30.7 – om Milla och Maali i samma rum o (ytterligare) en regnig semesterdag.
I väntan på att Millas rum ska få golv tog tålamodet slut: i natt fick hon sova med sin syster istället för med oss. Maalis ”gamla” Stokke passade henne perfekt och hon sov mycket bättre i den än i sin lilla korg hos Mattias och mig.
Det är inte utan att jag undrar om det västkustska och horisontella spöregnet ska hålla i sig. Imorron Mattias födelsedag; det blir till att trängas med familjegästerna i köket verkar det som…! Men. Vad värre är; nästa söndag har vi namnkalas för Milla. Det blir trångt på gränsen till ohållbart att husera trädgårdsminglet inomhus?! Plan B? Nä. Finns ingen. Iofs är väl risken att lågtrycket håller sig kvar i över en vecka ganska liten. Lägre odds då för att det hinner dyka upp ett nytt!?
utsikt från sovrumsfönstret…
Fortfarande saknas gåvor tills imorron. Tur att jag är ute i så god tid. Och har så bra idéer. Suck.
Tjenixen!
28.7 – om att inte straffas tillräckligt hårt.
What goes around doesn’t always come around.
Ibland kan jag inte låta bli att elakt hoppas på ett liv efter detta. I detta efterliv får de som så förtjänar betala för sånt de gjort i jordlivet. En av alla kommit-för-lindrigt-undan är Kang Kek Iew – även känd som ”Duch”, bland annat lägerchef på fasansfulla S-21 i Phnom Penh (jag har skrivit lite om det här förrut, till exempel här, läs gärna om du orkar).
För två dagar sen meddelade den FN-stödda tribunalen sin dom. Som sagt. Åt somliga hoppas jag på ett straff efter döden. Några alltför få år i fängelse är långt ifrån nog.
27.7 – ett farväl i kyrkan.
Mattias lilla mormor måste ha haft gott om plats under alla vackra blommor. Kyrkan strålade av ljus och prästen var bra, men sorgen och saknaden gjorde som alltid psalmerna fruktansvärt svårsjungna. Mitt under en av solosångerna, Py Bäckmans fina översättning av Leonard Cohens Halleluja, slog sig en skogsduva ner i ett träd utanför fönstret. Den såg ut att titta in på oss där innanför? Inte förrän begravningsakten var nästan slut flög den sin kos, och trots att jag inte är vidskeplig alls kändes det fint att den satt där.
Kaffet efteråt var nästan generande trevligt. Prästen klämde i från tårna i minnesstundens avslutande psalm och vi skiljdes åt i ljust och vackert minne under eftermiddagens nästan bedövande solsken. Lilla Maria, vila i frid, sov i ro och allt man brukar säga. Ta hand om dig lägger jag till. För det känns mer ”ullisar”.
Nästa gång vi befinner oss i en kyrka är det bröllop. Livets ytterligheter. Sorg och glädje. Men tårar, det blir det säkert då också…
Ta hand om er!
25.7 – om jo kän stäj andär maj ambärälla…
…för plötsligt blidde det höst. Fyndade nya solparasollet passar nu bättre som regnskydd och jag är inte helt nöjd med situationen :(
24.7 – om en möhippa.
Så var det dags att hippa blivande fru Torbjörn Svahn! Nästgrannen och jag bjöd in oss själva; det brukar bli en så in i hoppsan mycket trevligare bröllopsfest efter sånt här förberedande bus :) Vi kände i stort sett bara varann, men det gjorde ingenting för det är [som förhoppat och -väntat!] ett mycket gosigt gäng tjejer Togges flicka samlat på sig.
Inledande kidnappning i hemmet. Skrajset förväntansfull mö fick sedan frukost vid havet, blåsa glas i hamnen (ruskigt snigga, hon var väldans duktig!), lunch vid fästningen, spela brännboll med trasig boll (tur det fanns en i reserv!), mys i kallbadhuset, poängpromenad och middag med fniss samt (gissar jag, vi hade kastat in handduken då) partaj på nåt av stans uteplejs! Hon såg hela dagen lycklig och lättad ut, inte en endaste förnedringspryl, och vi ser nu fram emot bröllopet om tre veckor!
Tjenixen!
ps. nuförtiden verkar det vara mer eller mindre vanligast att skippa taskiga hippan/sexan? jag är förstås nyfiken på andras erfarenheter och tankar kring detta: hur tycker du man ”ska” göra?
Dagsens tips: lura andra att du är snygg!
Hos Ina hittade jag denna fullständigt makalösa instruktionsvideo. Notera gärna Rick Astley i bakgrunden, och att endast det allra sista tipset vänder sig till män…
Snygg OCH rolig, aj lööv! Jag torkar tårarna och plockar fram plattången.. egen video kommer (inte) inom kort!!
Tjenixen!
22.7 – om en tropisk natt!?
Visserligen är jag inte helt säker, men jag tror inte termometern under gårnatten gick under tjugo grader?
Kvickt ihopsamlat och nästan spontant hamnade jag med fem andra kvinns (föräldragruppsmammorna från graviditeten med EmmaLi) och några klirrande flaskor vid havet
efter läggdags för barnen och där satt vi på filtarna bland sommarlovslediga ölburkstonåringar och skrattade i högan sky, mumsandes ditlevererad pizza och pratade kärlek och härlig sommarnatt. Solen försvann under klipporna men värmen förblev. När jag lämnade fina sällskapet vid elva hade daggen sänkt sig över gräset i trädgårdarna jag på cykel passerade på väg hem och ljumma vindar smekte mitt hår. 20,6 visade mobilens väder-app och jag tror den tog till i underkant?
Såna här kvällar och nätter känns mitt land (och min västsvenska stad) som allra vackrast på jorden. Sommarsemester utomlands? Jo, det har sin charm (framför allt att komma bort från alla ”måsten” hemma) men jisses vad jag älskar Varberg! Mera! Ge mig!!
Tjenixen!
Dagsens tips: oplanerat solskydd.
Åkte mot Lassabackarondellens billighetsaffärer för att uppdatera trädgårdens bestånd av billiga dynboxar. Åkte därifrån utan box. Men med fyndad parasoll!
- troligtvis enda gången jag utan knussel kört bil med ”farligt” oförankrad last…
Nu väntar jag på morrondagens soliga väder!
21.7 – om ryggproblem i Sommar.
Som vanligt lyssnar jag på P1:s Sommarprogram i efterhand (på podden) och i år ligger jag ganska långt efter. Av de sommarpratare jag ändå lyckats höra änsålänge (lyssnar alltid kronologiskt) har två pratat om sina ryggproblem. En hade en tumör, och en annan så brutala jävla diskproblem att de får allt jag genomlider att kännas som en förlossning på EDA (något jag iofs inte har någon som helst erfarenhet av!). Dock blir jag läskigt påmind om att jag måste ta tag i min rygg, och att jag måste acceptera att mitt (mina?) diskbråck inte läker av sig själv. Akupunktur dämpar topparna av ontet, sjukgymnastiska övningar och ergonomisk medvetenhet möjliggör ett förhållandevis ”normalt” liv, men jag sörjer så att t ex inte kunna bära på mina barn som jag vill. Av ilska och desperation vill jag skrika, jag är för ung för att ha det så här!
En sak som kan försöka förklara och sätta min smärta i relation till annat är att jag under mina båda förlossningar stundtals hade mer ont i ryggen än av att föda barn. Efter att älskade lilla Milla kom till världen har jag INTE haft EN ENDA helt SMÄRTFRI DAG.
I höst får jag träffa någon (en kirurg?) på Spine Center i Göteborg. Jag är apnervös. Nånting kommer att hända. Vad vet jag inte än. Operation ligger väldigt långt ner på min önskelista. Idag. Men för var vecka som går blir jag mer osäker. Och operationen hamnar högre upp…
Ta hand om er!
14.7 – om en regndans?
- Jag måste slänga igång en maskin tvätt, suckade jag imorse innan mannen gick till sitt jobb.
- Och hänga ut? skrattade han. Men då blir det ju regn!
Å nä, det regnar inte – än. Men runt hörnet väntar det. Och jag daredevilrar och låtsas inte om att det är tomt på grannens streck…
Tjenixen!
Dagens tips: BankID i mobil.
Att ha mobilen som bankdosa har underlättat mitt kontoöverförande (nänä, inte baara Tradera faktiskt!) och räkningsbetalande mycket! Jag slipper knappa nuffror på pluttiga små små knappar; bara kontrollera att belopp och siffror stämmer, en kvick kod på telefonen och vips bums är det klart! Och eftersom säkerhetsdosan alltid är hemma men mobilen oftast på fickan kan jag nu fixa bankärenden typ överallt där det finns en internetansluten dator. Vet inte om alla banker ger den här möjligheten, men om din gör det: nappa genast! tipsar jag.
I mitt fall var proceduren enkel fisk. Jag anmälde mitt mobilnummer på bankens hemsida, länkades vidare till min operatör, fick hem ett nytt simkort som skulle registreras och sen var jag på banan. Hejja framtiden – enklare vardag!
Tjenixen!
