16/2 – om ett halvt kraschat Mello samt en kass och en nostalgitrippad serie.

Efter ett drygt dygn med stoj och lek (troligen inklusive bortasovd lurig sömn) kraschade lilla Milla halvvägs in i kvällens Melodifestival. Något äldre EmmaLi såg färdigt men med ovanligt små känsloyttringar. Vi hade iaf varsitt finalskickat bidrag att glädjas åt! Jag dessutom ett extra i andra chansen.

Serien Selfridge (som sänds direkt efter Mello) är enligt mig inihoppsan kass. De har misslyckats så fatalt i sina historiska efterforskningar att jag anar att de inte gjort några? Alls. De blandar stilar och epoker så att det blir typ komiskt. Eller sorgligt.

Sist för mig framför tvn ikväll blir ganska (ööh, väldigt!) fåniga men lite rara polisserien Death in Paradise. Jag får flashbacks till en annan polisserie från Västindien (nää, inte Magnum; det var la Hawaii? :) och kan inte låta bli att undra om nån annan minns och vet vilken jag menar? Två ledtrådar: nittitalsomfan och sändesförekvinnofängelset. Joo, en skillnad mellan den gamla och den nya serien är att det är färre brudar med stora bröst i den nya. Å vänta nu förresten…?! Den äldre Tropical Heat (äh det är säkert ingen som minns den ändå) kanske också var Hawaii när jag tänker efter…?!

ps. Alla program i nattens nosning sändes i SVT1: en av Sveriges jäkla bästaste kanaler!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *