18/10: om ett piggt litet sällskap på löprundan!

Hade tänkt vilodag från träning idag å bara päsa i soffan, men eftersom jag knappt kunde hålla ögonen uppe när jag kommit hem från jobbet (ligger många timmar efter med sömnen) insåg jag att soffan hade varit lika med snark, å det hade den välbehövliga REM-sömnen inte fått ett dugg nytta av. – vill minnas att jag läst att djupsömn kan hämtas igen men att REM-sömn bara inträffar när hjärnan är utvilad, och att det är just drömsömnen som gör oss kreativa och välmående? Nå. Lillasyster hängde med grannkompisen E å storasyster var lite rastlös. Mitt förslag, ”Häng med ut å jogga!” mottogs till glädje å förvåning med ett ”javisst!” å så kom det sig att en liten nästan tioåring en kvart hemifrån ägde sin mamma i uppförsbacken förbi Mariedalsskolan i Påskbergsskogen :D

På fullt allvar pinnade hon på så friskt att jag seriöst kände mig som en frustande elefant i hennes svans! Men vi körde intervaller som ju är kanon då tid till återhämtning finns och min kropp är, nuvarande total avsaknad av kondition till trots, mer löp-van så efter nästan fyra kilometer var jag i andra andning medan lilla Emmi var heeelt slut.

Typiskt nog var det inte under ett återhämtningsintervall som jag travade rätt ner i en djup grop utan när vi sprang, men det gick som tur var väl. Kommunen håller tydligen på att restaurera/anlägga slingan och eftersom en oförsvar mängd belysning i motionsslingan är kaputt var det ännu mer typiskt och självfallet i ett av dessa kolmörka partier som underlaget var som värst tilltygat. Rejält klantigt att lämna en sån ”farlig” grop just där det är flera trasiga lampor i rad kan tyckas, men jag utgår från att lamporna inte var tända när grävarbetarna lämnade sin lilla grävare kl fyra i eftermiddags och att de därför inte kunde förutse faran.

Precis efter mitt olyckliga groptramp i mörkret står förresten plötsligt ett litet vitt spöke i skogen och tittar på oss. Hade jag varit ensam hade jag skitit på mig men EmmaLi var cool och hennes yngre ögon såg att det var en hund (fast först trodde hon det var ett litet får :) och efter mitt förvånade pip tillkännagav sig också en ägare ur skuggorna femton meter framför spö… öh hunden. Maken till spännande att jogga med äldsta dottern! Förra, och enda, gången vi var ute ihop höll vi på att snubbla över ett rådjur mitt på slingan :)

Sista biten hem var eLi som sagt supertrött men jag peppade och försökte hålla koncentrationen på annat genom att prata mattetalslösningar (troligen det apsilut mest oväntade samtalsämnet för mig under en löprunda!?) och när vi vek av mot upploppet på egna gatan ökade hon omedvetet, jag hängde på och vips hade vi spurtat hem!

Lyxig belöning väntade hemma i form av nylagade hamburgare (Emmi tänkte på dom redan på Påskberget) och tjohoo det här vill jag göra om ❤️

Resultatet då? Jo, 3 km intervaller på Runkeeper tog 25 minuter, plus ytterligare sju minuters uppvärmande löpning som inte kom med. Avslutande spurt var vi nere och nosade på 5min/km. Hejja EmmaLi! Du är görstark tycker jag! Och framför allt gav du mig massor av energi och var ett fantastiskt sällskap på rundan!

PS. Det där med sömn? Bidde iofs så att jag lyckades komma i säng i tid ikväll, men det hjälper ju inte när klockan är närmare midnatt ”som vanligt” när jag ska släcka lampan och alarmet ringer kl sex imorrn… måste komma ur den här dåliga loopen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *