irriterande. Klart att en ettåring hellre tittar på andra lekande barn (som dessutom hojtar kolla här! kolla här!) än en ”tråkig” simring :(

Ridlektion. Via en utlottning på Facebook häromveckan fick EmmaLi chansen att rida sin första ”lektion”, en uteritt, hos Ponnylekis i Himle. Vicken lycka för en liten tjej – och för hennes mamma! Tjohoo!

En asabra dag blidde kronan på hela den här riktigt asabra veckan! Känns inte som vi är bortskämda med såna så jag passar på att njuta i stora lass. Tjohoo!






Lösenordsskyddad: 20/3 – om dagsens och annat simmande.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







13/3 – om att vara tillbaka i lektionsbassängen.

Mina farhågor var i onödan, det blidde succé för min lilla simfisk EmmaLi! Sparkade med spikraka ben sittandes på kanten, hoppade (och simmade) till flytkorv (flytkorv!!? som hon ens inte velat titta åt nånsin?!), dök i och ur presentationsringen själv, flöt först som en pil genom frökens ring med en flyplatta (se flytkorv) och sen flygplan med två plattor (två!). Hon fortsatte med att flytvila med nacken på en flytkorv (själv), simma med en flytkorv (själv) och sen en gång testa vända från mage till rygg på en flytkorv (det gick inte helt perfekt men att hon ens provade är en seger!). Avslutningsvis krönte hon årets hittills bästaste minisim med att på eget initiativ ge sig på ryggsimsstart från kanten! Jag tipsade henne att pröva flyta själv på rygg nån sekund vilket hon gjorde. Tredje och fjärde gången gjorde hon två verkligt goda försök att simma tillbaka till kanten hon ryggsimsstartat och flytit ifrån… Tjo!

russin efter bästaste minisimmet!

Milla var strålande glad och sparkade runt efter bollar halva lektionen. Hon fick också flyga i luften mellan fröken och pappan, flyta på rygg till ”blinka lilla stjärna” och dyka lite från kanten.

vill haaa!

Vardagslivet efter Gran Canaria blev lite lättare att ”uthärda” nu :)






10/3 – om en oväntat aktiv semester.

Inte för att jag vet hur det gick till men vid lunchtid sågs ullisarna i poolen, vattengympandes!!? Turligt visste maken inte var jag gömt mobilen så några fotobevis kan jag inte erbjuda hur mycket det än önskas :D

”däh liggejr barnpoolen

men vi gåhj till stjanden istället!”

Hela dagen har (vattengympastik inbegripen) tillbringats vid sandstrandspoolen – vi sitter faktiskt här fortfarande! – där det bakats och bjudits på (sand)tårtor, simmats, plaskats, dykits (både Maali å Milla!) samt ätits jordgubbsglass å märkliga (fånigt dyra) ciabattasar. Det är ett enkelt liv – och med enkel menar jag gifvetvis icke simpel!



ps. EmmaLi gick en promenad med sin far och promenerade lite galet så hon har fått en omplåstrad tå. inget farligt, men lite läskigt för flickan med tån förstås…






Dagsens tips: simma lugnt!

På 44 centimeters djup i barnpoolen blir Maali en happy liten fisk som simmar, leker, hoppar från kanten och flyter. Jupp. Flyter! Hon är görstolt och lycklig och vi försöker vara sådär coolt oberörda när andra vuxna ler och berömmer hennes lugna säkerhet i vattnet :D

Hon övar för fullt på att själv snurra över på rygg för att hämta luft, och jag vågar nästan hoppas på att hon ska klara simma hela kortsidan (ca 4-5 meter) i ett svep innan vi åker hem på lördag…!






6.2 – om en proffstränare på minisim.

Med halv styrka drog vi mot simhallen, Maali å jag. I bassängen mötte en extra”fröken” i form av tävlingssimmare Gustav, och han kunde verkligen visa hur en alldeles perfekt ryggsimsstart skulle se ut! Emmi missuppfattade lite och gjorde ganska bra magsimsstarter istället.

Sen sjöng vi roliga sånger och hämtade saker på botten (jäklans va djup bassängen var idag! jag nådde knappt kaklet 1,28 meter ner!).

I duschen efteråt blev min lilla tjej plötsligt nästan otröstligt ledsen och jag anade direkt orsak. När hon var följsam som lera i omklädningsrummet stod det glasklart: liten treåring var inte kry. På vägen hem i bilen somnade som en stock nästan direkt och snarkade sen tills hennes far bar in henne i huset hemma. Den verkligt hastigt påhoppade bacillen visade bara 38° i termometern så kanske är hon okej imorron. Annars blir det full sjukstuga i Villa Morkulla imorron… ty Mollipectad och utmattad sover lilla Milla nu äntligen ostört. Lite feber, lite tänder och mycket hosta. Dålig kombo och orsak till hemmavaro från simmet.

Tjenixen!






5.2 – om ett förlorat Disneydags, glädjeämnen i en simhall och sömn.

Lördagsmorronsrutinerna rubbades ur sina cirklar när Philip visade myrornas krig istället för Disneydags imorse. Två samtal till kabeltv-leverantören senare visar det sig att det är ett planerat servicearbete som ligger bakom PLANERAT!? Men jisses. De enda som störs är villorna på vår gata… dvs max sju stycken (men alla är inte anslutna, det vet jag). Svårt då att meddela oss om detta planerade avbrott. Strömmen till vår förstärkare ska vara tillbaka ”senare under dagen”. Jotack. Ikväll är det Melodifestival. Klockan åtta räknas som senare hoppas jag?

Igår packade jag in mina döttrar i bilen och drog till Klitterbadet i Falkenberg. Det var en galen idé. Det gick jättebra först – förutom att jag gjorde en ruskigt snygg vurpa i duschen, tvi vale sicket skitgolv att ha i ett duschrum på ett badhus – för jag hade ju sällskap och hjälp av Linda å Ida i duschen och Marina och Viktor i poolen och både Emmi och Milla badade och simmade och höll sig fast i kanten och plaskade och retade tydligen lite badande runt omkring så då gick vi till ganska nyfixade badlandskapet och där skuttade de större barnen sig lyckliga bland vattensprutande djur, kokande grytor och rutschkanor. Ena sällskapet hade lämnat oss redan innan badlandskapet och det andra precis därefter. Så. I omklädningsrummet efteråt hade jag ganska fullt schå med två trötta busiga fikasugna små tjejer. Fikat tog kvickt slut och sen hade jag bara de trötta och busiga kvar… då dök en fantastisk liten kvinna upp från ingenstans och satte sig ner hos EmmaLi. Hon satt där och pratade med henne i ett par minuter så jag hann plocka i ordning alla våra pinaler. Jag grinade nästan av tacksamhet och jag såg att hon förstod vilken underbar nytta hon gjort. Tänk, ett kort kort avbrott i mammatjatet och jag kom i fas och kunde få med mig både barn och pinaler till bilen – som var parkerad typ hundratals miljoners meter bort…

Idag är jag en smula öm efter vurpan, men är såå glad att det var jag som trillade och inte nåt av mina barn. Apropå barn förresten så sitter den ena framför Pippi (hon visas ju även om kabel-TV:n är pajj ;) och den andra ligger i sin säng. Sovandes. Schö nö kåmprand pah!? Jag satt hos henne en ganska lång stund tills hon slappnats gosigt, och sen somnade hon. Kan det vara separationsångest som gör att hon inte ”vågar” somna själv på dagarna? För trött, det är hon ju tveklöst (somnar nästan ståendes, med snutten i hand och pannan mot spjälsängskanten)!

Tjenixen!






30.1 – om fensim och kanthåll.

Ryggflyt var en av övningarna på EmmaLis minisim, men när simfötterna kom på ville hon bara ”simma vanligt” och jag orkade inte bråka så hon fick simma mellan kanten och mig ett tag. Precis innan avslutningssången gjorde vi en riktigt bra sångövning: barnen skulle säga hej till spöket på botten och Maali köpte konceptet så totalt att jag passade på att öva hennes blåsa-ut-med-ansiktet-under-vattnet också.

Nya ”små” fröknarna var väldigt bra idag (också). De pratade mer med ungarna direkt – vilket jag personligen tycker är jättebra – och var lyhörda/verkade lite säkrare på sig själva! Två saker jag kom på nyss som (kanske) skulle förbättra lektionerna lite: en snabb inledande genomgång av dagens övningar, samt gärna lite mer direkt handledning när de går omkring bland oss i poolen.

En av EmmaLis små bästisar går i samma grupp och jag agerade tråkmåns och försökte separera dem idag. Det blir väldigt mycket glädjetrams annars, och då är det fullständigt omöjligt att få min lilla treåring att lyssna på sina fröknar :( i omklädningsrummet efteråt fick de busa loss i stället, även om jag försökte dämpa dem där också (fy sicken trist fisk jag är…), av hänsyn till alla andra runt omkring. Jag är nog lite överdrivet seriös när det gäller Emmis simlektioner, men det är för att jag så gärna vill hon ska utvecklas! Alla övningar vi gör har ju ett syfte (smygintroduktion till olika simsätt t ex) och jag VET att hon kan mer om hon bara får möjlighet att själv kläcka kunskapskoden!

Milla hade vikarie på sin lektion (ordinarie favoritfröken sjuk.. stackarn!) och enligt uppgift gick det fint för bäbin att t ex balansera och dyka från flytmatta och att hålla sig fast i kanten. Kanthållfastet fick jag se själv och blev lite imponerad över hur hon faktiskt försökte förflytta sig i sidled och ta sig upp ur bassängen :) det kan hon såklart inte än, som tur är… :p

Tjenixen!






24.1 – om små simmande och självgående hedbertar. [del 2]

Först. Enåenhalv minut Maali i simhallen…

Så fort jag tog fram kameran simmade hon till mig istället för tillbaka till kanten, så jag tyckte det var lika bra att ta till ett rejält simavstånd. Och wow så långt hon kunde! Som belöning fick hon åka elefantrutschkanan :)

Sen. En minut stapplande Milla!

Lilla bäbi miss Milla firar sin ettårsdag med att promenera sina första ”långsträckor”!

Tjenixen!






23.1 – om små simmande och självgående hedbertar. [del 1]

Terminsstart i simhallen = verkligt lyckat!

EmmaLi hade två nya ambitiösa unga tjejer som simfröknar. Det verkar lovande! Emmi sparkade, hoppade, simmade, flöt, dök (av misstag drog hon till med ett alldeles avundsvärt och plasklöst Ulrika-Knape-huvudet-före ål-thö-väj-to-thö-båttom-dyk!), blåste på en boll, slappnades i ryggläge, busade (med sin kompis Karla mest :) och sjöng lite sånger. Precis när minisimlektionen var slut fick hon se sin kompis Viktor 5,5 år simma perfekt förbi och inspirerades till ett riktigt riktigt bra undervattenssim!

Milla, som hade sin vanliga asabraiga simfröken, inledde lite avvaktande. Men, lydigt barn som hon är gick hon med på bl a både cherekringar (en slags flytpryl) och hålla-fast-i-kanten samt dyk-från-flytmatta. De två senare momenten genomfördes till vår stolhet med simfrökens ”bravo”! Sen sjöng dom små grodorna och då tjöt bäbi miss hedbert av glädjeskratt!

Stora duktiga EmmaLi duschar och tvättar sig nu nästan själv, håret också, inför och efter badningarna. Det är en fröjd att ha henne i simhallen! Lilla duktiga Milla är inte så grym på att duscha-själv, men gör oss istället glada när hon t ex stapplar omkring här hemma och leker tittut från dörrkarmarna. Fortfarande reser hon sig inte från golvet till stående utan hjälp, hennes gång är sådär lite zombie-aktigt stiff (varje steg med stel höft liksom) och oftast sätter hon sig hellre ner och kryper iväg om hon ska nånstans fort, men hon har kommit på att det är både kul och rätt praktiskt att gå så snart spricker hon nog ut i en perfekt liten gångar-ros!






Lösenordsskyddad: 14/12 – om badbarn.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







28/11 – om vad man har på sig på barndop?

Nä, jag menar inte vad barnet som ska döpas ska ha på sig utan vad jag som gäst ska leta fram för kläder? Det är iskallt ute och en bit att promenera mellan kyrka och kaffe-efteråt-ställe så av naturliga skäl försvinner allt som innebär frysta knän. Återstår gör då jeans?! Alltså. Min garderob innehåller knappt några andra brallor än jeans!? Jisses. Jag är ju inte tonåring direkt. Tomten?

För att få en liten dos minisim i nosarna denna dag – där simlektionerna inte hinns med – bifogas en månadsgammal Maali-video!


Tjenixen!






27/11 – om ett grattis till Kevin!

Idag fyller barna hedberts fusk-kusin nio [hipp hurra!] och vi har varit på kalas å mumsat bullar, kaktårta (med grädde :), druckit kaffe (jag drack mest), sjungit ja må han leva (alla), lekt (Maali) och visat sin balans (Milla). Nu är Maali hos sin mormor och leker med tåg, läser böcker och badar badkar – morgondagens naturliga tvagning försvinner iom att bäbi-/minisim bortprioriteras till förmån för Ida-dop! – och kanske skulle hon sova över. Hon hade inte riktigt bestämt sig än tror jag? :)

Tjenixen!






Lösenordsskyddad: 21/11 – om efterhöstlovspremiär på bäbi- och minisim.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







24/10 – om solosim med EmmaLi.

Efter allt grubblande, telefonerande och trasslande fram o tillbaka blev det ingen tid kvar att väcka Milla i tid för sitt bäbisim idag. Det blev Maali och jag som fick åka själva på regnvåta vägar söderut mot Klitterbadet.

Vi fick en kanonstart med glad unge som duschar håret själv å sen trippade vi försiktigt in i simhallen (hade glömt badstrumpor och vatten på golvkakel kan bli hysteriskt halt) i väntan på vår lektion. Maali höll blicken klistrad på klockan tills det var vår tur!

Ur göra-simfrökens-olika-moment-synvinkel blidde det halvbra lektion, men ur aspekt överlycklig-och-simglad-liten-minisimmare gick det riktigt jäkla asabra. Allt från hoppa i/simma tillbaka till plocka upp från botten OCH (två års vägran är över!) rutschkansåkning genomfördes med entusiasm och egen vilja så till den milda grad att vi höll på att missa avslutningssången. Tyvärr missade simfröken de bästa egensimmen – bland annat därför att min fina blivande treåring just nu genomgår en fas av oerhörd blyghet – men ett av dem finns på film [vilket inte är alls samma sak som i verkligheten, men det bästa substitut jag har att erbjuda]!

Nu tre veckors uppehåll, men vi har lyckats ragga lite kompisar att simma med under tiden :)

Tjenixen!






18/10 – om gårdagsens små hedbertska dykfiskar!

As promised: rörliga bildbevis på att,

1) Milla dyker från kanten, äter lite hajfisk, flyter lite fast inte så perfekt som när kameran var avstängd, mamman råkar doppa bäbin lite, Maali leker väluppfostrat på kanten och pappan filmar. (får försvara mig med att kameran blidde en distraktion, det är därför jag måste hjälpa henne lite ner i poolen, i vanliga fall ”hoppar” hon faktiskt i själv!)

2) Maali simmar nästan som förr igen! Vi skuttade och simmade och dök och skuttade perfekt i tjugo minuter innan kameran följde med ner (så hon är nog lite trött vid det här laget?), men du missar väl inte fuskiga buset hon gör i början :) Två gånger blir hon förvirrad och simmar till mig först, och en gång får jag hjälpa henne med en försiktig puff i rätt riktning. På alla hopp utom det sista har hon hjälp av simfötter – men i det sista, när hon är simfotsfri, kan hon å andra sidan ta ett riktigt rejält plaskskutt från stående! (en sak vi kommit på är att vi måste minnas att sätta upp hennes hår i fortsättningen. hon får det ju i ögonen?)

Nästa vecka sista tillfället innan tre veckor uppehåll – ett uppehåll vi lyckas tajma obra med vår badrumsrenovering och avsaknad av ordentlig dusch hemma… menmen. Det går ju att göra egna besök i simhallen för att simma och duscha :) Kanske nån som vill göra sällskap? – i bassängen alltså, i duschen är jag helst ensam!

Tjenixen!






17/10 – om vinkdebut i simhallen.

Visst har det väl varit på lut ett tag, men vi har inte varit helt säkra på den apseluta betydelsen av den höjda näven och det stora leendet (jag har gissat på allt från regnet som spolar bort imse vimse till en hög femma). Idag blev tolkningen dock tveklöst, en vink! Lyckan i bäbins ansikte när hon blev förstådd blev helt enkelt gåtans lösning!

Simmet då? Jodå! Milla flöt som en kork på rygg, var inte det minsta intresserad av att hålla sig fast själv vid kanten eller ”simma” men dök perfekt. Maali satt på kanten och sparkade med spikraka ben, kastade sig sen ner till mig i vattnet (på mitt kommando, endast! förra veckans läxa verkar ha blitt läst?) och simmade tillbaka till kanten själv (första gångerna mötte jag upp under vattnet och hjälpe henne vända om men efter några skutt behövde jag inte göra nåt alls). Sen tog vi på simfötter och inledningsvis simmade hon asabra men plötsligt (varför? ingen som vet) fick jag en klamrande liten igel runt halsen och då gav vi upp allt vad schyssta glid- och vändövningar hette och skuttade i/simmade tillbaka själv resten av lektionen! Dumt att pajja ett vinnande koncept liksom, och nästa gång är sista tillfället innan uppehållet. Vill gärna ha en glad grund att stå på då!

Det finns lite filmer som vanligt tyvärr med tvivelaktig kvalitet som bevisar dagsens framgångar men eftersom jag inte är säker på att t ex simfröken går med på att synas på (rörlig) bild på internetet får dessa avakta en smula.

Imorron hoppas jag vi blir väckta av hantverkare! Å sen kommer Mamma Neptunus hit för promenad och lunch. Å jupps. Håll i er nu: ullisarna har förberett lunchmaten redan nu ikväll…!! jasåärdet, undrens tid är ännu icke förbi ;)

Tjenixen!






10/10 – om de perfekta bäbidyken! (och de nääästan perfekta kiddisimningarna ;)

Idag fick jag simma med båda barnen! – fast med maken som stand by, tvagad och badbyxklädd hopp-in-kalle på inledande Milla-lektionen. Han fick också göra ett inhopp medan jag sysselsatte Maali som duktigt satt och hällde vatten vid bassängkanten.


Det började oroväckande med tårsprutande liten bäbi i Antilop-stolen medan jag duschade inför lektionen men därifrån gick det sen helt problemfritt! Hon är visserligen inte längre lika chillad i ryggläge, och hålla-fast-i-kanten-tricket funkade sådär jämfört med tidigare (tror hon är säkrare i vattnet nu och därför inte känner att hon lika krampaktigt måste hålla fast?), men dessa ”bakslag” glömdes kvickt när hon idag visade klart dykintresse och sen fixade en hel bunt från-kanten-skutt ner under ytan! Inte en enda kallsup vid dykning, och bara en (iofs rätt rejäl) vid kant-hålla-fast:ningen!

betyg: dykbäbi hedbert no 2 examinerad!

Så. Maali-simningen… det har ju funkat helt okej med Mattias de senaste gångerna och vi vet ju inte om det beror på mig att hon vägrar vissa övningar i vattnet? Jag var rätt nervös… Nå. Inledande benspark sittande på kanten funkade jättefint, och självsimmen funkade också riktigt bra. Med gemensam list lyckades vi få henne att medelst simdyna framför sig sparka igenom två rockringar. Bravo! Och med endast simfötter (flythjälpmedel är helt enkelt inte hennes grej…) tog hon sig sen mellan fröken och mig några gånger! Flera meter var det ;) och ibland lyckades hon [nästan?] hämta luft på vägen. Superstolta tjejen var hon då! Fast, sen började det gå utför med viljan och uppåt för trotset. Och när hon för tredje gången kastade sig från kanten ner till mig i vattnet utan att jag okej:at blev jag skitskraj (och arg) och lät henne på ett ganska brutalt vis förstå hur illa det kan gå. Vice simfröken satt på kanten och såg fundersam ut, och jo, det var gränsfall, men eftersom min kloka unge förstår saker bäst när hon får praktiskt handledning tror jag det var nödvändigt. Precis efter lektionens slut gjorde vi ett ”varsågod hoppa i” och då var det en superglad liten tjej som själv försökte simma tillbaka till kanten, som vanligt. Skönt!

betyg: fenfot hedbert 2.0 är återuppstånden!

Tjenixen!


ps. tack simfröknarna för all hjälp idag! ni var extra bra båda två :)


ps igen. att Maali råkade kasta en leksaksfisk i ögat på Millas simfrökens make kan ju ha inverkan på hur vi blir bemötta nästa vecka… funderar på att låta Mattias simma med Milla helt själv då…