28.2 – om karantän in da haus.

Morgonmys!






27.2 – om blöjor och Inotyol.

Millas blöjlöshet fick ett rejält bakslag iom magsjukan, det blir inte direkt läge att skutta runt i underbrallor under en sån åkomma inte…

Vet inte om vi kan skylla på kvalitetsbrist hos Willys eller bara på elaka tarmbaciller? Två icke godkända resultat till följd av magsjuka kan iaf noteras. Och några mängder har det då inte rört sig om, kvantitet däremot… men det blir ju mer en ekonomisk fråga :)

I samma inlägg kan jag passa på att slå ett slag för kletsalvan Inotyol. Mirakelmedicin mot t ex små ömma blöjrumpor. På flera vis! Dels läker den ondhet fortfort, och dels gör den huden ankfjäderlik – saker rinner liksom bara av. Har inte vågat mig på att läsa innehållsförteckningen dock. Intet kan vara av godo allena?


ps. bottennapp i besöksstatistiken de senaste två dagarna… det kostar på att hålla sig ifrån datorn tydligen!






26.2 – om uäääk [mobil nosning från sängen].

Magsjuk. Fryser. Trött. Rastlös. Illamående. Magont. Magont. Hungrig(?). Magont. Fryser. Mår illa igen. Huvudvärk. Trött på eländet.

De andra tre mår bättre nu och jag hör hur dom leker där nere!

ps. galla passar bättre i magen än i toaletten…






25.2 – om här var det sprit

eller

en ny omgång elakt magvirus.


Nu gäller det att fokusera positivt och då konstaterar jag att vi liksom förra gången fördelar sjukan på halva familjen (åt gången?). Det började med att Milla väckte oss i natt – som vanligt – men den här gången somnade hon inte mellan oss – som vanligt – och när hon trasslat runt och bökat i ett par timmar kräktes den stackars nosen en modest liten pöl, och vi vågade hoppas att den bara var ett resultat av gårdagens kvällsmat på BK i Ullared (premiärhamburgaren mumsades med enorm förtjusning och vi fick hindra henne från att sluka hela; Burger Kings lilla burgare är bra mycket större än McD:s dito?). Nå. En halvtimme senare förstod vi att det inte gick att skylla på skräpmat och en förmiddag rikare var lilla magen alldeles tom.

Lunch i form av en mycket liten portion gröt (vågade inte slå på stort) försvann i ett nafs och trots ett par rejäla klykningar där båda föräldrarna (jaa!! vi är till min glädje idag dubbel uppsättning hemma!) stod redo fick allt stanna kvar inuti Milla!


Näste man att tvingas leverera var Mattias, som lyckats få sjuka lilla bäbibarnet (ja nu när hon är sjuk blev hon plötsligt en liten bäbi igen) att somna bredvid sig, och nu är sitter jag här i köket – med Maali framför Laban bredvid mig – och känner mig rätt vissen i magen. Inbillning, inbillar jag mig, och låtsas som ingenting…






24.2 – om att göra sin läxa.

Detta inlägg är skyddat!






23.2 – om att vara mycket målmedveten [läs: argomjagintefårsomjagvill!].

Detta inlägg är skyddat!






22.2 – om vansinnigt tråkig mat.

Kom alldeles nyss på att vi äter så jäkla tråkigt här hemma hos oss. Skruvmakaroner och en osthyvlad gurkskiva up my ears liksom. Jag behöver komma ut på restaurang och inspireras! Om mindre än två veckor åker vi på semester och då ska vi äta ute varenda dag. Jisses. Det kommer bli dyrt :)






Dagsens tips: skänk för hjärtans liv.

En sak som berör mig mer än annat är föräldrar som överlevt sina barn. Det är inte naturligt, det är inte rätt. Det borde inte vara tillåtet. Småsmå barn som dör är livets allra jävligaste.

Då och då passerar människor förbi i min dator, människor som på olika vis lever med en så ofattbar smärta att vardagsbesvär och små olyckor i min egen familj känns som ett blåmärke på knät. Det är ond sorg mot mitt treårstrots. Det är en obeskrivbar förlust mot mitt ”sov nu då envetna trötta unge!”. Det är att sakna ett trotsande barn, det är att ha ett barn som för alltid sover.

En ynka trettiolapp. Ett sms bort kan du hjälpa småsmå barn som fortfarande finns kvar hos sina föräldrar att förbli kvar.

Och just det ja. Läs hos Frejas mamma. Om hennes liv som trebarnsförälder, med två små barn hos sig och ett mellansyskon fysiskt frånvarande. Men innan du gör det, skicka ett sms. Det är så lätt. Och det kostar så lite. Men det är så mycket värt!

***********

Tvekar du? Jag slår vad om att jag kan få dig att skicka det där sms:et! Näförresten, jag slår inte vad, jag lovar. LOVAR:

    Du vet det där som hände med Milla på hennes enmånadersdag? Hur mina armar alltid kommer minnas hur fjäderlätt en avsvimmad liten enmånadsbäbi är. Frejas mammas armar glömmer inte heller. Med den skillnaden att hennes lilla livslösa bäbi aldrig vaknade igen. läs här. LÄS! Läs. Har du läst? Om du isf inte sitter med en mobiltelefon i din hand om tre minuter har du inget hjärta.

Trettio spänn. Det har du väl möjlighet att avvara?






21.2 – om att snart vara tillbaka i 2011.

Min mobil är redan tillbaka från verkstad! Eller, alltså, den är inte tillbaka för efter kontakt med Apple har Anovo istället skickat en utbytesenhet. ”Goodwill”, säger dom. ”Reklamation”, säger jag men bryr mig inte nämnvärt om vad de kallar det! (nån som känner igen? jupp, samma procedur som i maj förra året!)

Strax hämta Maali på förskola, sen hämta mobil hos Telia. Solen skiner tror jag! Eller så är det bara mitt sinne? :)






20.2 – om en högtryckshelg.

Det är inte bara utomhus solen skiner för äntligen har vi börjat få liite fason på Villa Morkullas stökkaos. I vårt sk skräprum (tidigare kallat, ”bibliotekskontor”) har ömång athers klädhögarna – rentvätt, badkläder, urvuxet, sålängeplacerat osv – snart vuxit förbi både soffa och skrivbord. Planen var att inte låta golvet försvinna totalt (och då låtsas jag inte om att vi säkerhetsgarderat med en liten och flyttbar matta framför garderoberna… ;) och tjohej plan genomförd.

Igår, medan mina tre M sysselsatte sig annorstädes, tog det en typ hel dag för småinfluensade ullisar att få fason på foton och ramar men nu är både trapphall och en av vardagsrumsväggarna bra micket mer dekorerade än de var i fredags. Vem behöver fondtapet när man har för mycket tavlor i sitt hus? Liksom :)

Idag, medan de små döttrarna lekte (och var lessna, Milla är allt bra svårpassad alltså) hos sin farmor och farfar, körde Tias och jag ett megarejs med urvuxna och snart iväxta barnkläder. Eftersom vi åker till sol och pool om några veckor behövde vi få ordning på en helt annan kategori outfits än de ungarna går omkring i i februari. Men jeez amalia så mycket outfits det finns hos oss… nyshopping sas icke necesare est. Om inte Maali växer huxflux på alla breddar?

Ännu har vi lång väg att vandra (kontoret ser för den ovetande fortfarande ut som komochhjälpmig och källaren… ja jisses…) men nu är vi iallafall på kvarts färdiga med semesterpackningen – mellan våra till viss del snigga väggar!






19.2 – om bra kombosar.

Pizza å chardonnay, kittlas dödsskönt i kistan.

Melodifestival. Playtones! Och Häxan Surtant å han den rolige var bra idag. Eller så var det chardonnayn?

Himlen är vackert mörkblå och för första gången på månader ser jag stjärnor där uppe. Har glömt hur vackert det är! Högtryck och fullmåne, också en bra kombo.

Downton Abbey. Bara så bäst!!






18.2 – om influensa?

Inte har man vanligtvis en sån brutal huvudvärk av en ”vanlig” förkylning?

Det blev en rejält intressant kommentering på Facebook när jag länkade till mitt SVT-inlägg där. Naturligtvis (!) var det licensen som diskuterades mest och jag kom på att det som är roligt med att debattera med oliktänkande runt ett bord blir väldigt mycket svårare bakom en dator. Nyanser och missförstånd förstoras eller suddas ut. Åsikter läggs bakom andras ord.

Fast nu var det min huvudvärk jag skulle skriva om. Fast vänta nu, det var ju just det jag gjorde? ;)






Dagsens tips: alla gånger SVT!

Så makalöst mycket bra som sänds på svensk television är jag förundrad över den kritik de här kanalerna får ta emot. Särskilt gnälls det ju om licensen – vilket för mig är ett evigt käpphästben att gnaga på: du har TV å betalar TV-licens, du har bil å betalar fordonsskatt… easy as that! – men den diskussionen lämnar jag därhän i detta avseende.

Egenproducerat skräp börjar leta sig in, inte ens Peter Settman kan lyckas jämt (Minuten), och den där dansbaneserien (Dansbanan i Täfteå) känns väl som en flirt med Kanal5-tittare? Men överlag håller både serier och filmer mycket hög klass. HBO, BBC, SVT Drama och Hollywood går hand i hand med fantastiska produktioner från hela världen. Djupsinnigt blandas med lättsmält och iransk komedi får plats bredvid Hugh Grant i vilken film som helst.

Söndagskväll blev tidig måndagsmorgon i min soffa om jag inte hejdade mig…

    Sherlock – brittiskt när det är som bäst
    Big Love – amerikanskt när det är som bäst
    Melodifestivalen repris – jag lyckas aldrig se hela programmet ordentligt när det sänds live
    Larry Sanders Show - såå mycket bättre än Seinfeld
    Downton Abbey – kostymdrama när det är som bäst bäst
    En idiot på resa – en mycket annorlunda resereportageserie, jag gillar fast ogillar

Turligt finns mycket på SVT Play och det mesta reprissänds dessutom flera gånger i någon av de olika kanalerna på TV. Korrespondenterna (onsdag kl 21:30 STV2) t ex är så jäkla bra att jag får magknip, och Dokument utifrån/inifrån (söndag kl 20:00 SVT2) gräver lika djupt som vilken Wallraff som helst. Kulturnyheterna sänds varje dag i anslutning till de regionala nyheterna, och på tisdagar (kl 20:30 SVT2) går mitt nya favvisprogram Nyhetsbyrån. Till detta läggs sportsändningar av världklass, utan reklam och med kompetenta programledare, bisittare och kommentatorer.

Hejja SVT! Världens bästa TV i Sverige!






17.2 – om passerade års- och månadsdagar.

Tiden går trots allt fort, och tiden dämpar sorgen och oron. Men även om minnena ljusnar och bleknar försvinner de aldrig helt. Förstås.

För ett år sen stod jag med mitt livlösa enmånadsbarn i min famn [för eventuellt nytillkomna nosare länkas igen]. Idag ser badrummet annorlunda ut så jag slipper direkt deja vú, men… trots att det gått ett helt år händer det fortfarande att jag faller sådär otäckt, till exempel precis när jag skulle ha somnat i min säng. Undrar om skräckkänslan någonsin försvinner?

För två månader sedan somnade lilla älskade katten Schweppes i mitt knä, och en månad senare var det lilla Minus tur att slippa livets smärta. [nytillkomna eller ouppdaterade kan nosa inlägg i sökrutan i kolumnen till vänster] Sorg men lättnad i märklig symbios. Just nu bara saknad. Ibland kallar jag kvarvarande mammakatten Whiskie fel namn.

***********

Nu ser jag framåt. Bort med otäckheter, väckväck, och fram med glädje och fröjd. Milla har lärt sig vinka t ex, och Maali att narras… sedär, jag ser redan positivt på allt! Eller. Ja, feberyrar kanske…






Dagsens tips: glöm mitt gamla tips om mobil-id!!

Supersmidigt! tyckte jag. Att logga in på banken med min mobiltelefon istället för med dosa. Johoja. Tills Telia huxflux började ta betalt för tjänsten…!!? Nu känns det grymt onödigt att betala 60 öre per transaktion (dvs en sextioöring per inloggning/betalning/godkännande etc) för det jag kan göra gratis med min bankdosa.

Extra surt förstås att jag lusläste Telias autofaktura först EFTER att jag lagt en femma på att betala ett gäng hantverkarfakturor…






16.2 – om en februarionsdag.

Detta inlägg är skyddat!






15.2 – om hur mycket jag inte tycker om leverpastej, eller telefonförsäljare.

En liten strålande miss Milla äter en sen frukost idag, vi har tagit sovmorgon bredvid varann i stora sängen och nu sitter hon vid matbordet leende lycklig, och pussar mot mig. Men. Jag kan inte pussa tillbaka… lilla sötnosen är nämligen leverpastejig från öra till öra… ♥

Telefonen ringer. I luren en sådär irriterande trevlig röst som ringer från ”Spärr och blablabla service”. Han söker Mattias. Jag hinner knappt förklara att han är på jobbet innan rösten snabbt som attan replikerar då får vi återkomma!. Som ni förstår är jag inte överdrivet intresserad av att de ska återkomma men killen är snabb. Nja vad gäller det hade jag tänkt fråga, men hann bara andas in: Klick.






14.2 – om en alla hjärtans dag.

Detta inlägg är skyddat!






Dagsens tips: ge (och få) en present!

Ebbe, Alvar, Ellen och Milla!

Millas bvc-grupp fick äntligen tillfälle att byta paket med varann! Barnen lekte som vanligt perfekt tillsammans (utom ledsna Milla som alltid tar tid på sig att bli av med sina rädd-för-alla-som-tar-i-mig/rör-mig-inte-tårar) och sen åt vi köttbullar och lagom till kaffet tog en av de små sina första riktiga steg; Grattis Alvar! Det är så häftigt att få se stoltheten i en liten människas ögon när han förstår att han kan!

Jojustdetja. Imorse fick jag ett jättefint paket av min man! Dålig fru, han fick inget tillbaka… :( mjau…






13.2 – om guldstjärnor till små minisimmare!

Årets bästa minisim för EmmaLi och mig idag! Det började med alldeles raka ben i sittapåkantenochsparka, fortsatte med ett perfekt dyk in i och ur presentationsringen och sen radade superimponerandeduktiga fröken upp alla små kiddisarna på kanten framför sig och visade dom hur en flytplatta ska användas och hujedamej tror du inte hatar-flythjälpmedel-mer-än-pizza Maali efter det försökte flyta med platta rätt in i kaklet!! Iofs hade hon totaltokig teknik och hade sina raka armar under sig istället för framför vilket skapade festliga kullerbyttor i vattnet men lika glad (och stolt) var minisimmar-Maali för det! Sen flöt hon supersnyggt genom en ring – utan flytplatta den gången. Lilla kompisen Karla och hon busade runt lite på soffplatån och sen hämtades det saker på botten och efter det hoppades det från kanten å simmades tillbaka och som vanligt hann vi tyvärr bara två hopp så märket får vänta :)

ps. Milla ryggflöt tydligen som en kork på sin bäbisimlektion, och trots att hon väldigt otäckt råkade slå i sitt lilla bakhuvud vid ett dyk-från-kanten tyckte hon nästa dykförsök var lika roligt som vanligt…!? Hon väljer verkligen sina lessna moments den lilla fina ungen!






12.2 – om att älska att bada, att ha en snygg pyjamas och att äta själv.

Detta inlägg är skyddat!






11.2 – om mer nattskräck.

Jag kommer aldrig att vänja mig. Att försiktigt hålla mitt förtvivlade barn i famnen (inte för hårt för nejnej hon vill absolut inte vara nära) utan minsta möjlighet att trösta. Måste vara lugn fastän mitt hjärta bankar, alla instinkter vrålar HJÄLP HENNE men jag vet att jag inte kan. EmmaLi jämrar och värjer sig, gnyr och vill tillbaka i sängen, rullar ihop sig under täcket. Ligger i fosterställning. AJ. Skriker tyst. Inte i magen. Hon mumlar skräckslaget innan hon på en sekund slappnar under min hand och drar i nästa andetag djupa lugna stockar. Hon snarkar och ansiktet är så fridfullt som bara en sovandes kan vara.






10.2 – om tre på enåsextio.

Lilla kakbits-Milla har den senaste månaden glömt bort att vara kakbit; visst är hon fortfarande duktig på att äta och gå på toa, visst leker hon asabra med lite sällskap – under korta stunder helt själv – och visst är hon smidig att ha i sin vagn på promenad eller på stan. Men hon är INTE bra på att agera sleeping beauty… dagsömnen har ju varit vajsig de senaste två månaderna, och en bit innan dess slutade hon sova länge på mornarna. Tidiga (läs: ”tidiga”, kvart över sju halv åtta är väl ändå helt okej!) mornar har iofs sina randiga orsaker i den onda cirkeln intesovabrapådan-trötttidigtpåkvällen-vaknatidigarepåmorgonen så där får vi ”skylla oss själva” att vi inte kämpat bättre med rutinerna.

Men. De senaste veckorna har även nattsömnen trasslat bääd: hon vaknar i vargtimmen och gråter tröstlöst, hon är precis som vid dagssömn och tårarna är lika delar trötthet som annat. Det hjälper föga att pluppa napp, klappa, bära, vagga. Det enda som funkat någorlunda är att lägga henne mellan oss i vår säng, ett alternativ vi av flera orsaker helst undviker. Dels är sängen trång som den är, dels är båda våra barn av typen sömnpropeller. Men, eftersom Milla nästan redan från början varit en ömhetstörstande närhetsberoende liten nos får hon iaf dubbelt så långa sömnperioder mellan oss som i egen säng. Och dubbelt så länge betyder i vissa fall nästan en hel timme! GULD värt för utmattade föräldrar!

De senaste dygnen har det varit värre än nånsin men det gissar jag beror på snor, halsont, öronont och hosta. Som mest har hon sovit två timmar i sträck. Det där var nåt jag hade klarat av under amningstiden, nu går den typen av föräldraskap fetbort. Så. Medusin, hjälp! Och det fort!






9.2 – om medikamente in da haus.

I måndags hittade jag ju märkliga röda prickar i gommen och svaljet på EmmaLi så hon fick penicillin – i förebyggande syfte. Idag fick lilla Milla samma ordination, fast som kur mot förmodad ensidig öroninflammation. Vi har kostat samhället mycket pengar den här veckan, två läkarbesök för barnen och medicin på det.

Apropå sjukvård och kostnad läste jag häromdan att en normal förlossning, med tre vårddygn utan komplikationer, kostar 35′. Ujuj. Där trillade en kakelsättarfaktura in på två halvtrilskande barn. Fast ett komplikationsfritt kejsarsnitt med fem vårddygn kostar 85′ tydligen. Extra dyra är de akuta snitten. Kanske nåt en del förlossningsavdelningar ska ha i åtanke när de väljer att vänta onödigt länge med kniven? Fast det förstås. Pengar är inte allt!






8.2 – om takbelysning och toavett.

Ommöblering av taklampor (”kristallbollen” sitter nu rätt snajsigt i trappan!) och hela kvällen igår gick åt till att snoka nytt till vardagsrummet. Eftersom det vi behöver är en lampa dikt an mot taket begränsar det urvalet en del. Snygga disajnvarianter för trippla vårdnadsbidrag faller av naturliga å tacksamma orsaker bort. Återstår gör plafonder eller typ samlade spotar. Är inte båda rätt töntiga? fast eftersom det kryllar av IKEA-plafonder i vårt hus kanske det är skitsamma med en till ;)

Badrummet är numera förresten till fullo belyst! Rörelsevakt på led-belysning (i dubbel bemärkelse) räddar ljusknapp från läskiga fingrar och Maali imponerades stort: ”FIIINT!” tjöt hon ärligt spontant (och lite förvånat?) när nyheten förevisades. Jag är ruskigt nöjd jag med, och hoppas att skumbelysningen inbjuder till sittkiss hos ALLA manliga gäster (hmm.. efter en fest vi hade med bara två andra karlar utöver min egen – dvs urvalet skyldiga var micket begränsat! - blev toaletten obegripligt äcklig… sitt ner om du inte kan pricka rätt!! ville jag skrika när jag såg hur det såg ut dan efter, fast då hade ju gästerna redan gått hem…!). Å innan du frågar, ja min älskade har vett att kissa rätt. Han är klok, underbar och rädd om prostatan!

Tjenixen!






Dagsens tips: ta din medusin så du står emot elaka baciller.

Detta inlägg är skyddat!






7.2 – om vara nästan färdigt!

Två styck elektriker har intagit mitt hus och nu lämnar de oss inte förrän de är färdiga har de lovat!

Snickaren är ju sedan länge färdig och betald. För rörmokare och kakelsättare återstår ännu en samling tillrättningsjobb (bl a rinnande toalettstol, skrapat vattenlås och tilltäppt badkarsavlopp) innan deras fakturor bör landa i vår brevlåda. Vi betalar gärna en del nu (hur stor andel är brukligt att hålla inne med, nån som vet?) men fullbetalning erläggs inte förrän ALLT är färdigt, och godkänt. Inget konstigt med det väl?

Inte kunde vi tro att det skulle ta mer än fyra månader att få ett helt färdigt badrum? Användbart blev det efter dryga sex veckor (ursprungligen skulle hela arbetet varit färdigt på 4 veckor, normalt tar det tydligen 3,5 men de räknade med lite extratid) och redan där var vårt tålamod en smula naggat. Det är seriösa firmor vi använt oss av så ena anledningen till att det blivit såhär måste vara otur? Eller… :(

Tjenixen!