4 0 0 å r s j u b i l e u m

Vi har en fyrahundraåring i vår stad. En stor klump i sten och jord som nog få besökare missar: Varbergs Fästning! Enligt hur en räknar är fästningen såklart bra mycket äldre än fyrahundra eftersom de första spadtagen togs redan på 1200-talet, men såsom den ser ut idag (ungefär) kan dateras till år 1618.

I helgen firades årsjubileet bland annat med uppträden från Kulturskolan. Vår lilla brass-spelare hade därför två korta framträdanden med sitt horn. En publik av stolta familjer och övriga tillströmmande lyssnade på visan om giraffen med prickig hals och det lilla ljuset dom hade och ett stycke till som jag inte minns. Men det imponerande jobbet den lilla orkestern lagt ner på att lira samspelt, och framför allt välljudande, fick ett å annat öga att tåras. Jag skulle inte ens få ljud i en sån där metallur medan dom små knattarna får det att låta inte bara mycket utan bra! Ett hästjobb av dirigenter/ledare också såklart, men utan musikanter ingen orkester!

lilla Milla med sitt valthorn

 

Efteråt vandrade vi upp mot borggården för att se efter vad mer för spännande det fanns att ta del av, men… det var för varmt och vi var för sega både åttaåringen å jag så vi lekte ihop med kameralinsen i mobilen istället! Det är änna märkvärdigt vad den här lilla ungen ska känna sig bekväm framför kameran!? Måste vara för att hon är född med mobilens baksida mot ansiktet? Fast till viss del är det nåt mer också, det vet jag bestämt eftersom storasyster haft precis lika mycket kamera riktad mot sig under sina år, för det helt avslappnade lugn med vilket leker hon fram motiv ihop med mig kommer inte av sig själv?

En vacker fond på borggården hittade hon direkt att ställa upp sig mot

Älskad liten glad!

”Som för Polarn & Pyret!” förklarar åttaåringen, suger tag i linsen med ögonen och poserar för sin halvt chockade mor… som ändå kvickt fann sig i situationen och fångade ögonblicket!

…och sen gick vi hem till sjuklingen aka storasyster som varit hemma ensam.

sprallar iväg nerför backen!

 

Jag undrar om hon kommer behålla sitt naturliga förhållande till linsen? Kanske kan jag också väcka hennes intresse att ställa sig på andra sidan kameran? Storasyster har ett sinne för improviserande (hon var t ex en alldeles fantastiskt rolig tomte i julas!) så en viss dos teatralisk munterhet har jag kanske delat med mig av i rakt nedåtgående led? :)

S p e c i a l f r e d a g
R e g n p r o g n o s
4 comments Add yours
    1. Visst är det coolt! Hon har valt alldeles utan påverkan av oss och när hon berättade för mig att hon valt horn förklarade hon att det är ”eftersom det är lite mer ovanligt”! Extra schysst är det att detta är ett instrument vi nästa år kan få möjlighet att hyra via Kulturskolan (dom tillhandahåller tydligen inte alla instrumenten) och jag ser fram emot att hon ska öva ordentligt när hon är hos sin mormor och sin farmor :p

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *