20/11: om gårdagsens resa från Varberg till Stockholm.

Det var änna jäklans kallt hemma igår morse. Vinden var som av is och himlen förrädiskt blå när vi lämnade Varberg, men redan några mil norrut regnade stora blöta droppar som ytterligare ett gäng kilometer senare förvandlades till snöflingor som – inte helt olika maskrosfrön – virvlade förbi utanför tågfönstret.

I lånad bil lämnades kids och misse hos barnvakter som sen tog sig in till stationen för att hämta bilen vi ställt där. Notera den fina påsen i trunken!

Stationshuset är en bedrövlig mix av gammalt vackert och nyare fult.

I Mölndal var det blöttvitt…


…precis som i Göteborg där det låg ett tunt vitt täcke…

…och tåget vi bytte till hade vackert dekorerade fönster!

Ömsom vitt och ömsom gröngrått var det sen utanför rutan hela vägen till Stockholm. I höjd med Töreboda var det lite av varje:

Huvudstaden välkomnade i grå outfit och vi kände oss som hemma 😜


Klockan halv tre var vi framme på Centralen och traskade kvickt direkt till hotellet. Jag hade tydligen lyckats boka ett hörnrum (med badkar!) på ett av Scandics senaste koncepthotell (Downtown Camper på lite undangömda Brunkebergstorg) och i rum 635 lastade vi ifrån oss väskorna för att kunna skutta iväg å ivrigt börja beta av raden butiker vi planerat besöka på vår inspirationsrunda! Fast först ut blev skyltsöndag på NK (och ett par varma vinderdojjor till mig) och jag missade Måns Zelmerlöw som passerade en meter ifrån mig. Är liksom alltid kass på att uppmärksamma folk omkring mig :)

På Nordiska Kompaniet var granen klädd och upphissad i taket. Balkongerna var på varje våning ljus:ade och det blir väldigt vackert. Årets julskyltning är inspirerad av Fanny och Alxanders jul och fångades inte av min kameralins. Det gjorde däremot granen som såg ut såhär

Måns fick jag förresten en ny chans på när vi mötte honom i Gallerian på väg hem. Och det tog mer än halva tågresan innan jag hajade varför jag kände igen en kvinna några rader framför mig: en av landets minst framträdande partiledare – tillika vice statsminister? – reste utan synlig Säpo. Jag är lika delar glad över att leva i ett så ”säkert” land och orolig över att säkerheten kanske tas för givet? Vi har ju i modern historia två otäcka politikermord som väl synliggjort behovet av personskydd?

Ikväll blir’e middag på hotellet och imorgon inköp hos Andreas på Tommy Hilfiger i Hammarby Sjöstad. Ett vårdrop vi inte handlat av förrut men som kommer väl till pass för en viss viktig ny-lokal-premiär för oss!

2 kommentarer Lägg till din
  1. Ja alltså jag är nog också ganska dålig på att känna igen kändisar. Eller snarare sätta rätt namn på ett bekant ansikte. Åkte samma tåg som Mona S för några år sedan, då var det personer runt omkring som jag antog vara säkerhetspersonal.

    1. Det blir ju så konstigt att se en person utanför sitt rätta element liksom. Det gäller inte bara kändisar, som jag väl kan missa enbart därför att jag är rätt ouppmärksam på min omgivning, utan också bekantingar och mänskor jag mött förr som jag liksom inte känner igen därför att det är på fel ställe: t ex möta urbraiga kvinnan från Ica-charken i kön på H&M t ex :)

      Skönt att Mona har skydd. Jag tänker att hon är rätt utsatt och att det finns många som vill henne illa.

      ps. Sorry att svaret på kommentaren tog evigheter på sig. Jag har inte varit aktiv i nosarna sen farfar dog – och knappt en vecka innan det – men nu ska jag försöka hinna ikapp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *