30.4 – om en viktig upptäckt.
”Kolla vad jag hittade bland skötbordsdjuren!” hojtar Milla förtjust!
du får kanske titta ordentligt?
27.4 – om sömnlös, som vanligt.
Som om inte trasiga disken vore nog; välkommen igen mjölkstockning. Efter några dagars ”klumpar” i Millas ena matförråd började jag nu ikväll frysa nåt alldeles oerhört. Jodå. Febern kom smygande och jag spenderade aftonen horisontellt i soffan, snarkandes med en riskudde under två filtar. Försökte – med Tias hjälp – få bäbin lätta på trycket men det gick sådär. Antingen är hon konstant ohungrig eller så gillar hon bara inte vänstern? Å jag kan ju inte mer än leda åsnan till vattnet!? Osv.
Imorron som sagt tid för röntgen. Jag är asanervös. Hoppas disken läkt såpass att jag slipper fundera på andra åtgärder än vanlig rehabilitering. Min bror, som själv är opererad (till liten nytta), hojtade genast ”vänta med operation!!” och jag är på hans linje. Jag skyr knivar, sprutor och narkos sjukt effektivt. Dock icke in absurdum förståss.. bara nästan…!!
Go’natt!
26.4 – om test av wp-appsbloggning (med ryggstatus).
Milla å jag fixade hela förmiddagen själva! Nu är min mamma här å står för lyft och sällskap.
Ryggen är MASSA bättre nu och jag är säker på att egeninitiativad men läkarsupportad sjukskrivning gjort sus! Imorron MR. Gick snabbt att få remiss? Skönt!! Håll gärna lite tummar… jag är görnervös…
Tjenixen!
25.4 – om första hotellnatten med fyra.
Vi firade hundraårskalas (pappa och mig) i Strömstad å då åts det på restaurang och boddes på hotell – alla fick inte plats i pappas relativt nybyggda hus. Resultat: perfa kväll och natt – trots ovanligt många bäbiuppvak (eller så var föräldrarna bara rädda att störa?) = succé!
23.4 – om 276 skräpkommentarer.
Besöksstatistiken kurvade försiktigt uppåt i veckan. En del av förklaringen fann jag idag i spamkorgen.
Men, hur i helsefyr kan i stort sett alla kommentarer komma från olika IP-nummer?!
20.4 – om buss på’rom bara!
”Inte rättvist”, gnäller Barça-spelarna å jag kan väl i viss mån hålla med om att matchen nog borde skjutits upp. Nå. Jag tror, och hoppas, att Inter förlorar trots lång resa för motståndarna. 1-2. Världens bäste gör det ena. Och Zlatan, är han frisk?
Nå igen. Det är knappast dubbeldäckare från Eurolines som ska transportera stjärnorna till och från Barcelona gissar jag? Dylika skabbussar är däremot vad strandsatta turister i Aten troligen får sätta sin tilltro till. Läser om tjuriga turister som beklagar sig och gnäller på resebolagen. Som ska göra vaddå tycker dom? Trolla bort molnet med trollstav? Vissa människor har svårt att leva i verkligheten. Livet är inte alltid rättvist, vare sig du är budgetturist eller överbetald fotbollsspelare.
Tjenixen!
ps. jupp, jag undviker effektivt att skriva om mitt eget just nu rätt miserabla liv. det är ju så jäkla trist med gnäll… ;D
19.4 – om det allsvenska läget.
Mitt Halmstad inledde säsongen grymt svagt men spelar nu inte sämre än nån annan i ligan. En femteplats just nu – kanske visar sig vara årsbästa när tabellen är finit i höst…
Göttast iaf; tre goa från Gnaget :)
17.4 – om bättring i sikte?
Efter två dagar med total dygnet runt-assistans (allt för att ge ryggen bästa chans till snabb tillfixning) är jag nu alldeles ål baj majsälf. Milla sover i sin mjuklift på köksbordet tills hennes far kommer hem. Eller rättare sagt, sover förhoppningsvs tills han kommer hem. Annars har vi ett problem yngsta dottern å jag…
Naturligtvis missunnar jag inte Mattias en skojig kväll med sina boys, men eftersom jag inte kan äta smärtpiller ensam (jag är kass på att hantera biverkningar från såna) går tiden väääldigt långsamt. Trött är jag också, det är väl därför det gör extra ont?
Mjau.
15.4 – om mitt läkarbesök.
Rustad för strid, beväpnad med mina allra vettigaste argument, stegade jag bestämt in på mottagningen. Och kom snabbt av mig. För innan jag ens hunnit spänna hanen på argumentationspuffran hade läkaren förhört, undersökt, remitterat och sjukskrivit. ”Eh, piller?” mumlade jag men han stod redan med receptblocket i hand. ”Vilka vill du ha?”.
Jag har träffat den här läkaren ganska många gånger. Oftast som frisk, som mamma på BVC. ”Du är inte som vanligt” konstaterade han allvarligt, och jag skämdes. Inte för att ha ont naturligtvis. Utan för att jag underskattat honom. Seriöst och snabbt diagnostiserade han förmodat diskbråck i ländryggen utifrån bland annat dåliga knäreflexer och stortåpares (vilket låter lite läskigt?!).
Varthän det leder nu får vi se. Jag är redan ett sjumilakliv framför det jag ens i mina vildaste förhoppningar vågat gissa på. Att mina farhågor besannats är visserligen tråkigt, men samtidigt är det på nåt märkligt vis skönt att ha fått bevis på mitt onda. Nerver reagerar, kroppen parerar. Ett diskbråck är inte farligt, det kan bara göra förbannat ont. Min historik med ischias och lumbago gör att jag har ergonomisk stenkoll. Det ger mig ett grymt försprång. Jag är redo: läk fort nu för böfvelen! Jäkla rygg… Anfall!
Tjenixen!
13.4 – om pain in the ass.
Varning. Nu blir det personal shit i nosarna.
Snart är råget måttat. Diskbråck. Ischias. Jaja. Det där vet ni. Ont det gör ont och jag blir aldrig van. Men nu, old pain blandas med ny. När det tar en kvart att få ut nåt som skulle kunna liknas vid löskokt och det är mer rött än beige i holken hjälper knappast töntig kräm. Nu blir det tunga artilleriet. Tramadol, Tradolan, whatever goes. Illa jag mår illa. Morfin är inte min kopp te, men det är inte så här jefla långvarigt ont heller. Sjukgymnasten jag går hos är bra men hon kan inte trolla. Tid bokad hos läkare; jag ska ha piller. Och en remiss till ortoped, om jag så ska tvinga fram den.
Jag lär få anledning att återkomma i ärendet. Tills dess, njut av dassfriden – ni som kan.
Blä.
13.4 – om du verkligen ska ha en våg, ha en som fungerar.
Nu är det en sån där ekvation jag inte fattar igen. Okej, matte var näst efter teckning och precis före hemkunskap och idrott mitt sämsta ämne, men kanske nån med mer ingenjörsaktig hjärna kan explaina för mig hur en lurig tvåhundragrams Marabou (t ex med Schweizernötsmak, men jag kan tänka mig att hederliga Mjölkchoklad är lika lömsk) kan visa niohundra gram upp på en våg? Niohundra gram, som två nattamningar senare bara försvunnit?! De har märkligt reducerats från mig – utan att lägga sig på Milla? Nånting säger mig att summan av kardemumman inte är konstant. Eller åtminstone att jag har en crappy och opålitlig våg?
För övrigt anser jag att Kartago aldrig skulle förstöras, men det är kanske att försöka locka fokus från mitt vågproblem… ;)
Tjenixen!
