25feb: om sista andetagen av vårt enkla Bulon Le.

Jag gick en promenad i kvällssolen. Den sammetslena sanden var behagligt varm för mina fötter. Vågorna brusade i ett hav rört av starka vindar och gammal sjö. Jag andades. Lyssnade på en ljudbok med havsljuden i bakgrunden.

Ljudbok i sammetssand, 24feb18

Vinden. Dånande. Mjuk. Lugnande. Vyssjande. Viskande ”vi ses igen”. Och fyllde mina lungor av kvällsljumnen doft av salt. Rofyllt. Det stora ingentinget.

Jag släpper allt. Är i stunden där och då. Fullt ut. Mindfullness pau rihktiht ❤️

Sista kvällen på Bulon, jag tar en promenad norrut på stranden vid Pansand. Hittar en upphängd stock att långsamt gunga i – 24feb18

Imorgon vardag. Skola för barnen. Lite jobb för Mallias och mig. Men just nu. I morgonljuset. Ödlorna, myrorna, myggorna, eremitkräftorna, fjärilarna, fåglarna. T o m sandlopporna och pytonormarna. Tack för att ni låter oss besöka ert hem!

Ja Bulon. Jag är hoppfullt säker på att vi nog ses igen.

24feb: om spöregn och solo sunrise yoga.
26feb: om felprognos!
4 comments Add yours
  1. Jag följer dina inlägg och ser dina vackra bilder och riktigt känner hur lugnet sveper igenom dig och de dina. Det du berättar om låter fantastiskt underbart och härligt på alla vis, utom era sjukor och myggbett.
    Njut och må bra!
    Kramar

    1. Ååh så himla glad jag blir av att se hur du följer oss! Å ja, sjukdom är vi färdiga med (å så låssas jag inte om att jag känner en märklig klump i halsen…), bara ledigt och mys nu! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *