4/8 – om en dag på simstadion.

Vetnivad, både EmmaLi och jag slog simlängdrekord idag!

Själv lyckades jag plaska mig – skratta inte nu, jag är otillåtet otränad och har inte simmat mer än tre meter i sträck sen… ööh, jag var gravid för drygt två år sen å då fick jag andnöd och höll seriöst på att drunkna innan 75 meter. Och gången innan dess var nog… låt se… typ på högstadiet kanske? – tjohej, ettåetthalvt simborgarmärke utan fusk (dvs ta i kaklet vid vändningarna)! Jag satte fart efter första vändningen så även om Alshammar inte direkt behöver känna sig hotad låg jag såpass högt i puls och lungkapacitet att jag kan vara nöjd med mig själv och min simkunnighet :)

Maali då? Jo. Hon ville ”hoppa från dom där *mummelmummel*” (läs: startpallarna) ner i ”bassängen med linor” och det är klart att hon fick! Där nere stod jag och tog emot och sen simmade hon så jäklans bra och sen simmade jag ”livräddartricket” (dvs med henne på ryggen) 2×42 meter och det som fattades på hundringen hade 3,8-åringen simmat alldeles själv och hon hade lätt kunnat simma längre om jag varit lite modigare i vatten jag själv inte bottnar i! Längdrekordet blev iaf en tiometare i grunda bassängen där älskade lilla nosen inte satte foten i en endaste gång förrän 40 cm från slutet, å då en snabb nuddning av misstag. Det blev många lufthämtningar på slutet för oj så trött hon var (och jag tror inte det gills som nåt simmärke när man lägger sig på rygg för att hämta luft?) men såå stolt och glad att hon senare t o m gav sig på att försöka glida (jag kallade det misstagligt för flyta först men EmmaLi rättade mig rådigt)! Men, det är en bit kvar till att hitta stabiliteten att kunna flyta i fem sekunder som krävs för simmärket hon är ute efter. Armarna är nästan helt stilla nu, men benen börjar trampa försiktigt efter nån sekund eftersom hon inte har balans nog att ligga still. Dock. Baddaren, we’re coming to get you!

Lilla Milla var också en glad fisk och visade till min förvåning stor vilja att själv vara delaktig i åttan-övningen (från mage till rygg till mage till rygg osv, en inledande manöver till simning är det tänkt). Typiskt att den ungen inte ska få simma i bäbisimskolan mer…

Sorry långt inlägg men jag klarade inte fixa kort-är-bättre nu ikväll. Ang inlägget igår så… tja, det känns lite bättre. Lite.

Krams alla goa nosar!

6 kommentarer Lägg till din
  1. Först Grattis till simborgarmärket! Nu ska vi ta och fixa din teknik så ska du se att det blir lättare att simma :D

    Sedan: Way to go EmmaLi! (de behöver inte simma med andning för silverpingvin men armarna måste vara med ”hjälpligt”)

    Sist: upprätthåll Millas simintresse, ni vet vad ni ska göra, om max ett år simmar EmmaLi utan er i bassängen och då underlättas ju logistiken väsentligt :)

    Ps: flåt för att jag lärde henne det där med startpallen ;)

    1. Först: Hähä, vad är det för fel på min teknik!?! Jag var grym minsann! Tog dessutom ett crawltag utan kålsup. De’du! :p

      Sen: Det måste ju vara en första gång för att man ska ha nåt att jämföra med! Hon lekte en hel del med en större flicka i havet häromdan och min lilla copycat försöker nu för allt smör i Småland att simma med huvudet ovanför ytan. Det går som du förstår… sådär. Men jag vill inte förstöra viljan, liksom komplettera med lite ordentliga bensparkar å sådär bara. Armarna har jag ju som du vet inte brytt mig om tidigare. Ska jag kanske börja göra det nu?

      Sist: Milla Milla lilla Milla. Denna källa till outgrundlig kärlek och förvåning för hon är så jäklans smart på sitt lilla vis och trots att hon är helt annorlunda EmmaLi visar hon för var dag att hon också kan. Och vill. Egentligen vill hon nog mer än EmmaLi nånsin velat, men det går ju inte att jämföra en som fått så mycket gratis med en som får slåss för framgången på ett helt annat vis. Det lustiga är att jag har en känsla av att de kommer vara precis tvärtom varandra om några år. Jag har det på känn. Och nu i skrift. Mjau.

      ps. Nemas problemas darling! Sånt där vill jag ju att hon ska lära sig ju! Men nog var det jag som var orolig inte hon, som tveklöst kastade sig ut i ett magplask värdigt vilken tjejtjusande finnig tonårsgrabb som helst!

      1. Jag är helt övertygad om att det är teknik och inte kondis som brister ;)

        Nä, inga armar innan benen sitter bättre! Det blir garanterat en sak för mycket (men huvudet upp oroar för det blir fel i glidet och i princip allt simläge (vi simmar inte ens så i bröstsim) så där skulle jag nog säga att du ska använda din övertalningförmåga och be henne kopiera nån annan ;) för DET är svårt att ta bort sedan.

        Milla *kärlek*

        1. Haha, å jag är övertygad om att det är en kombination av båda :) om än det ena värre än det andra (å då är det inte tekniken jag i huvudsak har i åtanke!)… :p

          Förtydligar: det är när hon ”leksimmar” som hon försöker ha huvudet ovanför vattnet och i andan av ta inte glädjen ur vattnet så låter jag henne hållas, med enda invändning att jag varje gång förklarar att ”sådär kan du inte simma på riktigt”!

  2. Härligt! Jag har inte precis varit nån större simmare, men jag har badat så länge jag kan minnas. Lekt, hoppat, stått på händer, lattjat i vatten. Jo, det fanns en period i min ungdom när jag simmade 1000 meter nästan en gång om dagen. Så jag blev lite deppig när vårt barnbarn var så himla rädd i flera somrar, livrädd för att bli blöt, få vatten i näsa/ögon/mun… men efter två vintrar i simskola har det släppt och nu är hon mer våghalsig än hon egentligen borde. Kul i alla fall att vi är två blötfiskar när de andra har tröttnat för länge sen.

    Har inte prövat den sortens ryggsim – hon har ju inte vågat och nu är hon för stor.

    1. Vad jag själv minns var jag också väldigt orädd i vattnet, tills jag av misstag placerades i fel simskolegrupp ett sommarlov och plötsligt skulle i djupa bassängen och jag som knappt kunde simma men var alldeles för blyg och rädd för att våga säga ifrån men det var också där min glädje för simningen försvann. Det är också därför det fattas tre märken på min röda sammetssköld, två grodor och en fisk. Dessa ”fick” jag aldrig ta, och hujedamej vad jag ångrar att jag inte vågade säga nåt den där första dagen på startpallen. Men jag minns skräcken.

      Min bror däremot var livrädd för vatten t o m i badkaret men var den i familjen som sen tog simmärken för glatta livet och simmade tusentals meter innan han fyllt tvåsiffrigt. Där ser man vad det kan ändra sig.

      Härligt att det vänt för lilla sångfågelfisken! Så du slipper få skrynklig badhud allena menar jag :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *