3.1 – om yttrandefrihet vs hederligt hyfs och sunt förnuft.

2.1 - om att vakna av ont.
4.1 - om nu upplever jag mer! Eller mindre?!

En kille som jobbade på Volvo, inhyrd via ett bemanningsföretag, fick sparken för att han kallade sin arbetsplats ”dårhus” på Facebook. Min första tanke är ”rätt!”. Min andra, ”lite läskigt ändå…”. För ja, man FÅR säga vad man vill. Men man SKA det inte. Eller?

2.1 - om att vakna av ont.
4.1 - om nu upplever jag mer! Eller mindre?!
33 comments Lägg till din
  1. FEL säger jag. Facebook är ett privat forum, ska jag inte få säga det i mitt vardagsrum då? Facebook är ju egentligen bara ett utökat virtuellt vardagsrum? Eller om jag sitter och snackar med en kompis på ett cafe och någon råkar höra att jag tycker min chef är ett miffo… ska jag kunna få sparken då?

    Jag hoppas VERKLIGEN inte att detta blir ”regel” i svenskt arbetsliv för då tror jag vi är riktigt illa ute med vår fina svenska arbetsmodell och arbetsmoral…

    Vi har praxis för vad som är ärekränkning och förtal i Sverige, och det kan möjligtvis gälla om det är en offentlig arena, t.e.x debattartikel i DN, men ALDRIG i mitt eget hem, virtuellt eller fysiskt..

    1. Va kul att få respons! Nu när jag fått andras åsikter ska jag utveckla mina egna tankar:

      Skillnaden mellan ditt vardagsrum och Facebook är att det du säger inom dina egna (eller nån annans) fyra väggar är privat. Det du skriver på internet är inte det. Beroende på hur du säkerhetsklassat ditt konto kan vem som helst se vad du skriver. Att då skriva att din arbetsplats är ett dårhus där, är lika galet som att skriva det i en anonym insändare i en tidning (för att använda gammelmediala termer). Jag tycker INTE det är okej att en anställd, eller vän, offentligt uttrycker sig nedvärderande. Det är inte lojalt, och lojalitet är en av grundbultarna i en anställning. Och i en vänskap – fast det är på sätt och vis en annan sak.

      Ponera att en person i chefsposition på sin blogg skriver ”min personal är inkompetent”. Är det okej? Är det mer okej än att än arbetskamrat skriver ”min arbetsplats är ett dårhus”.

      Jupp. Jag drar det ett steg längre i mitt funderande, men jag gillar att tänka lite utanför boxen 🙂

      Krams!

      1. ja, internet är offentligt men det jag skriver på FB är det inte, i mitt fall har jag 50 nära (nåja) vänner på FB och skulle jag skriva att min arbetsgivare är ett pucko skulle det vara som att säga det på en fest, faktiskt. Det finns ju även andra ställen på internet som är privata, slutna forum t.ex. Så för mig är det jag skriver på FB privat, lika privat som det jag säger till dig när vi fikar på stan.

        (om det sedan skulle komma fram till min arbetsgivare skulle jag definitivt vända på varenda sten för att få reda på vem som skvallrat men det är väl en annan diskussion)

        Om min chef skrev till sina vänner på FB att hans personal är miffon skulle jag inte ha nåt problem med det för jag skulle aldrig få reda på det 😉

        Lojalitet goes both ways, jag har svårt att tro att en lojal och schysst arbetsgivare skulle få personal som uttrycker sig ill-lojalt, faktiskt, man får den personal man förtjänar liksom..

        Moraliskt rätt/fel är en sak, men att förlora sin anställning för något som faktiskt inte är icke-tilåtet enligt svensk arbetsrätt, nope, det går bort, vår arbetsrätt är inte byggd på moral, tack och lov.

        1. och det kommer aldrig att hålla i AD, hade varit smartare och billigare av volvo att köpa ut personen direkt mot tystnadsplikt om avtalet

          1. Fast det luriga med Facebook är att trots att du har hög säkerhetsgrad så KAN det gå att ta sig förbi genom att någon av dina vänner har en lägre säkerhet. Det gäller väl kanske inte inlägg i egen logg, men foton t ex är inte alls så ”säkra” som man kanske kan eller vill tro 🙁

            Sen kan vi nog utgå från att killen som som skrev brevet inte var så privat som du (eller flera av mina vänner). Vi kan också utgå från att en människa som uttrycker sig såhär i vilket fall inte VILL jobba på dårhuset till arbetsplats så i slutändan är väl alla nöjda?

            Jag måste också vända mig mot att en lojal arbetsgivare per automatik får lojala anställda. Iaf inte på företag större än sju personer. Felrekrytering är en av anledningarna.

            I sak håller jag (nog) med dig Marina, men jag anser att folk ofta är alltför otrevliga/korkade i sociala forum. Det är bra att det sätts en ribba. Gränsen är flytande, och som sagt, vi vet inte den EXAKTA orsaken till avskedet. Bara den som nämnts i media (att han uttryckt sig klumpigt på Facebook)!

            Krams!

            ps. han var anställd via ett bemanningsföretag, inte av Volvo direkt.

  2. Ja du. bra fråga. Jag tror man kanske skall tänka sig för lite vart och hur man säger saker. Visst alla har rätt till sin åsikt osv. Men man måste inte öppet vädra den hela tiden kanske!

  3. FEL. Av så många olika anledningar. Att en arbetsgivare använder vad som skrivs på FB mot en anställd kan i mina ögon nästan liknas vid avlyssning.

    Hur har helgerna varit för er?

    1. Chef och anställd kan faktiskt vara vänner på Facebook (vet jag av egen erfarenhet!). Då är det väl inte avlyssning utan medhörning!

      Alltså. I sak är det naturligtvis inte okej att sparka en person ENBART på grund av nåt som skrivits på nätet. Men jag utgår från att det låg mer bakom, en generell attityd, ett ointresse för att fortsätta arbeta på Volvo, än ett lösryckt citat.

      Jag jämför med läkaren som fick en reprimand för att ha publicerat bilder på mänskliga kroppsdelar plockade ur hajmagar (under en rubrik i nåt i stil med ”bara på kul” eller nåt sånt). Och förskoleläraren (pedagogen?) som fick sparken för att han haft en keps (eller var det en tröja) med olämplig text (ett klädmärke med märkligt namn vill jag minnas). Samhället anpassas långsamt till de sociala medierna på alla plan. Den som ger sig in i leken, måste leken tåla.

      Så tänker jag!

      Krams!

      1. Jag håller med dig, man får inte säga vad man vill offentligt. Jag kan ju jämföra med att jag har ett yrke som förutsätter att jag inte slarvar runt på stan o beter med dumt med alkohol i kroppen exempelvis, eller på annat sätt uppför mig märkligt. Man får lite extra ”ansvar” med vissa yrken. Därmed måste man vara försiktig med vad man gör offentligt. Rätt av arbetsgivaren i detta fall tycker jag!

        1. Det är en tunn gräns, men i det här fallet ställer jag mig också på arbetsgivarens sida – och utgår, som jag tidigare kommenterat, från att det handlar om mer än det som lyfts fram i media!?

  4. Jag hörde lite av det här på Hallå P3 igår, men började inte lyssna tillräckligt tidigt för att veta vad han verkligen hade sagt/skrivit.
    Men verkar det inte konstigt att bemanningsföretaget sparkar honom? Det hade väl räckt med att han inte fick komma tillbaka till Volvo?
    Och inte vill man väl anställa en människa som fjantar runt och pratar skit om arbetsplatsen – även om det var på fritiden?

    1. Förmodligen handlar det om en allmän attityd, och en ovilja att be om ursäkt/dementera/ta saken på allvar, som gör att företaget tagit denna drastiska åtgärd?

      Det sista du skriver tycker jag är viktigt. De flesta ställer sig ovillkorligen på den enskilde anställdes sida, utan att kanske reflektera över att det finns fler sidor av myntet (medarbetare, arbetsgivare)!

      1. Jag tar ju, genom det jobb jag har, oftast arbetsgivarens parti, vanligtvis finns det mer ”under ytan” och vanligtvis har saker och ting pågått länge när arbetsgivaren känner att ”måttet är rågat”. Men oavsett så har man som arbetsgivare ett maktövertag som jag tycker liknar den vuxnes gentemot barnet och måste därför agera på ett mycket mer korrekt och moget sätt än vad som kan förväntas av en enskild arbetstagare, en enskild arbetstagare som kan vara påverkad av allt från sorg, graviditetshormoner, depression till att faktiskt ha blivit illa behandlad av sin chef och inte fått möjlighet att ventiliera detta i ”korrekta” kanaler, måste ges tillfälle att bättra sig, att ta lite semester och fundera, att få en mentor på arbetsplatsen, kanske få chans att byta avdelning/chef.

        Även om det handlar om felrekrytering som någon här nämnde tidigare så är det arbetsgivarens ansvar, det är arbetsgivaren som gjort rekryteringen och som måste ta ansvar för att det hela då avslutas på ett korrekt och värdigt sätt.

        Ponera att någon som blir uppsagd på så här lösa grunder har försörjningsansvar för en familj, partnern är kanske arbetslös, 3 barn under 5 år, pga detta kan de inte betala hyran och blir vräkta… barnen på gatan… är det ett rimligt straff för ”brottet”? Verkligen?

        När man läser den exakta konversationen som förekom på FB så blir man ju beklämd, jag tror Volvo skulle få sparka halva sin konsultstyrka om DET var måttstocken för vad som är okej att skriva halvoffentligt på FB….

        Jag är förundrad över att någon kan tycka att arbetsgivaren gjort rätt i det här fallet, det skrämmer mig lite måste jag säga… är det ett sånt arbetsklimat vi vill ha? Där man måste vakta sin tunga för tänk om mitt skämt tas på allvar och nån skvallrar till chefen och jag får sparken? Det låter lite… USA… faktiskt 🙁

        1. Vi argumenterar inte utifrån samma vinkel verkar det som. Jag utgår från att det låg mer bakom än konversationen på FB! Du är säker på att så inte är fallet?

          I det stora hela tycker jag att det börjar bli dags för ett större ansvar från arbetstagaren gentemot sin arbetsgivare, såsom fallet länge varit åt andra hållet. Det handlar INTE om att få sparken för skitsaker, men nog är det nu allt som oftast en förjefla slapp attityd till maskande, sjukskrivning, vab:ning och arbetssökande?

          Det var dit jag ville komma. Som jag skrev i ursprungsinlägget: det är lite läskigt, ja, men kanske en varningsklocka?

          1. hmm – vi kanske har väldigt olika erfarenheter? Jag tycker inte alls att det är slapp attityd, vi pratar ju just nu mycket om t.ex. sjuknärvaro och problemen med att vi har avdelningar med i princip 0% sjukfrånvaro, vilket inte ALLS är varken bra eller eftersträvansvärt. De flesta människor jag känner och är bekant med fuskar inte med vare sig sjuk eller VAB och är allmänt rättskaffens människor med hög moral.

            Jag tycker tvärtom att det är inte bara lite läskigt att vår fina svenska modell ska urholkas och att taken på våra arbetsplatser ska sänkas, att det ska bli lite mer som i andra europeiska länder där du gör som chefen säger och håller käften för annars får du sparken… *ryser*

            Och – oavsett om det låg mer bakom eller inte så har Volvo/bemanningsföretaget inte hanterat det här särskilt bra.

            1. Ja, vi har mycket olika erfarenheter. Tyvärr. Och då är det INTE mina vänner jag hänvisar till, utan bekanter i ytterkanten (vänner till bekanter osv). Eller gamla arbetskamrater.

            2. jag måste nog för min sinnesfrids skull behålla min tro på att merparten av alla människor är fullt normala och vill göra bra ifrån sig och är ärliga 😉 som du och jag ungefär.

  5. i sammanhanget ska man också tänka på alla de tillfällen då kritiska röster mot arbetsgivaren varit ”det rätta” t.ex då vanvård inom äldreomsorgen uppdagats.

    Korrekt agerande hade varit att i samtal med den anställde och facklig representant diskutera vad som sagts, varför, och hur en lösning bra för alla kunde se ut. Upprepas beteendet ges skriftlig varning, SEDAN kunde det ev bli tal om att avsluta anställningen.

    1. Fast det där är en HELT annan grej Marina. Att anmäla missförhållanden är INTE samma sak som att ”snacka skit” om sin arbetsplats!!

      Dessutom. 1) Han kanske inte var fackligt ansluten, och 2) vi har faktiskt ingen aning om hur proceduren gått till 🙂 Iaf inte jag!

      1. att uttrycka sig så här, kan vara första tecknet på att något inte står rätt till, jag vidhåller att det inte är okej av en arbetsgivare att agera som en femåring när sånt här händer, det är verkligen inte seriöst!

        Oavsett om han är fackligt ansluten eller inte borde företaget löst detta på ett annat sätt.

        1. Bemanningsföretag har väl hittat sin plats som syndabock på arbetsmarknaden de senaste åren? ”Smidigt för alla” att ha nån att skylla på…

  6. Svårt att säga om det är rätt eller fel men i det här fallet kanske en varning hade räckt även om personen som skrev borde ha tänkt färdigt först! Helt klart bör man ju ändå tänka sig för vad man skriver och egentligen har jag själv ett solklart fall som borde inneburit sparken på ett jobb jag varit som handlade om Facebook men som inte åtgärdades alls av chefen.

    Sunt förnuft räcker långt i livet men verkar vara något som många saknar.

    1. jo, sunt förnuft räcker långt, men vill vi verkligen att vårt rättsystem ska vara byggt på det? blir det inte väldigt godtyckligt då?

      1. Försvarar Mattias (som alltså inte är den jag är gift med utan en med samma namn!) med hur jag tolkar honom:

        det sunda förnuftet hade räddat många onödiga tvister, men gäller inte som juridisk domare.

        🙂

        Rätta mig om jag har fel Mattias 🙂

  7. Svår och jätteintressant fråga det här. 🙂

    Jo angående närgränsen. Det där var ett låneobjektiv så jag kommer inte riktigt ihåg vad som stod på. Tror det var runt 30 om jag inte minns fel. Jag har ändrat nivåerna i bilderna i PS i efterhand.

    Ha en finfin dag! 🙂

    1. Visst är det svårt! Och allt vi (läs: jag) har att utgå ifrån när jag spekulerar och funderar i det här grundar sig ju inte på alla fakta, utan bara den info SVTs Aktuellt delade med sig av…

  8. usch ja alltid en svår fråga. men jag håller med om att det inte alltid är lämpligt att skriva ut allt man känner och tänker. jag aktar mig noga för att inte hänga ut någon på fb eller bloggen. Men jag tycker det handlar lika mycket om respekt. hade jag velat se något om mig själv på fb – nej tack.

    sv: tack ja jag vet det kändes som ett stort elakt skämt. hur mycket ska man behöva gå igenom på en gång. allting kändes hemskt och jag fick nästan börja om i sorgeprocesen för det blev så påtagligt. sedan kunde jag inte tänka realistiskt utan trodde ju Leya skulle dö hon med.
    kraaam

    1. Jag brukar också försöka tänka en gång extra innan jag skriver illa om någon, även om kritiken är verkligt befogad är det skrivna offentliga ordet (forum, bloggar, communitys etc) för alltid ristat i sten liksom. Även om jag tar bort det.

      Till exempel gjorde jag en JÄTTEGRODA när jag för ett tag sen publicerade både bild och namn på en av hantverkarna som jobbar/-t hos oss. Utan att fråga ordentligt om lov. Trots att inlägget var i positiva ordalag och personen bara syntes bakifrån (h*n kom med på bilden av misstag, jag skulle fota badrummet och huvudet stacks in i bildrutan precis när jag tog fotot! det blev en snygg bild med lite coola effekter så jag tänkte mig helt enkelt inte ordentligt för när jag la den i inlägget…) blev jag – med rätta – ”utskälld” för att personen låg på min blogg.

      Ang att Leya hamnade på sjukhus så förstår jag VERKLIGEN att du blev dödsskraj. Jag tappade verkligen andan när jag såg bilden hos dig. Fyfan.

      Många kramar till er allihop!!

  9. Ja, jag menade ju förstås inte att våra lagar ska byggas på sunt förnuft men däremot önskar jag att fler människor hade fått en lite större dos av det sunda förnuftet för att just undvika diskutera lagar kring onödigheter.

  10. Jag tycker det är läskigt.. Men samtidigt så är fb så pass ”öppet” att man får tänka sig för.. Men ”dårhus”??????

    Dårhus är fan inte något konstigt ord i mina ögon.. dårhus kan man ju säga om sitt egna hem ibland.. betyder det att man inte älskar sina nära och kära????

    1. Du har helt rätt. Det är därför jag utgår från att det måste stå utom alla tvivel att det faktiskt måste ha varit mer än den här korrespondensen som ligger bakom avskedet!?

      Välkommen hit förresten 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *