21/11 Semesterlöpning!

Elvaåringen kämpade lika tappert som sin mor i dagsens varma och kuperade eftermiddagsrunda. När två verkligt otränade Hedbergare gav sig ut idag handlade det mer om att smaka på joggingen ihop än att få ett fullfjädrat löparpass. Den lilla är mer explosiv men lite mindre uthållig än jag, och det där handlar väl om erfarenhet i löparskorna tänker jag? Med tiden kommer löparekonomin och möjlighet till planering men oavsett är jag stolt över min lilla Emmi som pinnade på trots heelt slut och vit kring nosen!

Vi började med fånigt branta backen ner till Strandpromenaden från vårt hotell. Ut på parkeringen på baksidan och sen serpentiner på hala trottoarer (varför har dom så blanka plattor istället för rå betong?). Vi trippade försiktigt neråt. Det var egentligen alldeles för varmt – ca 23° tror jag – men havsvinden svalkade gosigt. En halv kilometer till Amadoresbukten där den turkos snäckstranden viker ihop sig i ett snävt C. Vi fortsatte bort längs piren förbi Beach Club och uppför branta grusstigen mot Tauro där det blivit en strand sen jag sist var där men tji fick vi, dit gick inte enkelt att ta sig för det stod ett tjurigt staket och höll emot längs hela berget. Vi kunde visserligen trampa runt staketet och kanske ta oss in bakvägen men det kändes väldigt ovälkomnande så vi lät bli. Istället följde vi en upptrampad stig bredvid vägen: ett stup på ena sidan och en trafikerad väg på den andra kändes ju som klart lämpligt ihop med en elvaåring :D

Utsikt mot Tauro och Cura åt ena hållet…
…och högt över Amadores åt andra!

Tyvärr blev hela det äventyret helt i onödan för när vi kommit ner till avfarterna mot stranden försvann plötsligt stigen och vägrenen och där stod vi. Att skutta ut på vägen var inget alternativ så det var bara att springa tillbaka uppåt igen… jag stod faktiskt och tittade ner mot hotellet som låg precis nedanför, men det var minst tre meter ner till marken och även om alternativet slippa-springa-uppåt-igen var lockande att slippa så var stukade fötter eller brutna ben ännu mindre intressant.

Stigen bakom oss bredvid vägen ovanför stranden i Amadores ledde ingenstans :D

Väl tillbaka på strandpromenaden vid Amadoresstranden var orken slut så då varvade vi långsam joggning med promenad. Uppför backen efter bukten gick vi men sen intervallsprang vi korta partier. Vi tog oss kilometern till Puerto Rico för att där försöka leta upp de beryktade trapporna upp mot vårt hotell. Till slut hittade vi dom – lite av en slump – och påbörjade bestigningen. 711 trappsteg senare – jupp, vi räknade! – och några tappade andar (det är tufft att gå i en sån trappa efter 5K kuperad motion) stod vi på toppen och joggade in i receptionen på hotellet! Hejja oss!

Det tog oss en timme och resultatet blev 6,3 kilometer med en höjdökning på 182 meter. Till på köpet fick vi massor av frisk varm luft, vackra vyer och en mysig stund tillsammans. Jag var mer nöjd än EmmaLi efteråt så vi får se om jag lyckas få med henne på en sväng till innan vi åker hem på söndag :) och hur gött det var att komma tillbaka till hotellet? Tja, på varsitt vis illustrerat i rubrikfoto och i bilder nedan:

Elvaåringen efter 6,3 kuperade kilometer!
Efter jogg-ölen är fin när det är 23° varmt :D
21/11 Kvarlämnade
22/11 Läxläsardagar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *