13/5 – om dagsens skörd.
Kolla kolla!!
Nu när jag ändå mallar mig: Du skulle sett Emmi i 50-metersbassängen… trots att hon höll på att krocka med en vuxen crawlande karl (som därmed pajjade hennes chanser att fixa hela 50meters-sträckan utan avbrott) lät hon sig inte störas utan kämpade på med både armar och ben ända in i kaklet! Och Milla?! Jisses, hon är hur modig som helst och (cykel)sparkar som en tok för att ta sig fram under vattnet! Men vet du vad det bästa är? Hon älskar det! Leendet som möter mig under ytan är bredare än bredast!
Å nu har det naturligtvis inte ett dugg med varken kunskaper eller framsteg att göra men, äh, jag sitter här i soffan och älskar mina små barn så otroligt mycket! Var bara tvungen att berätta det <3 :)
1/4 – om lektion i vattnet igen.
Efter tre veckors uppehåll från undervisningsbassängen på Klitterbadet var vi idag på plats igen. Det gick ungefär som förväntat :)
Fyraåringens naturliga (å oemotståndliga?) känsla att gå sina egna vägar fick henne att för korta stunder skutta iväg på egna pool-äventyr, men mestadels gjorde hon alldeles exakt vad fröknarna ville. T ex hoppade hon lydigt i från kanten och simmade tillbaka, sjöng högt med i alla sånger, sparkade med platta (och hämtade luft med huvudet lutat åt sidan) samt gjorde fina dykförsök! Av nån anledning övades det inga bröstsimsparkar men de två vikarierna gjorde annars också ett mycket bra jobb idag tycker jag!
Pappan simmade, under tiden storasyster å jag hade lektion, med lillasyster i ”vanliga” bassängen. Det gick fint! sa dom. Om än kanske inte fullt så fint som sista dagarna i poolen på Teneriffa när tvååringen på eget initiativ (ville la som syrran!?) kickade sig fram mellan Mattias, mig och bassängkant :)
Som avslutning simmade Tias med sina båda döttrar i grunda bassängen, och senare en snabbis ”bland djuren” (ett minisimlekland med rutschkanor, trappor, fontänkanoner och vattensprutande djur!). Att nästan halva samlingen simklasskamrater också plaskade i lekbassängen gjorde den ganska full: jag hoppas verkligen alla (för föreningens skull) gör rätt för sig, även om de ”bara leker en kort kort stund”?
Summa summarum: fyra fenor av fem! Det märktes att båda kidsen tar för sig i vattnet och litar på sig själva och oss. Visst kunde varit lite mer koncentration i övningarna, men… äh, det ska ju va kul också!
4/3 – om ett 92-årskalas.
Hipp HURRA! Min farfar fyller hundra minus åtta idag och bjöd på trevligt sällskap och oväntat smarrig smörgåstårta! Millan lät sig – när värsta blygheten gått över – väl smaka och åt en imponerande stor portion medan Maali åt lite mer blygsamt (det är väl inte normalt att ungar gillar kräftskärtar å tonfiskkräm?).
Jubilaren är förresten inte dyr för samhället; bor hemma utan hemhjälp eller subventionerad mat. Det enda som kan tänkas ligga honom i fatet är att han han uppburit sin blygsamma metallarbetarpension några år ”för länge” :)
Dagsens födelsedagskalas, och planering/packning inför den stundande solresan, gjorde att vi missades simlektionen. Trist, men jag hoppas vi kommer få möjlighet ta igen missad simtur i poolen om en dryg vecka!
4/12 – om en fruhippa, ett julbord och dagen efter ett sådant.
I våras var vi på ett bröllop så hastigt planerat att det inte hanns fixa nån sexa eller hippa. Igår blev Majsan hippad!
Förvånande trevligt julbord med arbetskompisarna senare på kvällen (förvånande eftersom vi befann oss på ett ganska ”tråkigt” ställe, inte för att jobbvännerna inte är trevliga ;p för det är dom – hela bunten!)…
…så det blev inte många knop idag :) Tias tog EmmaLi på sin simlektion i eftermiddags och det var nog lika bra… vikariefröknar och ett flera veckor långt uppehåll gjorde att det blev en på flera vis dålig lektion. Men på ett vis var den iaf bra; Emmi hade roligt!
18/9 – om en liten Baddare (nästan).
Jag måste nog tvinga simglasögon på lilla simfisk EmmaLi: efter lektionen idag var hon rödögd ända upp till öronen…
Men, en av anledningarna till rödögdhet var hennes allra första heeelt perfekta glid* och sen spelade det inte så stor roll att hon hellre ville simma ryggsim (vilket hon faktiskt också fick till några längder av, ”arga bensparkar” tipsade fröken å sen plaskade hockeymorsan – dvs jag – runt efter dottern entusiastiskt hojtandes ”arga ben Emmi! ARGA ben!”) eller leka med en vattenkanna! Fyra gånger femsekunders-glid till, sen kan en stilig Blå Baddare nålas upp bland de andra simmärkena! – eller är det den Gula Baddaren hon ska ha? Minns aldrig skillnaden…!
Ett försök till fotografering gick inte så bra. Å det var varken barnets eller faktiskt ens mitt fel: kameran fotar på undervattenskameravis typ två-tre sekunder efter att avtryckarknappen tryckts ner :( det här var det bästa jag fick fram,
Med simglasögon borde hon ju bli ännu modigare och säkrare i vattnet? Eftersom hon väl har ”vuxna” ögon nu ser hon troligen inte bättre än jag, dvs ungefär 60 cm grumlig sikt under ytan. För att inte tala om hur ont det gör i ögonen efter ett tag i sötvatten och klor.
Nu ska vi öva kraftfulla ”arga” bensparkar hemma i soffan. Kanske nån som vill hänga på å öva ”live” i simhallen nån dag? :)
* det där med att glida orörlig i vattnet är för bäbisimbarn alldeles bedrövligt svårt att lära sig. de har ju sen allra första lektionen i vattnet får lära sig: sparka så kommer du framåt… plötsligt ska de ligga alldeles stilla?! och ändå röra sig framåt? klart det blir lite kortslutning då :)
6/8 – om hur farligt det är med vatten.
Trots att färre människor än ”normalt” enligt statistiken har drunknat i sommar är varje dödsfall naturligtvis en oerhörd tragedi. De två vanligaste orsakerna till olyckor är alkohol och sim-okunnighet. Under icke simkunniga hamnar bl a alla barn som förolyckas i sjöar, hav, på badstränder och – nästan lite oväntat – i badhus, simhallar och privata pooler.
Två mycket tragiska olyckor på kort tid: Häromdagen hittades en tioåring livlös under vattenytan på en badplats i Borås. Tillståndet för flickan är som jag förstått det kritiskt. Igår hittades en femåring på botten i en pool på ett äventyrsbad i Örebro. Han var död.
Båda dessa fall inträffade på platser med mycket folk. Ändå uppmärksammades inte att barnen försvann under ytan. Det är så VIKTIGT att vi alla hjälps åt att hålla uppsikt över varandra! Ett ögonblicks verk och ett olyckligt andetag på fel ställe kan fatalt korta en människas liv.
Jag har själv en gång blivit räddad ur en havsvåg som, på mycket grunt vatten till trots, kunde blivit min sista. En meterhög brytning överraskade bakifrån och fällde mig hänsynslöst. Jag tumlade runt utan någon som helst kontroll, jag sparkade desperat för att hitta botten, dagsljuset var ömsom ovanför ömsom vid sidan ömsom inte alls. Hade inte två starka armar ryckt mig upp, så…?! Hur gammal jag var när detta hände? Tja, gissa: 7? 12? Nä. 29.
4/8 – om en dag på simstadion.
Vetnivad, både EmmaLi och jag slog simlängdrekord idag!
Själv lyckades jag plaska mig – skratta inte nu, jag är otillåtet otränad och har inte simmat mer än tre meter i sträck sen… ööh, jag var gravid för drygt två år sen å då fick jag andnöd och höll seriöst på att drunkna innan 75 meter. Och gången innan dess var nog… låt se… typ på högstadiet kanske? – tjohej, ettåetthalvt simborgarmärke utan fusk (dvs ta i kaklet vid vändningarna)! Jag satte fart efter första vändningen så även om Alshammar inte direkt behöver känna sig hotad låg jag såpass högt i puls och lungkapacitet att jag kan vara nöjd med mig själv och min simkunnighet :)
Maali då? Jo. Hon ville ”hoppa från dom där *mummelmummel*” (läs: startpallarna) ner i ”bassängen med linor” och det är klart att hon fick! Där nere stod jag och tog emot och sen simmade hon så jäklans bra och sen simmade jag ”livräddartricket” (dvs med henne på ryggen) 2×42 meter och det som fattades 
på hundringen hade 3,8-åringen simmat alldeles själv och hon hade lätt kunnat simma längre om jag varit lite modigare i vatten jag själv inte bottnar i! Längdrekordet blev iaf en tiometare i grunda bassängen där älskade lilla nosen inte satte foten i en endaste gång förrän 40 cm från slutet, å då en snabb nuddning av misstag. Det blev många lufthämtningar på slutet för oj så trött hon var (och jag tror inte det gills som nåt simmärke när man lägger sig på rygg för att hämta luft?) men såå stolt och glad att hon senare t o m gav sig på att försöka glida (jag kallade det misstagligt för flyta först men EmmaLi rättade mig rådigt)! Men, det är en bit kvar till att hitta stabiliteten att kunna flyta i fem sekunder som krävs för simmärket hon är ute efter. Armarna är nästan helt stilla nu, men benen börjar trampa försiktigt efter nån sekund eftersom hon inte har balans nog att ligga still. Dock. Baddaren, we’re coming to get you!
Lilla Milla var också en glad fisk och visade till min förvåning stor vilja att själv vara delaktig i åttan-övningen (från mage till rygg till mage till rygg osv, en inledande manöver till simning är det tänkt). Typiskt att den ungen inte ska få simma i bäbisimskolan mer…
Sorry långt inlägg men jag klarade inte fixa kort-är-bättre nu ikväll. Ang inlägget igår så… tja, det känns lite bättre. Lite.
Krams alla goa nosar!
