10/9 – om en typisk jefla måndag.

Du vet typ: klockan ringer asatidigt, sängen är gosigare än nånsin förr, hinner göra två torra mackor, tandborste wihoo, lämnar medvetet matlådan hemma men med femti meter till busshållplatsen inser jag att plånkan ligger i fel jacka å funderar samtidigt som jag oroar mig över saldot på busskortet ut lämpliga snääälla kan jag få låna pengar till lunch-fraser. Självfallet har jag stressat eftersom jag fick lägga dyrbar tid på att rota fram nycklarna från sitt gömställe… dessutom är jag gifvetvis onödigt tjockt klädd eftersom det är tolv grader varmare än jag trodde ute. Uääh.

Det här var förresten andra gången på kort tid jag slarvat bort mina nycklar tillika andra gången på cirkus två år. Till slut kom jag på… de var ju på samma ställe som sist!? Jag hade ju t o m fotat innan Millan å jag kollade på Lilo&Stitch igår – för att inte glömma bort :/

i USB-porten på Philip

kanske inte det mest logiska stället för en nyckelknippa?! :)

 
Jag är lite snurrigt uppenbarligen och just nu är jag fysiskt snurrig också å jag känner mig som sådär febern-är-på-väg-ur-kroppen. Å jag som inte ens visste att jag hade feber? – längre :p Nu kort stund i soffan å sen pang bom i säng. Jag är uppenbarligen inte gjord för tidiga arbetspass!

2 kommentarer Lägg till din
  1. Sedan förra lägenheten, och en svetthetsig morgonjakt efter nycklar innan jobbet(dörren gick inte att LÅSA utan nyckel, så alternativet slå igen den och hoppas kunna lösa det senare, fanns inte),har jag en krok innanför dörren där jag ALLTID först hänger knippan, innan jag klär av mig eller ens stänger dörren, så nu är den aldrig borta… utom i förra veckan då jag hade hantverkarbesök vid 7-tiden i dagarna tre och tyckte det var onödigt att chansa (liksom på väska med plånbok). Hantverkarna hade fått egen nyckel så jag slapp släppa in dem, utom första morgonen, fast man vaknar ju ändå när de bankar och står i men vid deras niofika kunde jag ila upp för morgontoalett, påklädning och frukost precis lagom!

    Nycklarna ”hittade” jag i väskan efter bara liiite hjärtklappning och nu är de tillbaka hemma på kroken!

    Bara ett litet tips för antistress!
    Puss

    1. Dom ligger annars alltid på sin plats, men har man börjat slarva en gång – vilket jag gjort – så blir det lätt en (o)vana… men tack för tips!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *