13/12: om hektiskt, förkylt och blaskigt.

Stort byggmöte för nya Lolles idag så gårdagsens vab fick idag på förmiddagen tas över av mormorn ❤️ Bra möte, men några frågetecken såklart – varav ett för en stolpe som ”plötsligt” dök upp mitt i lokalen – men känslan överlag är att det kommer bli så bra!

Efter mötet försökte vi morsa på en fin vän som jobbar i samma lokal, men hon satt i telefonmöte så jag smsade över en bild (där Mattias vinkade mot kameran som var riktad mot vår kompis som satt med ryggen till vid sitt skrivbord) och sen åkte vi och hämtade sjuka sjuåringen som fått en akuttid på vårdcentralen.

Vi befarade halsfluss men lyckligtvis befarade vi fel. ”Bara” förkylning visade skraptest i halsen och om det var glädjen över att slippa karantän och penicillin eller resultatet av Ipren och frisk luft vet jag inte men för en halvminut var den lilla rosa kaninen med prickar hur skuttig som helst!?

I vanliga fall får den här mysdressen inte lämna huset, men en febrigt ynklig sjuåring har liksom ett helt annat förhandlingsläge…


Eftermiddagen spenderades med butiksinredningsplanering. Roligt möte med en möbelhandlare och sen oceaner av googling hemma framför datorn. Hujedamej. Jag blir knasig av det här. Trehundra miljarders val och inget som känns helt klockrent :( men… jag är fortfarande säker på att det blir bra det här!


Imorgon är det begravning för min farfar. Vi går hela familjen, dvs Millan också, och jag är både redo och inte ett dugg beredd. Det kan gå hursomhelst, men oavsett är jag omringad av människor jag älskar och som tar hand om mig. Bättre än så kan väl ingen egentligen ha det? Just nu känns det som att jag är magsjuk fast jag tänker att det kanske är så kroppen reagerar. Och vi har mjukt dasspapper så det går ingen nöd på mig.

Ytterligare två kroppsliga reaktioner är att alla kläder sitter ovanligt tajt samt att min annars nästan på klockslaget korrekta menscykel blivit förskjuten/försenad. Å nix jag är inte gravid – eller för gammal :)

Ute slaskar det vackra vita bort och jag ska försöka tränga undan sorg och stress med ett varmt bad. Kram till er alla fina nosare och vänner (och framför allt till min familj!) för att ni finns!

4 kommentarer Lägg till din
  1. Det dyker alltid upp konstiga stolpar!

    Synd att ni inte vinkade mer ihärdigt för mötet var klart och jag pratade socialt bara med min kollega! Sitter man långt bort sker sånt också i mötesform

    1. Det mesta brukar gå att lösa med balkar, och ingen förvarning hade kommit så fler än M och jag var en smula förvånade såg det ut som.

      Du träffar säkert oss oftare än kollegan långtbortistan :) till nästa möte i samma lokaler kan vi ju förvarna ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *