28/9 – om att vara en fixarfrasse.

Plötsligt tar det stopp och jag kastar in martyrhandduken. Jag har redan sen länge avgått som teambuilder och organisationsolga i allt från festfixeri till bilpoolssamordning och nu blir det samma bullar i alla instanser: nu tänker jag bli ”som alla andra” och bara käka räkmacka och vänta på att erbjudanden och skojigheter trillar över mig!

Om det hänt nåt särskilt? Njä. Det droppade för mycket i bägaren för länge sen så det här är egentligen ett gammalt statement :) var bara lite för feg för att erkänna det när det grå dasspappret med avskedsansökan skickades in… Å så, ehum, brasklappar jag iofs med att jag kommer jobba lite frilans i fortsättningen också. Jag menar. Det GÅR att lära gamla hundar sitta, men att få dem sitta kvar; DET är typ omöjligt :)

Apropå det eller inget alls åkte jag med en kollega till jobbet häromdan och ska bilpoola till jobbet imorron och (troligen) till barnloppis på söndag. Det är den där typen av samåkning som föregås av typ

    ”Hej, ska vi åka ihop?”
    ”Ja gärna!”

    [lösa arrangemanget på tretti sekunder]
    ”Perfekt! Go’natt!”
    ”Go’natt!”

och som liksom inte slukar nån energi. Gillar’t!

Go’natt!

6 kommentarer Lägg till din
  1. Frilansa är bra, då kan man nöja sig med roliga uppdrag! Och försöka hålla sig till sån planering som lämnar plus på energikontot!

  2. Jag kanske är korkad och inte fattade i lägget men vad? Har du sagt upp dig?
    ps. Jag skyller på att jag fick barn för inte så länge sen ;) ds.

    Krams

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *