4/12 – om en fruhippa, ett julbord och dagen efter ett sådant.
I våras var vi på ett bröllop så hastigt planerat att det inte hanns fixa nån sexa eller hippa. Igår blev Majsan hippad!
Förvånande trevligt julbord med arbetskompisarna senare på kvällen (förvånande eftersom vi befann oss på ett ganska ”tråkigt” ställe, inte för att jobbvännerna inte är trevliga ;p för det är dom – hela bunten!)…
…så det blev inte många knop idag :) Tias tog EmmaLi på sin simlektion i eftermiddags och det var nog lika bra… vikariefröknar och ett flera veckor långt uppehåll gjorde att det blev en på flera vis dålig lektion. Men på ett vis var den iaf bra; Emmi hade roligt!
18/9 – om en liten Baddare (nästan).
Jag måste nog tvinga simglasögon på lilla simfisk EmmaLi: efter lektionen idag var hon rödögd ända upp till öronen…
Men, en av anledningarna till rödögdhet var hennes allra första heeelt perfekta glid* och sen spelade det inte så stor roll att hon hellre ville simma ryggsim (vilket hon faktiskt också fick till några längder av, ”arga bensparkar” tipsade fröken å sen plaskade hockeymorsan – dvs jag – runt efter dottern entusiastiskt hojtandes ”arga ben Emmi! ARGA ben!”) eller leka med en vattenkanna! Fyra gånger femsekunders-glid till, sen kan en stilig Blå Baddare nålas upp bland de andra simmärkena! – eller är det den Gula Baddaren hon ska ha? Minns aldrig skillnaden…!
Ett försök till fotografering gick inte så bra. Å det var varken barnets eller faktiskt ens mitt fel: kameran fotar på undervattenskameravis typ två-tre sekunder efter att avtryckarknappen tryckts ner :( det här var det bästa jag fick fram,
Med simglasögon borde hon ju bli ännu modigare och säkrare i vattnet? Eftersom hon väl har ”vuxna” ögon nu ser hon troligen inte bättre än jag, dvs ungefär 60 cm grumlig sikt under ytan. För att inte tala om hur ont det gör i ögonen efter ett tag i sötvatten och klor.
Nu ska vi öva kraftfulla ”arga” bensparkar hemma i soffan. Kanske nån som vill hänga på å öva ”live” i simhallen nån dag? :)
* det där med att glida orörlig i vattnet är för bäbisimbarn alldeles bedrövligt svårt att lära sig. de har ju sen allra första lektionen i vattnet får lära sig: sparka så kommer du framåt… plötsligt ska de ligga alldeles stilla?! och ändå röra sig framåt? klart det blir lite kortslutning då :)
6/8 – om hur farligt det är med vatten.
Trots att färre människor än ”normalt” enligt statistiken har drunknat i sommar är varje dödsfall naturligtvis en oerhörd tragedi. De två vanligaste orsakerna till olyckor är alkohol och sim-okunnighet. Under icke simkunniga hamnar bl a alla barn som förolyckas i sjöar, hav, på badstränder och – nästan lite oväntat – i badhus, simhallar och privata pooler.
Två mycket tragiska olyckor på kort tid: Häromdagen hittades en tioåring livlös under vattenytan på en badplats i Borås. Tillståndet för flickan är som jag förstått det kritiskt. Igår hittades en femåring på botten i en pool på ett äventyrsbad i Örebro. Han var död.
Båda dessa fall inträffade på platser med mycket folk. Ändå uppmärksammades inte att barnen försvann under ytan. Det är så VIKTIGT att vi alla hjälps åt att hålla uppsikt över varandra! Ett ögonblicks verk och ett olyckligt andetag på fel ställe kan fatalt korta en människas liv.
Jag har själv en gång blivit räddad ur en havsvåg som, på mycket grunt vatten till trots, kunde blivit min sista. En meterhög brytning överraskade bakifrån och fällde mig hänsynslöst. Jag tumlade runt utan någon som helst kontroll, jag sparkade desperat för att hitta botten, dagsljuset var ömsom ovanför ömsom vid sidan ömsom inte alls. Hade inte två starka armar ryckt mig upp, så…?! Hur gammal jag var när detta hände? Tja, gissa: 7? 12? Nä. 29.
4/8 – om en dag på simstadion.
Vetnivad, både EmmaLi och jag slog simlängdrekord idag!
Själv lyckades jag plaska mig – skratta inte nu, jag är otillåtet otränad och har inte simmat mer än tre meter i sträck sen… ööh, jag var gravid för drygt två år sen å då fick jag andnöd och höll seriöst på att drunkna innan 75 meter. Och gången innan dess var nog… låt se… typ på högstadiet kanske? – tjohej, ettåetthalvt simborgarmärke utan fusk (dvs ta i kaklet vid vändningarna)! Jag satte fart efter första vändningen så även om Alshammar inte direkt behöver känna sig hotad låg jag såpass högt i puls och lungkapacitet att jag kan vara nöjd med mig själv och min simkunnighet :)
Maali då? Jo. Hon ville ”hoppa från dom där *mummelmummel*” (läs: startpallarna) ner i ”bassängen med linor” och det är klart att hon fick! Där nere stod jag och tog emot och sen simmade hon så jäklans bra och sen simmade jag ”livräddartricket” (dvs med henne på ryggen) 2×42 meter och det som fattades 
på hundringen hade 3,8-åringen simmat alldeles själv och hon hade lätt kunnat simma längre om jag varit lite modigare i vatten jag själv inte bottnar i! Längdrekordet blev iaf en tiometare i grunda bassängen där älskade lilla nosen inte satte foten i en endaste gång förrän 40 cm från slutet, å då en snabb nuddning av misstag. Det blev många lufthämtningar på slutet för oj så trött hon var (och jag tror inte det gills som nåt simmärke när man lägger sig på rygg för att hämta luft?) men såå stolt och glad att hon senare t o m gav sig på att försöka glida (jag kallade det misstagligt för flyta först men EmmaLi rättade mig rådigt)! Men, det är en bit kvar till att hitta stabiliteten att kunna flyta i fem sekunder som krävs för simmärket hon är ute efter. Armarna är nästan helt stilla nu, men benen börjar trampa försiktigt efter nån sekund eftersom hon inte har balans nog att ligga still. Dock. Baddaren, we’re coming to get you!
Lilla Milla var också en glad fisk och visade till min förvåning stor vilja att själv vara delaktig i åttan-övningen (från mage till rygg till mage till rygg osv, en inledande manöver till simning är det tänkt). Typiskt att den ungen inte ska få simma i bäbisimskolan mer…
Sorry långt inlägg men jag klarade inte fixa kort-är-bättre nu ikväll. Ang inlägget igår så… tja, det känns lite bättre. Lite.
Krams alla goa nosar!
17/4 – om vår lilla simmärkestagerska, och hennes syster.
Terminens näst sista simlektion knäppte det till och EmmaLi tar hela tre märken på en kvart! Med reservation för att jag nämner fel djur (märkena fanns inte att köpa just idag tyvärr) kan hon nu på sin sköld nåla upp en krokodil, en sköldpadda och en blå krabba eftersom hon i blandad kompott klarat att simma fem meter (7,5 för att vara exakt; med start från kanten i vattnet!), flöt på rygg i fem sekunder därefter roterat till mage där hon fortsatt ligga alldeles stilla i tre sekunder (upprepat tre gånger) samt hoppat i bassängen på djupt vatten och simmat tillbaka till kanten (fem gånger). Allt har hon gifetvis fixat på egen hand, helt utan hjälp! Nästa gång ska hon som delmoment i en Baddaren (gul) försöka glida framåt med kroppen alldeles stilla i vattnet, med ansiktet neråt, i fem sekunder. Det finns nog ett märke som heter doppingen också, jag undrar om hon inte har klarat kriterierna för det också?
En otroligt stolt liten enmeterstjej var det idag! För att inte tala om hennes föräldrar, varav den ena – han som satt som publik – enligt egen uppgift t o m blev lite tårögd av bedriften och envisheten i jävlar-anammat!
Milla var nästan mer under än över ytan på sin lektion 45 minuter senare… Fortfarande är hon inte riktigt torpedinriktat säker och kan inte sparka sig fram under vattnet själv – än. Men jag hoppas att det inte ligger inom en alltför avlägsen framtid innan vi har två små simmande döttrar i familjen :)
för egen maskin kan hon inte simma – än!
Tjenixen!
10/4 – om aprilsol ute, sim inne.
Dags för veckans simbloggning!
EmmaLi: För att vara inne i en nejnej-period blev det förvånande mycket indiandyk, ryggflyt och hämtad ring på botten för min lilla treåring. En utmärkt lufthämtning under maglägesim blev det också, men Maali säger att hon aldrig andades trots att hon låg still i en evighet med poolens just då bredaste leende över hela sig! Hon glömde nämligen för stunden att protestera men vägrar nu i efterhand erkänna att hon gjorde övningen perfekt ;) och jag är vuxen nog att inte envisas om saken…
Milla åkte rutschkana och dök och hängde fast i kanten och ”gick på plankan” och ”simmade till kanten” och hade väldigt roligt nästan hela tiden. Fånga ankan! tjöt Maali uppmuntrande från sin vilstol med hela munnen full av smörgåsrån och vindruvor när lillasyster sparkade runt efter gummidjur i vattnet framför henne :)
När vi skulle åka hem blev det missförstånd mellan Mallias och mig och jag fick ett tokbryt. Alltså. Ett TOKBRYT. De stackars mänskorna på parkeringen trettio meter bort måste tuggat oroligt på jackärmarna för att inte låtsas om min illförbannat hoppande lekamen och mitt indiskreta ordval (typ, ”nu åker jag hem utan dig”). Fast det gjorde jag inte. Åkte hem ensam alltså.
Ute är det just nu kanarisk kväll med 14 vindstilla grader. Största skillnaderna mellan Kanarieöarna och Halland är 1) här är det inte kolmörkt klockan halv sju, 2) månen är inte uppochner och 3) den svenska sommaren är mer efterlängtad än den kanariska!
3/4 – om ett ”nej”sim.
Om du undrar hur många ”nej” det går att få ur en treåring på en halvtimme skulle du varit med mig i bassängen idag… Jeez… fast, för att vara ett vill-bara-göra-mina-grejer-sim så blev det i slutändan ändå en ok-stämpel i 
densamma. Detta i huvudsak för att simfröken med uppvisad list fick ovilliga treåringen att testa hämta-luft på förevisat vis (treåringen envisas annars med att göra på sitt eget vis, vilket funkar… öh… sådär!) men fröken hann bara vända ryggen till så blev det ”nej” och ”nej” igen ;) gamla ”lätta” hoppa i från och simma tillbaka till kanten samt släppa kanten och bubbla under ytan lyfter också upp betyget.
Idag fick de förresten öva att femsekundersflyta utan platta. Det gick okej, kruxet är att hon saknar tillräcklig fart för att behålla stabilitet och då blir det lätt lite vift med armar eller ben för att hålla balansen. Egensimmet i fredags blidde inte full succé – bl a sket det sig för att nån gjort just det i en av barnpoolerna… – men jag har ännu inte gett upp hoppet att inom en förhållandevis snar framtid få henne komma på ”grejen” med att glidflyta i magläge. I ryggläge kan hon om hon får hjälp att ”komma igång” ligga stilla och flyta, men hon behöver öva sig på att hämta luft i ryggläge (hon envisas med att stoppa upp huvudet ovanför ytan med fötterna rakt ner, och på det viset går det åt onödigt mycket energi – plus att hon var sjunde gång misslyckas, och råkar fylla lungorna med vatten istället för med luft…)!
Milla stannade hemma idag med gatans snorigaste nos [dvs sin egen, inte sin pappas].
27/3 – om bäbisim, minisim, shetlandsponnysar och överträffade förväntningar!
Delad familj idag och stressad transport mellan simhall och stall. Men det var såå värt det!!
Minisim. En liten smula nervös satte jag mig bredvid min lilla EmmaLi på bassängkanten. Tack vare uppmuntrande övertalning har vi nämligen blivit uppflyttade [dit vi egentligen redan skulle ha varit om det inte bliddit lite missförstånd i julas] och simmar nu med barn som är mer i nivå med Maalis kunskaper. Varför nervös då? Jag vet ju vad min unge kan – och vill? Njo. Men bakslag kan ju träffa när de minst välkomnas! Men. Oro i onödan, om jag uttrycker mig milt :)
Bäbisim. Milla var glad hela sin lektion – som vanligt – men vi kan inte direkt beskylla henne att ha fått kläm på det där att titta efter leksaker under ytan. Just idag är hon ursäktad iofs för efter halva tiden hoppade några större barn, i väntan på sin egen lektion, i bassängen och störde. Grymt irriterande. Klart att en ettåring hellre tittar på andra lekande barn (som dessutom hojtar kolla här! kolla här!) än en ”tråkig” simring :(
Ridlektion. Via en utlottning på Facebook häromveckan fick EmmaLi chansen att rida sin första ”lektion”, en uteritt, hos Ponnylekis i Himle. Vicken lycka för en liten tjej – och för hennes mamma! Tjohoo!
En asabra dag blidde kronan på hela den här riktigt asabra veckan! Känns inte som vi är bortskämda med såna så jag passar på att njuta i stora lass. Tjohoo!
