ullrikas nosar, nästan für alle

Det är inte bara jag som har klur att sova nu för tiden [due to enårmosly ömaunts of snor har jag vaknat av syrebrist var och varannan timme]. Milla har de senaste dagarna vaknat mittinatten och inte gått med på att somna om förrän hon får sova mellan oss. Då har hon å andra sidan slocknat bums och snarkar sen i kapp med sin pappa tills långt efter att alla andra i familjen vaknat och gått upp. What’s this liksom? Bäbin som vägrade sova tillsammans har blivit barnet som vägra sova ensam? 160 på bredden räcker okej till två vuxna, men det blir trångt med en liten 85-centimetare emellan. Snart kommer väl enmetaren å vill tränga sig ner också?!

När jag ändå är inne på temat sömn:

Att få de små döttrarna att somna i sina sängar är vissa kvällar mer struligt än andra. EmmaLi har gjort en grej av att hon ”säkert inte orkar sova hela natten” och ligger därför och snurrar runt i sina lakan hur länge som helst. Vissa kvällar hör vi henne tassa omkring över en timme efter godnatt så trots att vi aldrig lämnar på förskolan före nio på mårnarna blir det ändå långa dagar för henne om hon inte somnar före nio-halv tio. Millan har i samråd med sina fröknar kommit på att det är bra att sova på förskolan (i vagn förvisso, vårt tips, men what works works) och får därigenom lite kortare dagar än sin syster. Dock är hon oftast mer lättlagd – numera – och somnar efter en eller ett par omgångar godnattvisor.

Häromdan – vi var lediga dan efter – fick storasyster för ovanlighetens skull vara uppe nästan en timme längre än sin Milla. Det var med förvånad röst hon ropade på oss när hon slutligen, i förväg vid läggdags, gick upp till sitt rum för att skutta i säng i väntan på saga. Hennes rum var nämligen inte tomt. Där fanns en liten busig blivande tvååring… lekandes för fullt med Pippihuset :) frågan är ju om hon somnat alls, eller om hon smygit upp så fort gonattvisesjungaren tassat nerför trappan?

Igår kväll gick barnen och la sig en timme tidigare än vanligt. Maali, som har ont i sitt öga och började prata om pjamas redan innan kvällsmat, började snusa innan vi hunnit ur rummet. Tio minuter senare hör vi hennes arga röst från ovanvåningen: ”Milla är vaken” morrar hon och jajemen, där står en lurig Milla i korridoren och funderar på vart hon ska gömma sig. Hon hade väl tänkt smyga in i syrrans rum men väckte rumsinnehavaren som körde ut henne. Två visor senare ligger Liten gosigt i sin Stokke och efter det var det tyst däruppifrån. En snabb check ett par timmar senare visar två tryggt sovande små flickor och jag står en lång stund och bara älskar dom. Mer än någonting.