6/1 – om ”nya” På Spåret.

Med viss självdistans är det surt i soffan när Ralf Edström uppenbart favoriseras framför Gunilla Hammar Säfström i trötta På Spåret. Det är en sak att det hjälps ojämt och skojas med poäng (typ som i Så ska det låta) så länge det inte styr utfall och resultat, men när matchen blir oavgjord och det ena laget fått orättvis behandling bli spelet inte roligt att se på. Fast det var länge sen På Spåret var sevärt, tyvärr. Spänningen och glädjen är liksom borta? Och när inte ens programledarna orkar hålla skenet av intresse uppe är det mycket begärt att vi tittare ska gilla?


ps. fast jag tog Jan Guillou efter fyra sekunder, max! mest sur är jag för att jag missade två av pappfigurerna från Tintin. det är rätt pinsamt, tintinifierad som jag är: Nestor kallade jag Nelson, och Rastapopoulos kände jag överhuvudtaget inte igen – troligen eftersom jag mest lyssnat på historierna istället för läst dem :/

5/1 - om pansarsnor.
7/1 - om en eventuellt inställd vuxenkväll?
6 comments Add yours
    1. Det kanske var vi som misstolkade, men eftersom laget vi tycker fick orättvisa beslut mot sig innehöll bl a Peter Wahlbeck (som är en ofavorit på flera vis) så känns det som att vi ändå inte kan ha sett helt fel!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *