4 nosningar på inlägget 29/2 – om skottdagen (igen, den riktiga ;) och ett tålamod down the drain.
jag löv respons!
Som sagt. Jag löv respons! [as in läsare, inte besöksstatistik] Men pliis, gör mig glad genom att åtminstone skumläsa inlägget du kommenterar så du kan hänvisa/feedbacka till det en aning.
Det är detta jag humble men enträget kallar bloggrespekt!


Tack vännen! Gör dig kanske besviken men några ringar var inte involverade. Det kommer vid vigseln.
Alltså det där med att krakelera. Voj voj, tur den ena är lugn för så är det ju. Nästan så man blir förnärmad å barnets vägnar när den andre blir less. I tisdags räknade jag till en miljon ute på balkongen. Utan strumpor i blötsnö. Det var tvunget.
Kram!
Haha! Inte blir jag besviken inte! Jag har vänner som förlovat sig både med och utan ringar. Det kan vara andra smycken istället, eller klockor, tatueringar eller som i ert fall en pizza! En förlovning är ju på intet vis juridiskt bindande (möjligen moralisk ;) å jag tycker apsilut att var och en välja göra hur de vill med ringar vid både förlovning och äktenskap!
Kalle Anka brukade räkna från tio baklänges vet jag, om det inte räcker ska jag ge mig på miljonen. Fast utan blötsnö då, för den hoppas jag vi ska vara utan nu tills nästa vinter :)
Krams!
Pust vad jobbigt det är med förlorat tålamod!
Ibland varnar jag i förväg för att jag har ”tålamod guldfisk” Ibland hjälper det, ofta inte!
Varningar (förhandling, hot och mutor) funkar fint på fyraåringen. Mindre bra på tvååringen.
;p