30/11 – om ideologisk kollaps.

Jan Myrdal flyttar sig själv och sitt kilometerlånga bibliotek till ett hus på en gata några hundra meter från min. Det känns inte bra. Det känns verkligen inte alls bra. Jan Myrdal är en person jag hyser mycket lite, för att inte säga ingen, respekt förr. En tjurig gammal gubbe kan jag ha överseende med, men en tjurig gubbes mossiga idéer klarar jag inte. Särskilt inte när han varit lika mossig hela sitt liv? Hans hårdnackade envishet i sitt försvar av Pol Pots folkmordsregim t ex är inte bara idiotiskt utan också oförklarligt. Dessutom har han vurmat för Kina på ett vis jag absolut inte kan förstå.

Kommunism är vid sidan av nazism och religiös fundamentalism fula svärord (enligt mig). Fy.

Jan Myrdal, jag önskar dig inte välkommen till hooden och hoppas våra vägar aldrig må korsas.

8 kommentarer Lägg till din
  1. Ha ha, det låter som om den mannen ska passa sig för att öppna munnen för mycket numera :)

    Bilder på huset utlovas, iaf när det råder någorlunda bättre ordning här hemma. Furuklädd bastu har vi men i övrigt är det träfritt faktiskt! Det är ju byggt -88 så det är mer strukturtapet och korkmatta. Vete sjutton vad som är värst.

    Kram!

    1. Strukturtapet är nästa innegrej! Vänta bara!

      Ja han bör iaf inte öppna munnen utan att tänka ordentligt först. Jag såg honom i ett debattprogram för inte så länge sen… ujuj… bedrövligt.

    1. Det är inte helt likt mig att vara så aggressiv, och med tanke på att han egentligen inte gjort nåt annat än tyckt saker så kanske jag ska tagga ner. Å andra sidan; den som försvarar våldsmannens handlingar är inte bättre än våldsmannen själv?

    1. Som tur är är det ju rätt många hundra meter emellan och med stor tur kommer jag aldrig behöva springa på honom. Men vi passerar nära hans framtida hus på väg till och från barnens förskola.

  2. Men hans barndomsskildringar var helt underbara! Barnet som även i vuxen ålder vägrade se sina föräldrar som några andra än de han upplevde dem som i barnaåren.

    Jag levde ju mitt uppe i den där värsta Kina-vurmen, det var rätt ofattbart hur bländade många var. Och hur konstig man ansågs vara om man bekände sig till något slags vänster men inte var maoist.

    En gång skulle jag vara med i ett radioprogram. På vägen in blev jag nedsprungen av något grått, det var Jan Myrdal som hade rusat ut ur studion för att han fått fel frågor. En stund senare önskade jag nog att jag varit lika stursk som honom!

    1. Jag väljer att skilja författaren från debattören, om än jag inte läst något han skrivit – än.

      Det gläder mig att du ansågs konstig Annaa! Ideologisk blindhet blir så jäklans tokig i efterhand.

      Alltså. I Myrdals fall kan jag tänka mig att det finns frågor han inte vill svara på och det är förbaskat barnsligt att inte ”våga” stå till svars för sina åsikter. Om det i just det här fallet var otrevliga eller okunniga journalister som intervjuade er, då önskar jag du haft samma tjuriga inställning :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *