11/10 – om bortbort alla främmande delar ur min näsa!

10/10 - om en olycka som fick sällskap.
12/10 - om att tyvärr ha haft rätt.

Så är jag äntligen fri från plastskenorna och wihoo så mycket luft jag kan andas! Faktiskt så mycket att det nästan gör lite ont?! hann jag tänka innan snoken limmade igen och det började rinna en massa möjligt läskigt (däribland blod, det såg jag på färgen ;). Antar det ska va så här och nu går det några veckor innan jag är som vanligt igen men jag hoppas hoppas att jag inatt iaf kan sova ordentligt och att jag kanske t o m kan nöja mig med två kuddar för då kan man ju med lite god vilja kalla det ”ligga å sova”!

10/10 - om en olycka som fick sällskap.
12/10 - om att tyvärr ha haft rätt.
10 comments Lägg till din
  1. Oj din stackare, men skönt att bli av med de förbenade platsskenorna. Hoopas ni får en lugn och skönt helg.
    Kram / Jenny

    1. Ja det var en lättnad att bli av med dom, men tyvärr blev det ju inte fullt så tjohej som jag tänkt ändå; men med penicillin i kroppen har trycket över näsa och i huvud minskat betydligt!

      Tack för din omtanke Jenny!
      Kramar tillbaka!

  2. jipiie för ut med skenor och buuuu för feber och förkylning, kunde den inte ha kommit någon annan månad liksom? 🙁

    1. Joo, det kunde man ju tycka! Man kunde ju också tycka att de två läkare jag konsulterat vid tre tillfällen kunde ha anat infektion?! Man ska ju inte ha feber sa dom men ändå verkade de inte ta så allvarligt på varken feber eller ont (en av dem tyckte jag skulle ha över 38° MED paracetamol i kroppen för att bli oroad och jomenvisst, med mina 36,6 i normaltemp hade jag ju då haft sisådär 40° utan medusin så jo då hade jag nog sökt hjälp även utan hans råd…). Den andre läkare var han som i torsdags tog ut mina skenor och när jag berättade om att jag tyckte de varit riktigt jäkla jobbigt sen operationen fick jag intrycket att han tyckte jag var sjåpig. Precis när jag skulle gå sa jag t o m ”jag svettas ju ut feber just precis nu, det känner jag ju” så såg han iofs lite fundersam ut men nån annan reaktion blev det inte.

      Min vårdcentralsläkare tyckte det absolut lät som att mitt onda satt i de ”bakre” bihålorna och det kan ju hända att han var för pigg på att skriva ut antibiotika men å andra sidan; mindre än ett dygn efter besöket hos honom och första pillerna i kroppen har ”trycket” nästan helt försvunnit och huvudvärken blivit klart hanterbar. Slump?! Njä. Jag tror faktiskt inte det. Sen har jag iofs pillrat i mig massa Arnica som jag blivit tipsad om av en av mina alternativmedicinskunniga vänner så med facit i hand kan jag ändå inte avgöra om det är penicillinet som är enväldiga hjälten faktiskt. Men hursom, jag mår ju mycket bättre nu 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *