Ooops :)

Lite på skoj taggade jag #vpbilden (Varbergspostens egen instagram-hashtag där de bilder de gillar bäst publiceras i tidningen) under den där selfien med min missnöjde make i bakgrunden. Beroende på vem vi frågar bidde det lite mindre skoj då att fotot blev veckans bild i sagda lokalblaska…

Av nån ödesmättad anledning fick vi ingen VP-tidning i brevlådan den här veckan. Kanske ville någon inte att någon skulle sätta morgonkaffet i vrångstrupen? Eller kanske någon bara körde förbi vår brevlåda på pin kiv? Turligt har vi iaf uppmärksamma vänner och släktingar som textade oss och visade att min bild bliddit utvald.

När maken fick veta att han tryckts i bläck uppstod en annan, och inte direkt mindre, sorts missnöje än den han uppvisade på själva bilden :p Men jag peppar glatt och laddar för hans eventuella irritation vid hemkomst ikväll. Jag menar. Det kunde ju varit mycket värre! Och vi fyller ju inte upp precis heeela sidan heller smiley-symbolen

Veckans bild i VP, 30 januari 2019.

Nu har hela familjen varit veckans bilder så nu är det la rättvist på alla fronter?

EmmaLi var veckans bild i april 2018
Millan var veckans bild i VP 21 december 2016

Av nån anledning har jag ingen bild på själva sidan i tidningen när EmmaLi är störst bland fotona, men en printscreen från mitt Instagramkonto funkar la det också?

Jag postade bilden från tidningen på Instagram och tiggde pepp till Mattias om att han är superfin och rolig och väldans bra. Det dröste in massa gulliga kommentarer! Om du har lust att lämna nåt snällt jag kan visa honom här under också så är det väldigt okej… min fina man kan behöva lite kredd kanske ❤️

Tjenixen!

Strandningsrisk?
Long time, no seen.
2 comments Add yours
  1. Du tar ju så fina foton! En enda gång skickade jag en sommarbild till vår tidning – och fick in den… men nu har vi ingen tidning längre. För mycket sport och för mycket Linköping och nästan inget härifrån. Jag ”pappersscrollar” på bibblan och i skolan och köper lördagstidningen för att lösa korsord och läsa dödsannonser.,, (oj, låter ju som ett makabert lördagsnöje).

    1. Så snällt du tycker Marianne! Jag brukar tänka att jag har tur när jag träffar avtryckaren för tar en tillräckligt många foton så blir det la kanske nåt som blir bra 😀

      Haha det blir lite knas att skratta åt det morbida, men det där med dödsannonser ligger i familjen här också. M läser dom som en del av jobbet. Det kan vara bra att veta vem som är död om/när släktingarna kommer in och ska handla slips eller kostym.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *