22/12 – om att inte förstå varför folk så envetet ska statuera märkliga exempel.

Två svenska journalister åker olagligt till Etiopien, tar hjälp av en förbjuden gerilla, ställer sig framför en kamera med vapen i armarna och blir när de åker fast självfallet behandlade som ”terrorister”. Imorse läste jag nåt som sätter ord på hur jag själv tänker så istället för att lulla vidare länkar jag till inlägget jag tycker är bra.

Trots allt måste jag skriva att jag blir oväntat provocerad av Jonas Sjöstedt i SVTs morgonsoffa. Han dillar om att vi ska förvänta oss hjälp från USA och att det här bör bli ett fall för hela EU. När han sen med arrogant höjd näsa hotfullt fräser om indragna bidrag och att Etiopien bör passa sig, då är jag tvungen att skrika tyst. WHAT!? Den typen av hot bör sparas till situationer när landet i fråga faktiskt gjort nåt fel?

Hur synd jag än tycker om människorna Martin Schibbye och Johan Persson så tycker jag ändå att de på sätt och vis får skylla sig själv. Fast så får jag kanske inte tycka…

11 kommentarer Lägg till din
  1. Stora problemet här är pressfrihet. Det du skriver var min initiala tanke. Men jag har kommit en bit vidare.

    Om jag förstått rapporteringen rätt så om regering och domstol varit åtskilda så hade de bara dömts för inresan. Men politikerna vill avskräcka alla från att ens fundera på vad som händer i det hörnet av landet. Därför har politiken bestämt att de trots bristande bevis ska dömas.

    Problemet som jag uppfattar det är inte att de har dömts enligt ett lands lagar utan att domen uppfattas som politisk markering snarare än juridiskt riktigt.

    1. Jo visst är det pressfriheten – å Dawit Isaak etc – men jag tycker ändå inte det ska åka västerländska journalister till Afrika och tycka saker om hur deras lagar är, eller framför allt inte hota om sanktioner om inte de får bestämma. Det luktar liksom illa och kolonianism. Det är DET som är min poäng! Sen tycker jag naturligtvis att freedom of speach är bland det viktigaste i världen men det är liksom ändå inte upp till mig att ha något annat än åsikter på hemmaplan om andra länders reglementen.

  2. Jag tycker sånt här är så komplicerat, det finns ofta så många olika bottnar och infallsvinklar att man liksom blir helt snurrig och inte vet vad man ska tycka :-s Alla argumenterar lika övertygande för ”sin” ståndpunkt och jag håller med alla på samma gång …

    Min personliga lärdom får bli att inte besöka länder som inte har ett välfungerande rättsssystem, fegis som jag är.

  3. Skälet (eller i varje fall ett av dem) till att de tog olagligt in i Ogadenprovinsen (tror jag det heter?) var ju att rota skit om Lundin Oil och Carl Bildts ansvar i den gamla härvan, starkt av utrikesministern då att vara så ”på” om det arbete man bedriver från UDs och Regeringens håll om stöd!

  4. Jag har tänkt samma tankar – utan att vara insatt i de politiska lägena överallt i världen – att svenskar tänker med våra egna lagar i bakhuvudet, allemansrätt etc. och inte verkar ta andras riktigt på allvar.
    Men jag kan för lite om politiska markeringar för att debattera. Däremot har jag genom mitt jobb lärt mig rätt mycket om hur annorlunda vi tänker i Sverige om väldigt mycket gentemot hur man tänker överallt annars. Vi skiljer oss verkligen från de allra flesta länder utanför Skandinavien.

    1. Ja eller hur? Medan det å ena sidan skriks om att ta seder dit våra invadrade medborgare kommit är vi inte lika pigga på att göra samma när vi själva är på annan ort. Det handlar ju inte om att ha rätt eller fel utan att respektera. Och ja, det är för jävligt att många länder i världen fortfarande inte har demokrati eller ens värdiga människosyner, men… det måste finnas bättre sätt att föra fram sina argument än att retas och hota?

  5. Sanningen bakom bilderna på killarna med vapen i händerna vet vi ingenting om. Och historien är inte riktigt så enkel som att det är två äventyrare som dels bryter mot ett annat lands lagar dels drabbats av svensk hybris. Det de i första hand var ute efter var att som någon här ovan skriver rota i Lundin Oil. Inte att bedriva regimkritisk verksamhet.

    En kritisk granskande journalistik är nödvändig. Inom nationer och över gränser. Risker måste tas. En journalistkår som ödmjukt och okritiskt respekterar t ex brott mot mänskliga rättigheter för att det äger rum inom ett lands lagliga regelverk, det är en dålig journalistkår. Det krävs våghalsiga journalister som tar risker. Samtidigt vill jag inte alls hjälteförklara. Det blir naturligtvis en drift hos den här typen av journalister att göra ”farliga saker”,precis som hos vilka äventyrare som helst. Men personligen har jag nog svårare för kategorin ”äventyrare” som ägnar sig åt farliga utmaningar inte för att avslöja oegentligheter och brottslig verksamhet, utan enbart för att stärka sitt eget ego – och sedan förväntas bli undsatta med dyra hjälpinsatser om det går illa för dem.

    1. Du har helt rätt, vi vet inte hur vapnen hamnade där men så länge det inte rör sig om ett lodjur eller en knug så är de där på riktigt och då spelar det inte så stor roll HUR de hamnat där. Tycker jag.

      Den ene av de två har jag rätt bra ”koll” på eftersom jag vet att han tilldelats ”Jan Myrdsals lilla pris – Robespierrepriset”. Den andre vet jag inte vem det är men gissar han är av samma korn? – och det menar jag inte på ett negativt vis. Enbart.

      En kritisk journalistkår, det fria ordet och ett öppet sinne är av livsvikt. Ja. Men det finns som du tar upp fall av kritisk kår som väljer radikalare sätt än nödvändigt och då anser jag att det är upp till respektive journalist att själv ta ansvar för sina handlingar.

      Jag hörde ett intressant reportage av en journalist angående hur det gått till i Nordafrika under demonstrations- och revolutionsrapporteringen därifrån. Det finns seriösa yrkesmänniskor och det finns lycksökare, om jag säger så. De lycksökande journalist-wannabe-bloggarna gick det inte alltid så bra för. Om jag säger så.

      Det ska bli ”spännande” att se vad som händer i Etiopien nu. Elva år är ett strängt straff. Nådansökan verkar vara enda alternativet om jag förstår det rätt? Och kanske lite hjälp västerifrån (måste svida för vänsterfolket att behöva få hjälp av EU och USA?)? Håller naturligtvis tummar för att de blir fria men det retar mig att det ska kosta en massa diplomati (och pengar) att reda ut deras härva.

  6. Nu har jag läst alla kommentarer (igen) på denna tusenmilasida och vill instämma i ALLT som du skrivit, jag är mycket stolt över ett du förhåller dig flersidig (objektiv) även om jag antar att din gamla yrkesdröm kanske gör att du önskar att saken inte varit sådan den är? Du var lite rolig också (lon & knugen) vilket lättar upp så jag har inget att tillägga utom möjligen att förstärka orostanken på inblandning med utpressningsmetoder: fy och NEJ! Dessutom VET jag att journalistkåren som helhet ingalunda är på ”friasidan”, i alla fall delar av den äldre (fd) förhåller sig sunt frisk!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *