1/9 – om ett HURRA för svärmor! och hur praktiskt det är att klä en flicka (del 2).

Idag sjunger vi JAA MÅÅ HON LEEEVAA för mina barns farmor som fyller sexti och firar för fulla muggar på tu man hand med farfarn på främmande ort! Tänka sig. Sexti år va? Det är riiiktigt gammalt va? :)


Å när jag tänker födelsedag tänker jag kalas och tänker jag kalas tänker jag kläder och så är vi inne i den här karusellen igen. Alltså. Så enkelt det är att klä en flicka ”fin”! En tischa, strumpbrallor och kjol och voilà kalasklädd i ett nafs! Pojkars garderob är inte fullt så förlåtande liksom. För hur snajsigt är det med skjorta, slips och finbrallor på en fyraåring? Fint? Joo!! Men lekvänligt? Njä, oftast inte. Stretchvärlden sträcker sig tydligen inte utanför klädkedjornas flickavdelningar… fast det kanske är överreklammerat det där med lek? Särskilt på barnkalas. Där ska ju ungarna helst sitta still och äta sin varmkorv och sen få hjälp att fiska en godispåse och sen gå hem. Eller? Nää!!


ps. det var ju ett sextiårskalas jag tänkte på nu?! förutom godispåsen då :p

12 kommentarer Lägg till din
  1. Det var alltid roligare att handla till kompisarnas tjejer än till min lilla grabb när det vankades finkläder. Visst fanns det massor med ”tuffa” kläder, men inget som direkt gick under begreppet finkläder (om man nu inte insisterade på att kränga på dem slips, skjorta och finbyxor). Hemskt trist. Ett par snygga byxor i typ chinosmaterial borde väl inte vara omöjligt att få till för barn? En snyggare tröja/t-shirt som det även går att leka i? Du får göra en egen kollektion och tjäna massor med pengar på den. ;)

    1. Tyvärr har jag noll koll på sånt som kläder. Och det FINNS ju fina kalaspojkkläder också förstås, men de är oftast inte så lättfunna och de kostar en hel del också…

  2. ! Snygg, skön, lekvänlig skjorta, stretchiga, mjuka, snygga jeans och på rea införskaffad sammetskavaj. Och de obligatoriska tofsarna! Vi har visserligen bara en uppsättning finkläder men oj vad kalasfun han är oavsett om det är 80-årsuppvaktning, dop eller barnkalas.

    Fast där har jag mindre problem med uppdelningen… Hans pappa har ju inte heller det urvalet som jag har av festkläder. På gott och på ont! Visst skulle det ibland vara skönt att inte behöva fundera över klädval när man ska på större tillställning. (säger jag som har flera olika utstyrslar i väskan inför helgens begivenheter)

    1. Ja, jag gjorde problemet för litet genom att bara nämna barn. Situationen är ju nämligen den omvända för oss vuxna; jag blir grymt avundsjuk på Mattias som bara kan slänga på sig en kostym och direkt bli kalasfin. Han behöver inte stå vid garderoben i två dar för att välja outfit ;s

  3. Kalas är skoj!
    Jag tycker nog många gör ett större problem av detta med pojkkläder än det behöver vara.*
    Min syrra klär sin son i finkläder och han har ingen problem alls att leka och stoja.

    Hoppas ni får en skön dag nu!

  4. Riiiktigt gammal vid 60? Hu, då börjar väl antikvärdet ticka därefter? Lyckligtvis har du fel, riiiktigt gammal är man vid 90! Mellan 78 och 90 är man gammal rätt och slätt och dessförinnan är man medelålders +! så det så! ;)

    1. Haha! Jaaa… men du vet, man är ju gammal efter 40 numera? Men Medelålders vid tjugofem? Haha! Ja, varför inte!

      Dagsens bästa!

      ps. inte ett endaste grattis till svärmorn blev det i en enda kommentarer från nån; lite snålt tycker jag!

  5. Vi brukar klä våra pojkar i jeans och t-shirt eller skjorta och så är det klart! :) Men jag måste säga tvärt om – att det är lättare att göra en pojke ”fin”. Skjorta/t-shirt så är det färdigt.

    Flickor ska ha strumpisar, ev klänning el annan överdel. Håret ska kammas och mina vänner är noga med att locka håret och fixa fina skor till sina tjejer.

    Med allt detta kanske det är därför jag tycker det verkar mkt lättare att göra pojkarn fina?

    1. Oj. Men mina tjejer är ju fortfarande så små så det funkar finfint att slänga fram ett par leggings och en klänning som hon sätter på sig! Eller… det kanske är jag som är för opiffig helt enkelt… Jag har hört om fyraårskalas där barn haft våfflat hår. Fint, jo, men hade aldrig hänt i min familj om jag säger så ;) jag är för tråkig för att orka hålla på å greja och fixa. Fort ska det gå. Så är jag ju sällan lika fin som alla andra heller…

      ps. hela det här inlägget är nog egentligen – förutom grattiset till min svärmor som inte en enda kommentar hängt med på ;p – ett förklätt missnöje över att karlar har det så förgjordat enkelt med sin kostym. Jag är avundsjuk!

  6. Jäpp, du har helt rätt, 60 är alldeles ohyggligt gammalt!

    Det är allt lite gulligt med ditt bekymrande för pojkars kläder. Jag lovar dig, det var inga problem. E hade slips med gummiband när han var liten. Skjortor har han haft sedan bäbisåldern. Första kostymen fick han när han var sex/sju. Han var mycket stolt över den, kallade kavajen för kostymöverdraget. Lustigt nog blev det bara en enda kavaj sen, innan det var dags för studentkostymen. Mest för att det var så ohyggligt svårt att hitta i hans storlek.

    1. Haha! Äntligen medhåll! :)

      Alltså. Det här inlägget skrevs lite som en mesig protest mot alla de genusmedveta unisexklädda små barn som figurerar i en hel uppsjö pk-/ och feministbloggar. Där är det så hiiimla besvärligt att vara mamma till flickor och hujedamej om en liten tjej skulle ha nåt rosa på sina kläder – ännu värre naturligtvis en rosa klänning med tyll och rosetter… jag har som säkert framgått ganska svårt att förstå det där att kläderna ska vara ett sånt evinnerligt hinder för likabehandling. Men, sen ska erkännas: idén kom delvis undermedvetet från en av mina godaste vänner (som har en son och gärna köper jättefina ”flickkläder” till mina tjejer!), och delvis från min avundsjuka för kostymklädseln. En kavaj och saken är piff. Ingen mascara och generellt inget hårsvall att ta hänsyn till :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *