Så var vi här igen. Genus. Jisses har ullisarna fått feministfnatt? Nädå, oroa dig inte. Jag är lika hellre-humanist-än-feminist som vanligt, men en del ämnen faller såattsäga naturligt under genusrubriken.
Nå. Nu ska EmmaLi klänningifieras. Det är ju apsmart med korta klänningar/tunikor ju! Ihop med långkisar (jaja, leggings heter de la) blir det världens bästa lekplagg! Ingen risk för frusna magar eller ryggar och lite extra varm om rumpan blir man mä. Garderoben har fått tillökning och med list och förhandling ska dottern nu själv få välja klänning! Sådetså!
Men. Varför finns inget liknande till pojkar? En längre tisha funkar ju lika bra, men vidden i en sån förtar funktionen lekvänlig? Har ni tänkt på detta, ni med söner, eller är det jag som gör ett problem som inte finns? Själv har jag ju ganska nyligen upptäckt det positiva i plagget så kanske öppnar jag en onödig damm här?
Dessutom perfekt under overallen! Jodå, jag har tänkt, men landat i de längre tröjorna. Inte ens jag fixar att vara så gränsöverskridande
Klokt tycker jag. Klänning på pojkar är lite i överkant av vad jag tycker är brukligt: om inte pojken själv envisas då!
Jag förstår nog inte problemet, trots att jag haft både flickor och pojke. Är man inte överdrivet räddhågsen om man anser att vidden i en t-shirt skulle utgöra en risk på något sätt? Och är det inte just det som det ropats om, att alla t-shirts borde vara raka och vida som pojktröjor? När mina flickor var små var det ofta oversized t-shirts som gällde över ”trikåerna” som jag envisades med att kalla dem, de var snarare större och vidare än pojkens tröjor. Inte blev någon hämmad i leken av dem. Men oftast hade de klänningar, i olika längd, modet växlade lite. En klänning cyklades sönder, trikåer fick hål på knän för att de inte var lika hållbara som jeans eller mjukisbyxor.
Jag tycker nog det är lite överdrivet allt nutidens tjat om hur lekvänliga kläder ska vara.
Du har kanske rätt! Men… för en som själv vant sig vid mjuka goa kläder (dom kallar mig mysbrallan… 😉 har svårt att erbjuda nåt annat till sina barn 🙂 Sen är det förstås skillnad på vid som i vid modell eller vid som i för-stor.
Det där tjatet är nog i vissa fall överdrivet, jo, men i många fall är det tyvärr nödvändigt. Ge dig ut på research bland de stora klädkedjornas barnklädsavdelningar; det är alltför ofta mjukt och stretchigt bland det grönblåsvarta och tajt och stelt för det rosavita. Tacka vet jag polarn och pyret, de har i många fall samma modell avsedda för pojkar och för flickor. Det enda som skiljer är färgställningen.
Har läst om många som anser att flickor inte kan röra sig i leggings. Men jag tycker det är det bästa plagget som finns 🙂
Kan någon inte röra sig i sina leggnings har dom fel storlek helt enkelt.
Gällande pojkar i detta läget har jag aldrig ens funderat över det. Kanske för att jag bara har töser?
Word! Det måste vara så att folk isf tagit miste på leggings och tajta brallor?! Jag köpte på Tradera två par smala Lindex-jeans i en storlek större än hon på den tiden använde… ujuj, inte ens Emmis smalaste kompis hade nog kunde leka obehindrat i dem? Fast dom var ju väldigt vuxet snygga när de stod still :p
Sedan ett halvår (tror jag) har jag i princip inget att säga till om när det gäller att välja kläder till Hedvig. Det är väldigt flickigt som gäller, klänningar och kjolar – gärna med extra tyll… *suck* vill gärna ha de lite tuffa kläderna, men icke – hon ratar direkt! Men med lite list går det ibland… ganska nöjd de gånger hon väljer annan färg än rosa! Visserligen är det ju så att barn inte bestämmer, men ibland väljer man helt enkelt att inte ta konflikt – det är ju ingen katastrof egentligen att jag inte får välja hennes kläder. Så länge hon har kläder som matchar någorlunda och är praktiska att leka i så får det gå. Men Hedvigs högsta dröm är nog att få gå omkring i prinsesskläder från morgon till kväll, hela veckan lång, eller kanske till o med på natten… 🙂 Så NJUT så länge du kan påverka/välja hennes kläder utan motstånd 🙂
Haha Karin! Är inte det där en uppfostringsgrej ;D
Nä seriöst. Ja, jag tycker det är jätteskönt att hon låter Mattias och mig vara delaktiga! Tids nog går det la över… men så länge hon inte kommit på att man kan köpa nya kläder i affären (handlar nästan alltid utan henne) så finns det ju bara det i garderoben att välja mellan ;p
Krams!
Det händer ofta att jag kommer hem o visar o får svaret ”Näe, den är inge fin mamma!”… även ett par byxor från Meandi… bara till att skicka tillbaka… Därmed får hon oftast vara med när jag handlar. Häromveckan kom paket från mormor – icke sa nicke, bara till att åka till Lindex och byta…. Så TOTALT misslyckande av uppfostran helt enkelt 😉 Jag har nya chanser med Klara 🙂 DOCK mycket nöjd att Hedvig idag godkände en grå vinteroverall (hon fick välja mellan grå o svart – valde att inte visa den rosa) – hon får piffa till med ”flickig” mössa istället 🙂
Hon är klok dotra di 🙂
Jag tror säkert att Klara blir lika lik sin mor 😉
Vi har några ”tunikor” till Ville eller s bara längre t-tröjor med leggings under. Håller med om att det är praktiskt nu när de inte är så stora att de ramlar så ofta och skrapar knäna.
Men du, jag reagerar lite över att ”vi inte ska oroa oss över att du är feminist”. Hur menar du då? Vad innebär feminism för dig?
/feministen
Visst är det superpraktiskt! Jag är så glad att jag upptäckt detta/dessa eminenta plagg!
Alltså. Jag är lite skraj för att sätta epitet på mig. Socialist, kapitalist, feminist, liberal, konservativ… jag är allt det där, men inte tillräckligt mycket för att vilja kalla mig för något av det specifikt. Eller kanske snarare, tillräckligt mycket av allt för att inte kunna välja? Det ende jag helhjärtat kan säga mig vara är humanist och pacifist. Och solidarisk. Men det hör kanske inte hit.
Det finns situationer där jag kan välja att kalla mig kapitalist eller feminist i huvudsak för att ”provocera”. Mina åsikter är ju som dom är, oavsett -ism dom passar bäst in på just då?
Här använder 6-åringen leggings 😀 Fast vi kallar dem långkallingar, men här hemma äääälskar han att ha dem på sig 😀 Jag tror inte jag någonsin upplevt det som ett problem att det skulle glipa mellan tröja/byxa, och då är ju min pojk inte en stillasittartyp 😀 På lillebror använder vi bodys till stor del, som ju också gör att glipan inte undviks (där är det iofs mest motiverat av att när man bär i sjal/sele så är det rysligt opraktiskt med kläder som kan glida upp 😀 ) Vi har några plagg som väl skulle kunna vara tunikor om de satt på en tjej, har några dagiströjor som är klart tjejiga i modellen med rynk vid axlarna och så, men jag bryr mig inte ett dyft om någon skulle tro att A är en tjej, vad gör det liksom? Att V är en kille är det nog ingen som tvekar om så han skulle nog kunna gå i klänning om han ville 😀 utan att bli förväxlad 😀
Nä, oftast glipar det inte mellan bralla å tischa ”till vardags”, men jag tänker overall/klä på sig själv/förskola… osv… då ser jag ett å annat bart ryggslut framför mig 🙂
Du, din sötnos till son hade LÄTT kunnat kvala in som liten brud om han varit helrosa och klänningsförsedd! De där rådjursögona skojar man inte bort 😀 fast vad spelar det för roll på nåt år eller så?
Krams!
OK, tack för ditt svar. Jag förstår hur du tänker.
åh leggings o tunika kan ju vara det skönaste som finns.
Ska jag städa eller göra andra avancerade prylar i hemmet (som kräver klädsel, eller. ja det blir nog bekvämast med kläder) så kör jag alltid tights/strumpbyxor/allt som drar åt samt ett långt linne eller tröja.
Så jag för som automatiskt över det till Märta – det måste ju hon med tycka är skönt tänker jag och drar på henne ett par strumpbyxor och en lång tröja, typ ett linne i strl 74 fast hon har 68.
Ingen glipa, då det hamnar uppe på magen, håller blöjan på plats, inga strumpor som rasar av (eller dras av).
Hoppas hon tycker det, haha.
Sv. ja visst är det väl underbart att se de här första små stegen. Och som hon kämpar, på 1 vecka gick det från krypposition till små steg. Nu går det snabbare o snabbare för varje dag som går – och beroende på hur rolig grejen hon ska fram till är.
Hon är nog rätt tidig, är 5 månader 🙂
Jag körde stenhårt body och mjuka brallor när döttrarna var bäbi men frågan är om inte tunikan slår bodyn på fingrarna, iaf under icke overallkrävande årstider? På EmmaLi var vi tvungna att ha långkisar med fot (strumpbyxor alltså) tills hon var en bra bit över året för där satt inte en strumpa kvar!