N o s a r n a s N y a K l ä d e r

Headern är det enklaste sättet att förnya en hemsida som min, och även om jag har pysslat lite utöver ”överskriften” så är det alltså ny hatt som förnyat nosarna just idag.

En kort period använde jag en gammalt kollage och då såg det ut såhär (du ser skillnaden i sidomeny jämfört med nu också)

men nu är det alltså på detta viset jag presenterar min vardagslunk

Och jag är som vanligt ”hellre snäll och vacker”, men just den beskrivningen får precis som ”aka ventil” vila en liten stund nu :)


Håll till godo! Och jupp, nu är jag tillbaka i realtid i min nosning igen så jag kan helt sanningsenligt berätta att jag idag varit nere på Lolles en halvdag och då hunnit med mer än jag trodde jag skulle mäkta med. Satt bl a i telefon med kassasystems-Michael. Vi pratade samma språk och han förstod precis mina önskemål kring databasen i backoffice så nu känner jag att vi har en god grund att bygga på inför nya butiken!

På vägen hem passerade jag den guldsmed som brukar tillverka våra/mina smycken för en snabbvärdering av den vigselring jag hittade i Stockholm i höstas. Efter tre månader på polisens hittegodsavdelning landade häromdan en liten ring med sju ganska stora stenar i min brevlåda. Vi kan väl konstatera att de stenar jag idag har i samtliga mina ringar inte uppnår samma karat som de som sitter i denna lilla ”nya”. Och ja, jag har själv lagt en hel del tid framför datorn för att försöka få fram ägarinnan till ringen, men nu ser jag den helt enkelt som lagligen min. Och ser det som en boost till vårt eget äktenskap att nu kunna konstruera ett smycke från en ring med ett datum sju dagar innan vi själva stod framför prästen 2003. Ödet kanske ville bjuda på lite energi mitt i all dengue-matthet? En tanke finns iaf att bättra på ett smycke jag redan har, det hängsmycke jag fick av Mattias när jag fyllde 40 och som inspirerats av min delvis egendesignade vigselring.

Om du vill veta hur den upphittade ringen ser ut så sitter den på mitt lillfinger i inlägget ”Vårkänslor” från i måndags. Nu när Peter satt den i tvätten i juvelerarverkstaden så blänker den alldeles oerhört! Jag satte den på EmmaLis och Millas fingrar bara för att få en känsla för hur den skulle kunna se ut på ett finger i mer passande storlek och hujedamej, jag kan inte förstå att en inte efterlyser en borttappad vigselring? ”Ilsken skilsmässa” gissade damen på hittegodsavdelningen och suckade när hon berättade om hur många vigselringar just som aldrig blir eftersökta av sina ägare. Nåväl. Ett bra inköp med efterföljande lunch hos Andreas på Tommy Hilfiger kom att resultera i mer än snygga kläder att sälja visade det sig, eftersom det var just lunchen som fick oss att välja fötterna istället för båt eller taxi för att ta oss tillbaka till stan från Hammarby Sjöstad den där novembermåndagen. Mitt på trottoaren låg något och blänkte. ”Säkert en bit godispapper”, tänkte jag men böjde mig ändå ner för att se efter… inget stanniol där minsann! Och att det sen tog sammanlagt oceaner av tid att hitta en polisstation att lämna in min upphittade lilla ägodel, det spelar inte så stor roll nu!

2 kommentarer Lägg till din
    1. Äsch det är väl klart att jag ville försöka hitta ägaren. Polisen hänger också lite på nätet och letar ägare fick jag höra, men vi lyckades inte så bra.

      Mår väl egentligen fortfarande rätt kass, var faktiskt hos läkaren idag å han ville sjukskriva mig på 100% i en månad men jag bah ”fast asså det går inte!”…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *