20/10: om att ha accepterat det nya läget.

Lilla katten Lakrits förstod innan vi mänskor att hennes syster var borta. På morgonen, med några timmar kvar tills det hemska telefonsamtalet, följde hon efter Mattias som en svans. Hon som annars håller sig långt borta som möjligt från oss vuxna visade faktiskt ganska tydligt att något var knas – men det insåg han ju inte då.

Vi vet inte exakt när Stitch blev påkörd, men jag skulle tro att det var under natten. Jag körde den sträcka där hon hittades kvällen före och såg henne inte då, och det faktum att det inte finns några bromsspår på vägen (ja, jag har kollat efter) tyder på att det var mörkt när hon träffades. Vilken bilist skulle annars köra på en katt och inte se efter? Om det inte vore så att den lilla svarta missen inte syntes och att den som körde kanske inte ens förstod vad som hänt? Jag vill nämligen inte tro att någon är så jävla hemsk att den annars inte stannar och ser efter… men det finns många idioter på vägarna så kanske tänker jag för snällt…

Nä. Jag håller ingen chaufför ansvarig för att Stitch hamnade framför hens bil. Trots att det är 60-väg vet jag ju att det är stört omöjligt att hinna se och reagera på en svart liten päls som plötsligt dyker upp från diket (själv körde jag över en grävling när jag höll 55 km/h; fast då blev det å andra sidan lakritsar eftersom jag såg den och tvärnitade men inte hann stanna på de få meter som var mellan oss). Jag finner också ro i förhoppningen att hon lämnade livet i samma sekund hon träffades eftersom hon låg som hon fallit.

Hur blir det nu då? Kanske blir det okej. Jag tror det var så att Stitch stod över Lakrits i rang och att lilla Lakritsen nu därför vågar ta lite större plats hos oss. Bara på de här två dagarna har hon visat mer tillgivenhet än hon brukat göra och hon är lite modigare i sitt kroppsspråk.

Bilden är från förra året men jag tycker mig känna igen blicken i hennes ögon nu.

Vi saknar dig så himla mycket älskade lilla Stitch!! Du fattas oss med din mjuka päls och din personlighet! Skutta fritt på andra sidan regnbågen fina du, vi älskar dig så mycket! Å du, kom gärna tillbaka och hälsa på: jag såg din skugga imorse och det kändes bra att du vill visa dig ❤️

4 kommentarer Lägg till din
  1. Söta Stitch, sov inte bort tiden i katthimlen, leta efter dina föregångerskor i villa Morkullan så du får sällskap … och glöm inte de Ullismånsar som bodde i hennes barndomshem; Missan & Minus, de var också gosiga personligheter❣️

    1. Tror att hon, liksom Whiskie, gärna håller sig på sin kant 😊❤️ Men jaa, alla fina underbara goa pälsar vi haft i våra liv! Sorgen lägger sig på hög och jag samlar alla gamla älskade månsar hos mig i minnet. Det känns orättvist att lilla Stitchen inte fick vara hos oss mer än ett år. Hon hade så mycket mer att ge och jag snubblar omkring och känner mig ledsen och arg. Men jag försöker hitta tröst i att hon hade det bra och att hon förhoppningsvis lämnade i ett skutt. Men ont gör det ju ändå 😣

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *