ullrikas nosar, nästan für alle

Kärt barn har många namn, och när kära barn vaknar mitt i natten och snyftar hjälplöst eller gråter hysteriskt är det svårt att inte dras med i rädslan. Men, ju mer jag läser om nattskräcken (som är en äldre beteckning på en av de parasomnier – tillstånd som kan inträffa under sömn – vi människor kan drabbas av. andra exempel är att t ex gå eller prata i sömnen), ju mer förstår jag att det bästa att göra är att bara lugnt sitta bredvid, kanske med nattlampan tänd och hålla handen. Att försöka väcka är oftast svårt, och kan dessutom göra saken värre.

Trots att barnet sover djupt beter sig som om det vore vaket, sitter upp i sängen med vidöppna ögon och konstig blick. Det kan prata och bete sig underligt och förvirrat, och vill absolut inte bli kramat eller tröstat.

När detta drabbat våra små barn har de alltid gråtit skräckslaget, vilket gör det faktum att de värjer sig mot närmanden extra skrämmande för en förälder: min älskade lilla unge störtgråter hjälplöst och jag får inte trösta. Skönt att veta då är att barnet inte alls upplever rädslan, det stenssover, och minns (oftast) inte något alls av det som hänt under natten. Anfallen varar mellan några och trettio minuter, och inträffar i stort sett alltid inom tre timmar från att barnet första gången somnar.

Vad beror det då på att vissa barn drabbas? Symptomet är delvis ärftligt, och inträffar alltid i slutet av en djupsömnsfas – precis när barnet ska gå över i en ytligare sömn. Det är precis som om barnets hjärna inte klarar av att växla mellan sömnfaserna? Ju längre djupsömnen är (dvs, ju tröttare barnet varit) ju större risk för parasomnia, och ju senare på natten/tidigare på morgonen det blir ju sällsyntare är det att barnet vaknar av nattskräck.

Tydliga symptom på nattskräck:

• sitter upp i sängen, okontaktbar
• värjer sig för närmanden
• verkar förvirrad och rädd/ledsen

Hur kan du då hjälpa ett barn under ett nattskräcksanfall? Allra bäst är att bara sitta hos barnet, att stilla försöka lugna det, kanske sjunga eller nynna entonigt och försiktigt. Lugna nattrutiner och en pratstund vid sängkanten kan hjälpa barnet att komma till ro. Sunda råd som ”frisk luft” och ordentligt med utlopp för energi under dagtid kan i många fall verka onödigt självklara, men de är i såna här situationer aldrig fel att poängtera (å andra sidan kan för mycket lek och stoj göra barnet så utmattat att det sover ”för” djupt, och då uppstår en win-lose situation).

Brasklapp: Jag är inte på något vis utbildat i ämnet och sammanställningen är ovan är ofullständig och skriven på frihand efter vad jag läst om, lärt mig och idag minns. Det finns jättemycket bra information på internet (ex aldrig sinande källan Growing People), och BVC ska också kunna tillhandahålla stöd och kunskap i de fall du vill ha hjälp eller är osäker.

Jag lider verkligen med dig som inte får sova på nätterna. Det är en pina liknande tortyr att leva i en konstant utmattad kropp. Blir tröttheten dig övermäktig, be om hjälp och avlastning om du kan. Du är INTE sjåpig. Och du är INTE onormal eller otillräcklig. Framför allt är du inte ensam, något som ibland kan vara skönt att veta när det är som jävligast.

Ta hand och dig, och lycka till!