3/2 – om att aldrig bli klar.

Ekorrhjulet snurrar likt en spinningcykel (dvs jobbigt som f-n men helt meningslöst ur transportmedelssynpunkt) och jag undrar om det inte är bättre att gå till fots? Att göra en volt, få lite extratid, borde vara lönande? Jag kommer ju för tusan ingenstans?! :(

Blä. Det är fredag… men jobb imorron så helgen får vänta!

10 kommentarer Lägg till din
  1. Ja, det där om att leva här och nu, svårt svårt svårt, men att ändå på nåt sätt ta tag i de där små stunderna som ändå finns, när man får världens leende vid frukostbordet, när ungarna tokdansar till benny badvakt eller lyckligt plaskar ut 10 liter vatten på köksgolvet ;) Att hålla fast i den där kramen man får av maken och spara den och liksom kunna ”känna på den” när man sitter där och allt bara känns trist tråkigt och totalt ensamt… Att inte sträva efter kvantitet utan istället plocka guldet och spara det i en liten ask inne i hjärtat, det är min överlevnadsstrategi..

    1. Så jäkla bra! Guldstjärna på din kommentar!! Jag önskar jag kunde tänka som du… eller alltså… tänka kan jag ju men inte agera… förutom nån gång då och då! Det är nog de Melkermamman kallar ”fullständig koll”? *funderar*

      1. Ja, dels att våga stanna i nuet. (Något jag lärde mig bli bättre på förra året när vi ju faktiskt hoppade av ekorrhjulet ett litet tag)

        Men kanske mer att lägga av det dåliga samvetet över allt man inte gör och hinna med att vara nöjd med det man faktiskt gör. Att våga sänka ribban och må bra ide. Att inse att var tid har sina styrkor och svagheter och vila i det. Att inse att man inte kan bränna sitt ljus i bägge ändarna, att inse vad man tycker är viktigt och nöja sig med det.

        I de stunder man faktiskt lyckas lägga ribban där man kan nå den och samtidigt också har vardagsflyt, där någonstans hittar man kontroll i ekorrhjulet istället för att känna sig kontrollerad!

      2. Det är ju alltid skönt när det finns rum för förbättringar ;) Det är ju träning, och jag är inget helgon, jag fixar inte det där ”alltid” – men tillräckligt ofta för att vara bra nog. Good Enough liksom, mitt honnörsord!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *