S k o l s t a r t !

Första skoldagen efter sommarlovet idag. Milla går nu i 2A och EmmaLi är femteklassare… jag skulle vilja säga som många andra att tiden går så fort och att jag inte hänger med för det är ju så en ”ska” känna, men… jag tycker nog att jag hänger med rätt bra. På ett bra vis rinner tiden undan men jag försöker carpa diems för fullt och sannolikt är det latmasken i mig som nu plötsligt blir en tillgång. Båda våra underbara barn är underbara och hjälpsamma och vardagen är en strävsam dans för oss alla. Men vi hinner med. Och försöker ta ögonblick tillsammans att njuta det livet erbjuder. Båda två är som sin pappa och kramiga och goa och jag passar på att kramas och gosa så mycket jag får – för något säger mig att situationen kanske ändrar sig framöver? En trettonåring riskerar väl att inte vara lika krambar kanske?


Jag tänker på hur det är för dom i skolan. Hur struligt det är och har varit och jag hoppas hoppas att dom har det bra där. Hur det verkar och hur det är kan ibland skilja sig åt, och även om allt ser bra ut kan det under ytan bubbla och vibrera. Jag försöker ha tentaklerna ute och vara lyhörd men jag vet också att det är möjligt att spela ett spel som ser verkligare ut än någon kan ana.


Såhär tänker jag (rippat direkt från mitt Instagram idag):

Skolstart!
✍🏻📚📝

Sommarlovet var långt och varmt och bad och lek och surf och skate och läsa och ha tråkigt och ha skitskoj och lite resor och fritids och föräldrar som pusslat och jobbat och pusslat lite mer och barnvakter som hjälpt till och asgrymma kids som roddat massor själva och nu önskar jag en glad första skoldag och att INGA barn ska ha ont i magen idag. Låt oss vuxna vara ögonen och öronen och famnarna och orden som tröstar och förklarar hur mobbing och utanförskap inte är godtagbart eller ett dugg värdigt för vänlighet, empati och omtanke är så mycket större och borde vara självklara ämnen i livets hårda skola.
Jag lämnade två pirriga små ungar i skolan där jag själv spenderat tre av ungdomens mest osäkra år. Högstadiet. Nu är skolan F-9 och full av förväntansfulla elever i alla åldrar och glada pedagoger och jag välkomnar hösten när jag vandrar hemåt över skolgården. Låt HT18 bli en bra termin! För stora och för små.



2 kommentarer Lägg till din
  1. Jag hjälper till med tummarna, mest för ”våra” barn men också för andra! Jag hoppas de är trygga nog att inte vara tuffa, vare sig i att tåla elakheter som eventuellt riktas mot dem själva men inte heller mot andra.

    Vi (jag) har pratat om det här lite (inte lätt att veta vad som fastnar när ett öga antingen tittar eller längtar att titta på mobilen, men jag har pratat på och försäkrat dem att vuxna KAN både hjälpa och förstå, att de ska berätta hemma (eller för mig eller farmor) om något mer eller mindre trevligt händer, så man kan ingripa och ändra, att det INTE är skvaller och att man både får och ska använda vuxna som vuxna för vi KAN både förstå och hjälpa…. men jag hoppas naturligtvis att det inte behövs!
    Hoppas de får ett härligt skolår med roliga minnen inför framtiden❣️

    1. Bästa kloka finaste mamman!! Jag är så glad att barnen har dig i sina liv som finns där med lite mormoderlig trygghet och upprepar föräldrarnas mantran om att vuxna en litar på är bra att använda både när det är roligt och om det krisar. Men liksom du hoppas jag ju att det aldrig någonsin ska komma att behövas, ens det allra minstaste lilla… <3

      Vi pratar om bra och dåliga hemligheter också. Dom bra känns bra i magen, men dom dåliga känns inte bra nånstans. Men jag hoppas att tjejerna ska slippa dåliga hemlisar. Fåräver!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *