V ä s t k u s t s o l ! & s n e a k p e a k N y a L o l l e s

Det var alldeles otroligt att komma hem till en blå himmel och en strålande vintersol. Kallt, ja, men klara färger gör allting vackrare och enklare att hantera tycker jag. Särskilt när en är så vissen som Mattias och jag just nu. Barnen är helt outstanding och löser sina sysslor i allt från att gå upp på morgonen med allt vad det innebär till att gå till skolan till att komma hem från densamma och sen sysselsätta sig själva fram tills kvällsmat och läggning. Jag tror inte riktigt de förstår hur galet stolta vi är över dom, och hur mycket dom bidrar till att hjälpa oss krya på oss (vi sover obeskrivligt mycket både dag- och nattetid). Ja, det blir konflikter och vi har alla kortare stubin än vanligt, men… i det stora hela hade vi inte klarat det här med andra typer av kids än dom perfekta exemplar vi haft turen att få!

Jag vaknade till ett tunt snötäcke över hoodsen igår och tjohej det var nog bara jag som blev glad! Men det är så himla fint med snö tycker jag, om än det var ett puderlager bara så fick jag energi av det!

utsikt från sovrummet
ljuvligt morgonväder och tjejerna har precis gått till skolan, utsikt mot gatan från ytterdörren kl 07:47
trädgården ligger under ett försiktigt puder av snö, kl 07:49

När jag satt vid frukostbordet en liten stund senare, frukosten iofs uppäten sen länge men jag hade inte energi att resa mig, hörde jag hur katten kom in genom sin lucka. Det lät lite märkligt, och… ja… hon hade med sig en välkommen-hem-present :( vi lyckades stoppa misse i trappan upp mot sovrummen men den lilla fågeln var naturligtvis livrädd och flaxade omkring hysteriskt. Jag missade att få ut den genom ytterdörren och två sekunder senare hördes en liten smäll. Vi hittade den vackra fågeln livlös nedanför köksfönstret. Nackdelen med högtrycksväder är att t o m genomlortiga fönsterrutor tydligen är lätta att missa. Iallafall för en skräckslagen liten grönfink.

en välkommen-hem-present från katten
inte fullt så välkommen av oss

Mattias gick till jobbet och katten, som vi slängt ut efter det motvilliga överlämnandet av gåvan, förstod nog att hon låg i onåd för hon var onormalt sällskaplig. Det kan ju annars vara så att hon hade saknat oss? Oavsett anledning mötte hon mig med krokad svans och strykningar när jag öppnade altandörren på baksidan.

katten Lakrits/Skeptisk är glad att se mig! – kl 9:09
mer social Lakritskatt än vi typ nånsin sett tidigare


På eftermiddagen hade jag fått läkartid på vårdcentralen för check-up. EmmaLi var på fotbollsträning så Milla fick följa med mig ner till VC och sen en sväng om Lolles för att kika på nya lokalen (lite planeringsfrågor för Mattias och mig).

”Snööö!!” Milla älskar’t! – kl 14:40
Glädjen hos ett barn i snö är smittande!

På Nya Lolles går det framåt. Men oj så mycket kvar!!

Gott om plats i nya lokalen, men lite för rörigt för Millors smak :) – 20mars18
skyltfönster mot torget
skyltfönster mot Torggatan

Vädret var helt underbart och jag… helt bedrövligt matt. Att en kort utflykt (med b i l ?!!) skulle kunna vara så krävande. Solen gav iaf energi och sen åkte jag hem och sov… med oss i bilen hem hade vi en ljuvlig bukett tulpaner som vi fått från Anna och Sofie på Lolles

Imorgon första arbetsdagen. Sjukskriven på halvtid så jag börjar mjukt med ett pass 8-12. Att det sen är 1,5 timmes resväg till och från jobbet glömde jag liksom ta i beaktan. Men jag hoppas allt ska gå fint!

H e j S v e r i g e
J o b b p r e m i ä r

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *