13/4 – om fredagen den trettonde.

Summering av dagen: fick inte något av jobben jag sökt (antingen är jag bara otillräckligt kompetent och/eller så straffar det sig att vara förälder), blev lite nedstämd, blev tröstad samt kom hem med ny Philip – och Boxer gratis i två månader!

Vi såg halva hyrfilmen på nya tv:n. Recension: bra tv, okej film (the Social Network). Blev sugen på att avsluta Facebook-kontot och kredda gamla Lunarstorm som bevisligen fanns innan tölpen Zuckerberg hackade Harvard-idéer.

Imorron jobb. Nu snark.

Go’natt!


edit:

    I kommentarerna här under är det många tankar och åsikter, både andras och mina egna :) Jag vill poängtera att jag gifvetvis inte är ”arg” på någon och att jag lika gifvetvis är glad för alla som fått nya jobb! Å andra sidan måste jag nog erkänna mig ”dålig förlorare” – kanske mest för att jag känner mig oinformerad och en smula ”visset behandlad” :)

22 kommentarer Lägg till din
  1. Det är trist att inte få jobb man vill ha men förlusten är ändå arbetsgivarens i det här fallet. Det tror i alla fall jag.

    1. Det var otroligt snällt sagt!

      Alltså. Jag har ju ett jobb jag gillar och trivs med men det är alltid sorgset att bli ratad. Såattsäga.

      Krams!

    1. nä, vet du!? inte ett ynka ord!! :( och det är ju det som känns värst, att jag inte ens var värd ett ”tack, men nej tack”… :(

        1. nja. i ena fallet gäller det en utlyst tjänst hos en tv-handlare i stan (som enligt ansökan ville ha en person med ”flerårig erfarenhet inom branschen, kunskaper inom särskilt telefoni och data meriterande”) och om de inte ens anser mig intressant nog att kontakta för intervju eller värdig ett nej tack-mail – trots nyfiken hur-går-det-med-att-hitta-lämpliga-kandidater-förfrågan både via mail och telefon – så utgår jag från att de inte har nåt att säga om varför jag inte passar hos dem… inget jag kan säga eller fråga dem skulle ju låta som nåt annat än gnälligt och tjurigt så jag tror det är bäst att låta bli. å andra sidan känns det väldigt avlägset att jag ska fortsätta rekommendera det här företaget för vänner, och framför allt till kunder, när de söker sådant vi inte kan erbjuda dem på mitt jobb! i det andra fallet rör det sig om en utlyst tjänst på mitt nuvarande arbete… av flera anledningar känns det såklart tråkigt att inte få jobbet (särskilt med tanke på att de båda personer som fått mina grav-vick nu avancerat förbi mig), men extra ledsen blev jag över att få besked via samma mail som alla andra. ett ”tyvärr, du passar inte” hade känts mycket mycket bättre än den kalldusch det trots allt blev att läsa mailet på arbetstid, två minuter efter att jag nyss lämnat tjifens arbetsrum…

          sorry att jag gnälls en massa nu, men… äh, du ”frågade” ju :) och som kommentar på ditt skriv: nä, det känns inte aktuellt att ringa å fråga. ens lite. *mjau*

          1. Det sista låter som oerhört dålig och klantig personalpolitik :( hos oss får ALLA interna sökanden ALLTID en intervju, oavsett om man inte alls är påtänkt för jobbet, för man ska ha rätt att ”plädera för sin sak” sas Där skulle jag absolut vilja pusha dig att snacka med tjifen, för så där GÖR man bara inte. Väldigt dåligt. Du kan säkerligen klara av att ta det samtalet sakligt och korrekt om du bara tänker igenom från början vad du vill ha sagt.
            Den första verkar ju knepig och vill man vara lite ”sån” kan man ju undra om det kanske borde stått ”man” också i kravspecifikationen … och nej, förstår att du inte vill bråka om det men det brukar vara skönt och bra för det egna självförtroendet att åtminstone få en förklaring, även om den är krystad *kram*

            1. Jag har ganska stor toleransnivå när det gäller min egen arbetsplats eftersom jag tycker om mitt jobb, mina kollegor och chefer men du har naturligtvis rätt. Fast… jag vet inte vad ett sådant samtal skulle ge för mig egentligen, mer än en sågning av min arbetsinsats (vilket isf iofs skulle rimma illa med lönesamtalet vi hade i veckan ;). Får se. Om. Jag. Vågar :)

              I det andra fallet, tja: Word!

              :)

            2. Det skulle ge att du visar att du faktiskt VILL avancera och att du tar tag i det, du visar framfötterna lite till och du visar dessutom att du inte är en pushover ;) Chefen lär inte såga din arbetsinsats för inte blir man befodrad för att man gör ett bra jobb där man är utan för att man förmodas göra ett bra jobb på den andra tjänsten, hoppas jag! En befodran ska ju inte vara en belöning liksom…

            3. Alltså. Till saken hör ju t ex 1) att jag [troligen?] inte är den enda som känner mig oinformerad, jag var inte ”först i kön” om jag säger så, 2) att det inte går att göra så mycket åt saken, och 3) att tjejen som fick jobbet passar asabra på den positionen! Att älta saken gör nog varken till eller från, och jag har en känsla av att min poäng träffat målet ändå :) min mening med att nosa mina jobbansökningar är och har aldrig varit att snacka skit, det är liksom bara det att bloggen ju är en slags offentlig dagbok och då kändes det naturligt att få det här sas ur mig!

              Men nu fokuserar jag positivt och på att jag ”slipper” gå upp till heltid, att jag har ett skitbra jobbschema att gå på och att jag får en ny bra närmsta chef :)

    1. tack för omtanken! jaa, skittrist är det, men… äh, jag har ju ett jobb jag gärna fortsätter med, men det är klart det hade varit spännande att få bryta ny mark!

      detsamma till dig, å krams tillbaka!

  2. Du skriver inte vad du sökt för jobb men det kan ju inte vara en annan tjänst på det företag du jobbar, för du måste väl vara deras bästa kund och som sådan måste man ju komma ifråga? ;)

  3. Hoppsan, sidan uppdaterades när den ”tog” mitt skriv så nu vet jag ju vad du sökt…eller inte vilket det andra företaget var men att din egen arbetsgivare också fanns med i paketet. Jag tycker också du kan ringa, inte behöver man uppfattas som gnällig för att man frågar varför man inte (ens) fått ett svar på en jobbansökan, du kan ju inte få mer än nej…och det har du ju på sitt vis redan fått!

    1. Jaa… ni har kanske rätt. Men som jag skrev till Marina här ovanför; får se om jag vågar ringa dem. Det skulle ju inte ge så mycket känns det som. Tyvärr.

      Krams!

        1. Hähä… tja… alltså… jag är cool när jag vet att jag ”har rätt” och det är nån nytta till att ”fajtas”, men… äsch, du har rätt. Fega ullisarna viker härmed hädan och ska fila på ett samtal till den där tv-handlarn å fråga vaffö jag inte dugs :D

  4. Det ÄR företagens förlust om ingen av dem ville ha dig. Å andra sidan gäller det ynka två jobb (nu kommer lite storstadshets) och jag känner många som inte fått feedback på 50 sökta jobb som de varit kvalificerade för. Så vi får väl säga tredje gången gillt för dig kanske? *pepppepp*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *