28/3 – om rasism och översitteri.

Vi har idag ord och tingestar i vårt språk som av somliga försvaras med näbbar av klor. Detta t ex för att de ”alltid hetat så” eller att ”negerboll inte är ett dugg rasistiskt”. Osv. Men om det inte är det, rasistiskt alltså, så spelar det ju ingen roll om vi enas om att kalla mumsbiten nåt annat? Eller?

Det är inte ens hundra år sen vi i vårt land sysslade med gen- och rasforskning. I ett försök att lyfta fram urgermanerna som de första mänskorna på jorden genomfördes under många år en totalt felaktig genetisk klassificering. Genom forskning skulle det omöjliga bevisas. Och det är klart, med statistik går det att bevisa ungefär vad som helst… men nåt önskat resultat gick det såklart aldrig att få fram. Men ända in på femtiotalet (och längre?) bedrevs denna märkliga ”forskning”.

Samerna har utsatts (och utsätts) för hemskheter liknande de ursprungsbefolkningar alltid måste genomlida. Den monetära vita klassen roffade som alltid åt sig vad de ville ha men inte hade rätt till.

Jag avslutar med en litterär och obehaglig fundering.

Vet ni varför mitt landskap, Halland, inte fick vara med på Nils Holgerssons underbara resa? Enligt en teori fanns här för mycket ”tattare” för att det skulle vara bekvämt – eller ens komma på fråga – att låta Akka flyga in här. Så, ja, Selma var ett barn av sin tid. Hon också.

12 kommentarer Lägg till din
  1. Man hör aldrig någon som slåss med näbbar och klor för att en arracksrulle ska få heta dammsugare eller en kärleksmums snoddas. Det är konstigt. Jag menar det är ju inte som man förbjudit bakverket, bara bytt namn.

  2. Så hade vildgässen äntligen brutit upp en morgon och flugit neråt Halland. Pojken hade till en början inte funnit något särdeles nöje i att titta på det landskapet. Han tyckte, att det inte var något nytt att se där. I östra delen var det höglänt med stora ljunghedar, som påminde om Småland, och längre mot väster var det täckt med runda, kala bergkullar och sönderskuret av vikar ungefär på samma sätt som Bohuslän.

    Men när vildgässen fortsatte resan söderut längs det smala kustlandskapet, hade pojken suttit och hängt ut över gåshalsen och inte lyft ögonen från marken. Han såg hur kullarna glesnade och slätten bredde ut sig. På samma gång märkte han, att kusten blev mindre söndertrasad. Skärgården utanför den glesnade och försvann, och det vida, öppna havet kom ända fram till fastlandet.

    Och så upphörde skogen. Det hade ju funnits många sköna slätter högre uppåt landet, men de hade alla legat inramade av träd. Skogen hade funnits överallt. Det var, som om landet egentligen tillhörde träden, och den odlade jorden hade legat som stora röjningar i skogen. Och på alla slätter hade det funnits gott om dungar och hagar, liksom för att det skulle synas, att skogen när som helst kunde återta landet.

    Men här var det annorlunda. Här hade slättmarken tagit herraväldet. Den bredde ut sig ända bort till synranden. Det fanns stora skogsplanteringar, men ingen vildskog. Just detta, att landet låg så öppet med åker vid åker, gjorde, att det påminde pojken om Skåne. Den nakna kusten med sandfält och tångvallar tyckte han sig också känna igen. Han blev både glad och ängslig, när han såg detta. »Nu kan jag inte vara långt hemifrån,» tänkte han.

    Landskapet förändrade sig nog. Åar kommo brusande ner från Västergötland och Småland och bröto slättens enformighet. Sjöar, mossar, ljunghedar och flygsandsfält lade sig i vägen för åkrarna, men dessa bredde ändå ut sig allt vidare, ända tills Hallandsås reste sig nere vid Skånegränsen med sina vackra klyftor och dalgångar.

    Jag förstår inte… jag tycker det står en hel del, och vackert beskrivet, om Halland! Inte ett ord om Tattarkullen heller… där jag f.ö. går förbi ganska ofta och förundrad tittar på det vackra huset som så felplacerat ligger där!

    1. Hon beskriver landskapet i några stycken. Det gills inte! Och ankan landade aldrig.

      Det där obehagliga kvarteret, när ska det döpas om? Men huset som är så vackert (särskilt på försommaren när syrenen breder ut sig i all sin prakt runt snickarglädjen) kommer inte få stå kvar länge. Snart försvinner det och på samma plats byggs ett otäckt hyreskomplex i betong. Blä!

      1. Jag tror du tar fel på kvarter Ullis, det är kvarteret mellan Västra vall, Magasinsgatan, Gamlebygatorna och Norra vägen, (om jag fattat rätt). Det hus jag syftade på är inte det gamla vackra hus som ska rivas utan det vita överdådiga mitt emot Auktionskammaren.

        1. Aah! Jag vet vilket kvarteret är men trodde att du tagit fel (eftersom det var träkåken jag trodde du menade)! Är det den ”franska” villan du tänker på? Jodå. Den är också fin men inte i samma liga som trähuset :) fast det står alltid snyggare bilar på lyxhusets uppfart :p

    1. Man förstår ändå vad det är! Jag rättar inte den här gången :) tackar istället bara för att du bifogade den njutbara texten. Nobelprisragare is sa shit!

  3. Personligen tycker jag att folk får kalla negerbullarna precis vad de vill.. UTOM ”chokladbollar”.. För det är nämligen ett helt annat bakverk…. Men i Danmark heter de ju t.ex Havrebollar… Eller jaja, på danska dådå… Men det kan man väl säga om man vill…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *