Det känns ju rötet att precis över ett inlägg om hur jävligt små barn har det i världen lägga an gnällsträngen och beklaga två- och fyraårstrots. Men… WHAT!? Hur mycket nej kan så små kroppar få ur sig på en timme innan läggning? Till slut fick jag ta timeout från mig själv för hujedamej det höll på att gå käpprätt åt helsefyr. Maken var ett under av lugn. Tur att en förälder behåller masken när den andra krakelerar och exploderar.
Idag är det riktiga skottdagen och två stundande äktenskap har jag fått nyhet om via sociala medier! Den ena är en ”gammal” bloggvän: Grattis Liw till förlovningen!
Tack vännen! Gör dig kanske besviken men några ringar var inte involverade. Det kommer vid vigseln.
Alltså det där med att krakelera. Voj voj, tur den ena är lugn för så är det ju. Nästan så man blir förnärmad å barnets vägnar när den andre blir less. I tisdags räknade jag till en miljon ute på balkongen. Utan strumpor i blötsnö. Det var tvunget.
Kram!
Haha! Inte blir jag besviken inte! Jag har vänner som förlovat sig både med och utan ringar. Det kan vara andra smycken istället, eller klockor, tatueringar eller som i ert fall en pizza! En förlovning är ju på intet vis juridiskt bindande (möjligen moralisk 😉 å jag tycker apsilut att var och en välja göra hur de vill med ringar vid både förlovning och äktenskap!
Kalle Anka brukade räkna från tio baklänges vet jag, om det inte räcker ska jag ge mig på miljonen. Fast utan blötsnö då, för den hoppas jag vi ska vara utan nu tills nästa vinter 🙂
Krams!
Pust vad jobbigt det är med förlorat tålamod!
Ibland varnar jag i förväg för att jag har ”tålamod guldfisk” Ibland hjälper det, ofta inte!
Varningar (förhandling, hot och mutor) funkar fint på fyraåringen. Mindre bra på tvååringen.
;p