15/9 – om dansk politik.

Vallokalerna i vårt sydvästra grannland har stängt och det är väl i stort sett klart att Danmark får nytt styre, och därmed också ny statsminister. Att hon råkar vara kvinna verkar inte lyfta många danska ögonbryn och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra (dvs, att det är så naturligt att det inte är nån stor grej) eller dåligt (dvs, det är så oviktigt att det inte är nån stor grej).

Vad jag däremot tycker om att Dansk Folkeparti behåller sin plats som tredje största parti är lätt uttryckt: för jävligt. Att de får många röster och mandat är en sak, men vad värre är att deras invandrings- och främlingsfientliga åsikter fått så stort gehör i den danska vardagen (och riksdagen) att det som för bara några år sedan sågs som radikalt idag är fullständigt normalt. Det skrämmer mig.

Av självklara orsaker spanar jag ju mot vårt eget politiska klimat. Även om Dansk Folkeparti faktiskt inte har så mycket gemensamt med Sverigedemokraterna ur historiskt perspektiv, så är det ju mot danskarna SD vänder sina öron idag. Jag vill inte bo i ett fientligt land. Jag vill inte bo i ett land där det är okej att diskriminera. Jag vill inte bo i ett land där konservativ är ett skällsord. Därför vill jag absolut inte bo i Danmark – då hjälper inte alla trevligaste Kroer i världen. Då hjälper inte ens Köpenhamn, billig öl eller Louisiana. Möjligen hjälper en stark och modig dansk socialdemokratisk regering?

Just nu är det faktiskt det enda jag vågar hoppas på. Det sunda mänskliga förnuftet, det har jag slutat tro på för länge sen.

– hujedamej, sitter jag just här och håller tummarna för ett starkt vänsterstyre?!! Jaa… ändamålen helger medlen, eller hur är det nu?

6 kommentarer Lägg till din
  1. Ja, det är verkligen skrämmande att det nu finns så mkt främlingsfientlighet och att såna partier till och med tagit sig till riksdagsnivå i så många länder.

    Oerhört kul & bra med en kvinnlig statsminister i Danmark. Fast egentligen kanske det är dåligt = oviktigt. Jag är sån som tycker att den som är bäst lämpad för jobbet ska ha det oavsett kön. Inte dumma varannan damernas typ….

    Men men…nu går det ju inte att välja vem i hennes parti (eller blir det kanske en koalitionsregering? Har lite dålig koll där)… som är bäst lämpad för statsministerposten…tänk om det vore så istället….haha! :D

    1. Ja, det är inskränkt och korkat och jag blir så arg när jag tänker på det att jag måste hindra mig från att skriva nåt riktigt elakt och dumt.

      Jag tycker som du när det gäller bäst lämpad person, men å andra sidan känner jag mig lite kluvet sugen på att försöka kvotera in lite manliga förebilder på mina barns förskola… ;p

      1. Problemet är ju att när man avviker från normen så måste man vara bättre för att anses lika bra. Positiv särbehandling syftar ju inte mot att sämre lämpade ska väljas utan att det ska räcka att vara lika bra även om man inte tillhör normen

        1. Visst är det så, men frågan är ändå om inte jag – om jag blivit inkvoterad – alltid hade känt mig en smula ifrågasatt? Jag menar, ”lika bra” eller ”bättre”: vem avgör? Och vem dömer…?

          Det är så jäkla svårt :(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *