D u b b e l d e n g u e

När en tror att saker inte kan bli mycket värre. Då blir dom det. I söndags eftermiddag började Mattias få feber och huvudvärk… tidigare samma dag hade mina blodplättar blivit bättre så vi var så glada! Lyckan blev kortvarig.

Med två vuxna denguesjuka kontaktade vi genast försäkringsbolag och SOS. Vi är givetvis oroliga för hemresan på söndag. Igår fick jag mens. Nästan två veckor för tidigt och jag blöder mycket. Mycket mer än vanligt. Och det faktum att jag inatt fick tillbaka febern gör att jag börjar undra om inte sjukhus är ett måste. Men barnen??! Dom kan inte vara själva om vi båda läggs in 😢 älskade fina små ungar! Som äter frukost själva, och solsmörjer och går till skolan utan hjälp från oss. Jag är så ledsen för deras skull!!


Alla underbara och vänliga ord som strömmat in på alla möjliga vis! Tack ❤️ Jag har inte hunnit/haft ork att läsa eller besvara alla än men omtankarna betyder så mycket!


Vi är mycket sjukare än vad de flesta nog förstår. Många skriver ”hoppas ni kan njuta lite” men det går inte att njuta ett dugg. Vi vill bara vara hemma nu, men frågan är hur vi kommer hem? Det är tisdag idag och jag har snart legat en vecka. Oro, rädsla och ångest blandas med feber och huvudvärk.

Det här önskar jag inte min värsta ovän 😣

11 kommentarer Lägg till din
  1. Bad säger SOS? Och försäkringsbolaget?

    Kan de skicka ner någon till barnen? Och med någon menar jag typ din mamma.

    Det värsta är att teoretiskt veta hur dåliga ni är och inte kunna hjälpa. Och fördelen med att ni är där ni är är att sjukvården vet vad som felas

    1. Om jag kunde (Melkermamman) hade jag redan åkt, men jag sitter sen 5 veckor med bruten överarm och kan med nöd klara att sköta mig själv, jag kunde vara sällskap men inte till mycket nytta!😔

  2. Ååååå så fruktansvärt. Då är det tufft att vara så långt bort. Tänker på er ❤️❤️❤️

  3. Men herregud.. 😨😢!! Håller med Melkermamman, den mest konstruktiva lösningen borde ju vara att någon som barnen är trygg med kan komma ner och hjälpa till, de dagar som är kvar och sedan under hemresan. Kolla det, även om det tar kraft att rodda! Sedan måste ni väl kunna få ambulansflyg hem via SOS? När pappa bröt höften på skidresa i Alperna så flögs han hem, tror att det var sjukvårdspersonal med. Och kan barnens skola hjälpa till med barnen på nåt vis, t.ex. om ni behöver läggas in? Vänta inte för länge med det, om du nu blöder o får feber igen! Kanske slår in öppna dörrar om ni redan tänkt på allt detta, men skulle så gärna vilja hjälpa! Våra vattkoppor här hemma känns rätt futtiga i jämförelse.. Håll ut, o ta all hjälp ni kan få!!
    Kram ❤

  4. Ibland är det som att livet måste testa dig, kontrollera att du känner efter ordentligt och verkligen uppskattar det du har – efteråt. Detta testet klarade vi trots allt väl. Vi är hemma och mår ”bra” och är tillbaka i vardagen, om än väldigt matta och på 50% av vår kapacitet. Otur kommer ibland i klunga, men nu känner jag att vi uppfyllt vår dos? Hoppas livet och ödet håller med…

    Många kramar och TACK för alla underbara och omtänksamma ord ni skickat till oss under sjukdomstiden!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *