H e j S v e r i g e

Att landa på nordisk mark kändes som en högvinst. Väskorna kom ganska kvickt och då hade jag redan plockat upp Toby the Cat vid odd luggage (nä, han kom inte på rullbandet :). Han hade nog haft en ganska tuff resa för det luktade inte mums i buren, men från sin bur tittade han sig nyfiket omkring på omgivningarna och såg inte alls medtagen ut. Nya ägarna väntade i hallen utanför och det var ett verkligt kärt mottagande! Så glad jag är att vi fick möjlighet att hjälpa Toby hem till Sverige! En kort stund var han ju faktiskt också vår, pappersarbetet för import hade blivit både dyrt och bökigt, men livet som två-kattsägare var förutom flygresan runt halva jorden bara några hundratals meter kort och väldigt odramatiskt. Att lämna över en kräkt liten misse kändes ju sådär, men… jag är säker på att han blev gosad och tvättad när han väl kommer hem till Lomma där han nu kommer bo!

Snart var vi i Sverige och Öresundsbron swischade kvickt förbi:

Öresundsbron utanför tågfönstret, måndag 19mars2018 kl 07:49

Tågresan hem var också oerhört odramatiskt. Vi kom på ett tåg efter bara nån kvart och kunde sitta på vårt fyr-säte hela vägen. Bredvid oss satt från Malmö två ynglingar vars språkbruk fick mig att plocka fram de ljuddämpande Bose-lurarna, men det kunde varit värre. Och vädret!! Sicken sol och sicken blå himmel. Sinnet lättade betänkligt och trots att rutan var suddig gick det att känna energin solen delade med sig av.

lortig och suddig ruta, men den blå himlen sken igenom!
i Helsingborg fick vi syn på Danmark som också såg härligt ut i marssolen

I höjd med Ödåkra fick vi vänta på ett mötande tåg. ”Kolla!!” tjöt plötsligt Milla förtjust. ”Snö!!”. Å jo… faktiskt :)

inte direkt snökaos i Ödåkra :p

Hemma i Varberg hämtades vi av Ms föräldrar som körde oss hem. I bilen väntade den katt vi fortfarande äger och hon var väl faktiskt väldigt ”glad” att få komma hem verkade det som. Vi fick t o m en liten dos pussar och kramar och ja, då kändes det väldigt fint att komma hem!

katten Lakrits/Skeptisk hoppade upp till oss i soffan!


PS. Jag är fortfarande, nästan en vecka efter att vi inledde flygresan hem, väldigt trött och energilös och detta skriver jag alltså i efterhand (men sparar under ”rätt” datum). Ska försöka komma ikapp med nosandet, men det är ett långtsamt och segt arbete när kroppen inte svarar :( Har förresten ändrat tillbaka till vanlig header. Karuselltemat känns inte lika relevant när inläggen inte är så glada och färgglada som dom var från Thailand – iallafall pre dengue… Alla fina goa snälla kommentarer också; jag ska svara på dom! Lovar! Asap. Dvs. När jag inte snurrar och känner motlust…

4 kommentarer Lägg till din
  1. Tycker VERKLIGEN inte du ska känna press att svara på kommentarer som getts i omtanke om tillfrisknande! Inte känna så! Tror jag tänker som dom flesta. Att ni är hemma och vid ändå hyfsat mod är tack nog! KRAM!

    1. Du är sådär klok som jag kanske hade varit om det här spektaklet gällt nån annan… men när en är mitt i det så känns det bara som jag inte räcker till. Men TACK för att du förklarar det självklara liksom. Det behövs tydligen för en sån som mig :p

      KRAMS!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *