6/8 – om hur farligt det är med vatten.

Trots att färre människor än ”normalt” enligt statistiken har drunknat i sommar är varje dödsfall naturligtvis en oerhörd tragedi. De två vanligaste orsakerna till olyckor är alkohol och sim-okunnighet. Under icke simkunniga hamnar bl a alla barn som förolyckas i sjöar, hav, på badstränder och – nästan lite oväntat – i badhus, simhallar och privata pooler.

Två mycket tragiska olyckor på kort tid: Häromdagen hittades en tioåring livlös under vattenytan på en badplats i Borås. Tillståndet för flickan är som jag förstått det kritiskt. Igår hittades en femåring på botten i en pool på ett äventyrsbad i Örebro. Han var död.

Båda dessa fall inträffade på platser med mycket folk. Ändå uppmärksammades inte att barnen försvann under ytan. Det är så VIKTIGT att vi alla hjälps åt att hålla uppsikt över varandra! Ett ögonblicks verk och ett olyckligt andetag på fel ställe kan fatalt korta en människas liv.

Jag har själv en gång blivit räddad ur en havsvåg som, på mycket grunt vatten till trots, kunde blivit min sista. En meterhög brytning överraskade bakifrån och fällde mig hänsynslöst. Jag tumlade runt utan någon som helst kontroll, jag sparkade desperat för att hitta botten, dagsljuset var ömsom ovanför ömsom vid sidan ömsom inte alls. Hade inte två starka armar ryckt mig upp, så…?! Hur gammal jag var när detta hände? Tja, gissa: 7? 12? Nä. 29.

5/8 - om SJ i blåsväder.
7/8 - om att inte vara ensam i Ullared.
10 comments Add yours
  1. Jag landade på stranden med en rejält förstorad byst… Under hela bikinin hade jag ett jämnt lager av sand på ca 1 cm. Den jämna fördelningen säger en del om hur många varv jag snurrade…

    1. Usch. Du också? Hmm. Nu när you mention it… jag hade också ett tjockt lager sand över och i hela mig… och jag hade ingen bikini alls. Faktiskt. Det tog ett litet tag innan jag upptäckte det, men just då kändes det helt okej att stå där typ naken!

      1. Jag hann inte bli mer rädd än att mitt bestående minne är det jämna sandlagret innanför badkläderna som ganska tydligt visade hur farligt det hela faktiskt hade varit. Mamma gjorde samma grej i sina sena tonår och det var först nu i vintras med oss i Thailand som hon vågade bada i vågor alls.

        JAg har ju ägnat mig åt sådana där aktiviteter som vågsurfning efter min snurrsejour. Men visst har jag respekt för vågor! Och Melker har redan fått lära sig att antingen hoppa eller ducka! Samt fått acceptera att om mamma säger att det är för stora vågor får man inte bada alls eller möjligtvis doppa sig i mammas famn.

        Vatten är farligt! Vatten är JÄTTEfarligt, det är därför det är viktigt att kunna simma och ha vattenvana. Man måste veta var ens gränser går och vad som är OK att prova och vad som ska avstås. Man måste ha respekt men inte nödvändigtvis vara rädd.

        1. Vi var på Kreta. Och ja, det var varningsflagg men va tusan… ”alla” badade ju, och vi höll oss i vatten som nådde fotknölarna?! Kanske inte behöver tillägga att jag inte badade mer den dan. Eller veckan… typ. Poolen kändes väldigt okej trots att den troligen inte varit städad på två år… :)

          Jag är inte alls duktig på sånt här, men är det inte så att det är farligast där det är grunt, precis där vågorna slår? Typ strandkant, rev osv?

    1. Fy så otäckt. Det går ju så jäklar fort. Jag känner mig som en hök när EmmaLi är i vattnet, släpper henne knappt en sekund med blicken…

  2. Jag är nog också av hök-sorten. När jag var barn, från 8 års ålder, cyklade vi iväg och badade själva. Jag fattar inte att mamma vågade släppa iväg oss… hon som själv var så rädd för vatten och inte kunde simma.

    Helt onödigt är det med barn som drunknar, när det går att ha koll. Svårare med trafiken… där är ju alla lika utsatta.

    1. Shit jag är skitlarvig och orolig och vill gärna ha koll. Frihet under ansvar, heter det så? Ett gäng åttaåringar på en badplats, ensamma, skulle jag kanske klara av om jag visste att där fanns badvakter. Andra vuxna (främlingar) vågar jag då rakt inte lita på. Kolla bara hur det gick i de båda fall jag skriver om ovan…

      Tack Marianne för att du skriver i ord det jag tänker många gånger om men är för feg att printa ut. För ja. Det här är så ONÖDIGT. Tragiskt, sorgligt och allt det där, men nästan allra mest är det onödigt. Om jag får vara så hård?

      Tänkte på en grej om din mamma: Kan det inte ha varit för att hon själv inte kunde simma som hon vågade släppa iväg er? Hon hade inte full kunskap om hur farligt det är i vattnet? Eller så visste hon helt enkelt att ni bara höll er i strandbrynet. Hela tiden. För det gjorde ni väl? ;)

      Krams!

  3. Viktigt att känna till är också hur en människa som håller på att drunkna beter sig – och det är INTE som i filmerna! Personen blir passiv, säger inget och rör sig inte, så DET är varningssignalerna at titta efter!

    Personligen tycker jag också att alla flythjälpmedel är ett otyg! De vuxna blir för trygga och slappnar av och tappar uppmärksamet ”hen har ju kuddarna på sig” NEJ du ska ha samma koll med eller utan kuddar!

    (och så den självskrivna flytvästen som ska vara PÅ, på ALLA som vistas i båtar eller på annat sätt i / nära djupet vatten, helst med krage som håller upp huvudet!)

    1. Tack för uppdatering! JA! Det är JÄTTEVIKTIGT att hålla koll, och dessutom veta att den som håller på att drunkna troligen inte gör nåt väsen av sig.

      Jag är inte lika flytleksaksrabiat som du :) men jag håller med dig att det kan vara ett problem. Själva leksaken kan ju t o m bli själva källan till olyckor.

      Apropå flytväst. Har du läst det otäcka som hände i Bua utanför Varberg? En äldre man fiskade ute på havet med sitt barnbarn, mannen trillar i, barnbarnet håller honom fast tills han inte orkar längre och då sjunker mannen. Fruktansvärt. Framför allt för barnet. Herregud. Och så onödigt. En flytväst hade kanske kunnat göra skillnad i såna här lägen (jag vet ju inte, han kan ju ha slagit i huvudet och varit bortom räddning i vilket fall).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *