M o r g o n j o g g , u n d e r h å l l n i n g & h e m f ä r d !

Vi avslutar dagarna i Nice med en lugn morgonjogg längs Promenade des Anglais. Såhär innan frukost är temperaturen uthärdlig (läs: 21° kl halv åtta) och det är inte trångt längs den verkligt breda strandpromenaden! Vi lufsar långsamt förbi lyxbutikerna (som tydligen ligger på samma gata som vårt hotell!) och jag känner hur flärden från Hermès, Tiffany och Cartier flåsar mig i nacken. Vi springer längs klapperstensstranden som är i stort sett tom på badande men vi ser några bandvagnslastare som skyfflar småsten som om vore det mjukt smör. Längs havet finns privatstränder med solbäddar och parasoller i olik kvalisort och på andra sidan fastigheter med balkonger där knappast mulliga svenska turister nånsin får chans att känna havsvindarna. Det anrika gamla hotellet Negresco med sin spektakulära entré tornar upp sig som en juvel i pärlbandet av lyx och efter en och en halv kilometer vänder vi. Vi håller ett modest tempo och ovana som vi är av alldeles flackt underlag känns det hur enkelt som helst att låta benen pendla. Så här skulle en börja dagen varje dag minsann!

vi vaknar i kapp med den franska rivieran!


Frukosten smakar extra bra såklart och efter att vi sen packat klart fastnar vi i vårt fönster och underhålls av kaoset nedanför. Fransk logik och logistik råder när polis och säkerhetsmän stänger av gatan inför musikfesten som ska starta på Place Masséna senare under dagen. Asså, jisses! Det är den ena mer än den andra galna lösningen och dramat som utspelas under oss måste vara i klass med vilken dokusåpa som helst! I synnerhet i form av känsloutbrott och inspirerande gester: Vi är nära Italien, det är uppenbart :p


Människor slussas hit och dit och vakter utsatta att stoppa möts inte alltid med den respekt de anser sig förtjäna! Extra spännande blir det när de olika polispatrullerna överhuvudtaget inte samarbetar med varandra: en stoppar, en vinkar fram och en tredje har parkerat sin lilla bil coolt på tvären (tyvärr står den inte kvar på bilden ovan för jag skrattade så mycket att jag inte kunde fota när det var drama som värst). En liten truck som kör utrustning till och från festivalområdet kommer inte fram, och en taxi som vinkas fram av en fjärde polisman står fast som i en kil när chauffören i den lilla polisbilen prestigefullt vägra flytta sig! Till slut vevar taxichauffören ner rutan och jag förstår inte vad han säger, men armen genom rutan talar ett internationellt språk och då låser polisen den lilla bilen och går helt sonika därifrån!!

En rullator kommer plötsligt farande genom avspärrningen och efterföljande assistans blir handgripligen stoppat av polisen med den lilla bilen (han har kommit tillbaka för att flytta den, nu när kravallstaket kommit upp) men då far rullstolen iväg i en hysterisk hastighet längs gatan som är alldeles tom och minen på polismannen – ja vi är på våning fem, men kroppsspråket var högljutt på den nu förmodat så kränkte stackars polismannen att han helt sonika satte av han också, i rakt motsatt riktning från rullstolen… – och kvar stod assistenten, klart förvirrad som du förstår, och uppe i vårt rum står vi och skrattar med eländet!

Bilkön ringlar sig nu några kvarter uppåt och polisen som stått och viftat bilar mot färdriktningen blir plötsligt åsidosatt och bilisterna drar alla in armbågar från rutor och slutar hänga på tutorna. Antar det var för varmt att vara arg och att ACn som gör nytta enbart vid stängda fönsterrutor lockar mer än att i onödan hetsa upp sig på sydfransk trafikpolislogik. Tänker jag.

Rakt nedanför oss är det kö också av människor till fots eftersom avspärrningen är så snålt tilltagen och uteserveringen gör att trafiken blir enfilig åt varsitt håll. När en haltande gammal dam, som trots hjälp av en stödjande arm går långsammare än jag trodde var möjligt, inte bara tar upp hela bredden och således stoppar upp människor från båda håll utan dessutom stannar för att vila… då tror jag några stressade affärsmän ska stoppa portföljen mellan tänderna och börja klättra på avspärrningarna för att fortare ta sig förbi! Personligen kan jag väl tycka att ett initialt projekt hade varit att bredda trottoarens area nu när bilarna inte längre behöver gatan, men… vad vet jag om hur fransmännen vill ha det :D

Det är otroligt trångt på trottoaren nedanför oss och underhållningen är förstklassig från våning fem!

Till slut sliter vi oss iaf från fönstret och tar oss upp till poolen på taket för trekvarts sol-lapande. Enligt rapporter och prognoser hemifrån lär vi inte få se sol på länge, och det är tydligen kalltsomfasen hemma också…

skuggigt men VARMT på taket

Hejdå Aston la Scala!

Vi säger hejdå till rummet som vi trivts bra i dom här dagarna. Hotellets läge var verkligen helt perfekt och vi har sovit bra trots knarrande säng. AC är bra skit asså!

Utsikt över Promenade du Paillon och vattenfontänen. Här låg tidigare tydligen en rälig busstation?


Lite före utsatt tid ringde vår chaufför från lobbyn och vi tog hissen ner, checkade ut och traskade bort till hans parkerade bil utanför avspärrningen. Å sicken bil. Hej fina Jaguar! Pga avspärrningarna fick vi en rejäl rundtur runt Nice och fick se stora delar av stan istället för bara stranden, som på vägen från flygplatsen. I god tid rullade vi in på NCE och checkade in väskan (den vägde 20,3kg men eftersom vi bara hade 1 av tillåtna 4 väskor á 20 kg blev det inga protester alls!?). Sen spenderade vi tid i det chockerande dyra tax free-området – ungefär exakt samma pris på alkohol som på Systembolaget, och parfym och smink dyrare än hemma. Och den här… den fattar jag inte? Vad kostar dom egentligen? Vi brydde oss inte om att fråga eftersom även styckpriset var tre gånger dyrare än vad Toblerone kostar hemma :)

2 för 1? eller köp 2 få 3? inte helt glasklart…

Vi åt lunch och drack en belgisk öl och sen bordade vi planet och flög hem! Utsikten från min sittplats var lika perfekt som när vi landade fast bättre (eftersom inflygningen kom västerifrån, utflygningen med city precis utanför rutan!) och nu såg jag hela stan, såsom vi upplevde den, från ovan. Se även rubrikbilden. Sicken otrolig tur jag hade!

Nice med Vielle Ville, slottsbergsparken och hamnen etc, även vårt hotell syns tydligt

Nice till höger och Cap Ferrat under vingen

Jag sov nästan hela resan hem. Trött och åksjuk och ganska seg efter att ha gjort slut på mer energi än vanligt på morgonjoggen :) Vaknade under inflygningen och Broen som tornade upp sig under oss. Det guppade rejält och jag var åksjuk en bra bit efter att vi landat.

Öresundsbron från luften

Det här att flyga Norwegian. Det har vi aldrig gjort förr. Asså, jag vet ju inte, men kanske finns det en anledning till att vi inte fick landningstillstånd i Nice som beräknat och därför blev försenade på marken i Danmark en rejäl stund? Och kanske finns det ett kösystem för flygbolag som gör att vi inte behövt cirkulera i luften en evighet för att få landa när vi väl var på plats? Och framför allt. Aldrig förr har jag behövt traska genom hela avgångshallen när vi landat på Kastrup! Vi fick visserligen steg och behövlig motion efter att ha suttit still några timmar men vi missade å andra sidan tåget jag räknat med att vi skulle hunnit med pga femton minuters oplanerad promenad.

Att åka Öresundståget hem gick fint. Väl hemma mötte två älskade små tjejer som vi saknat och som saknat oss och jaaa, borta bra men hemma allra bäst!

2 kommentarer Lägg till din
  1. Fantastiskt fin semester ni fick! ❤️ Välförtjänt också!

    Jag fick ju också en smak av att landa på F-piren på Kastrup… Hade inget tåg att missa men ändå…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *