29.8 – om min lilla farmor.
För fem år sen satt hela familjen samlad runt min lilla farmors säng när hon, på sin åttioåttonde födelsedag, i sitt eget hem, med några sista djupa andetag, lämnade oss. Den djupa sorgen och saknaden blir naturligtvis lättare att bära när avskedet blir så lugnt sansat och kärleksfullt. Jag sakar dig fortfarande lilla Inga, men… du är hos din syster och jag är övertygad om att du har det mycket bra. Pling plong, älskade lilla du!
7 nosningar på inlägget 29.8 – om min lilla farmor.
jag löv respons!
Som sagt. Jag löv respons! [as in läsare, inte besöksstatistik] Men pliis, gör mig glad genom att åtminstone skumläsa inlägget du kommenterar så du kan hänvisa/feedbacka till det en aning.
Det är detta jag humble men enträget kallar bloggrespekt!
Man slutar aldrig att sakna.
Nä så är det nog.
Jag saknar min farmor varje dag. Hon gick bort i cancer jan för 7 år sen. Herregud va tiden går…. Hon var 68. Alldeles för tidigt. :/ Önskar hon fick träffa Martin och Leia. :(
Haha. Rabiat-motstånd? =P Vi är bara inte kristna ;)
Kram på dig
På tok för tidigt. Förstår att du saknar henne, och jag beklagar den på alla vis hemska förlusten.
Kram!
(ang religion så tycker jag nog allt det är lite over the top att tvätta barnet där en präst har rört henne! därav mitt ordval; inte meningen att retas!)
Och det skrev vi bara för att det var roligt ;)
”Den som älskar får också sörja mycket”
mycket sant. och mycket jobbigt.