Kommentarer till 17.2 – om vad som hände.

Av: 17.2 – om passerade års- och månadsdagar. « ullrikas nosar

17.2 – om passerade års- och månadsdagar. « ullrikas nosar — Thu, 17 Feb 2011 22:00:24 +0000

[...] ett år sen stod jag med mitt livlösa enmånadsbarn i min famn [för eventuellt nytillkomna nosare länkas igen]. Idag ser badrummet annorlunda ut så jag slipper direkt deja vú, men… trots att det gått [...]

Av: 30/10 – om att ha en liten änglavakt? « ullrikas nosar

30/10 – om att ha en liten änglavakt? « ullrikas nosar — Sat, 30 Oct 2010 23:27:04 +0000

[...] som av olika anledningar (bl a den här) är dödsskraj för huvudskador, ”tvingade” Mattias att ringa 1177 medan jag på vilja [...]

Av: Jonna

Jonna — Wed, 24 Feb 2010 19:04:16 +0000

Min inlevelse förmåga är total…..tårarna strömmar, jag snyftar och hulkar. Jag förstår precis hur det kan hända, redan stressen över att 2 barn gråter är ibland mycket, och så detta uppå. Tack och lov att det gick bra. När det gäller ens små guld klimpar vill man ju bara dem det allra bästa, jag får emellanåt dåligt föräldrarsamvete bara jag blir ordentligt arg(även om det var förtjänat(!!?)) Men är det inte det som är föräldrarskap att göra så bra man kan och orkar där och då. Jag tycker att det låter som du hade total sinnesnärvaro. För egen del kan jag tänka, bäst att ABC-utbilda mig mera eller flytta närmre stan. Bamse kramar till er alla

Av: Emelie

Emelie — Wed, 24 Feb 2010 16:14:17 +0000

usch usch usch så hemskt! Kan nästan känna din panik i mig, kommer ihåg när Sam ramlade ner från skötbordet och han fick åka ambulans.
Tack gode gud att det gick bra för älsklingsMilla!
Kram till dig som ÄR världens bästa mamma!

Av: Majja

Majja — Tue, 23 Feb 2010 09:32:02 +0000

Men du…!? Först idag läser jag det här inlägget och jag kan inte ens föreställa mig hur du måste ha känt dig. Jag försöker låta bli att sätta mig in i såna här känslor, men ibland är det omöjligt och jag fick verkligen ont i magen när jag läste vad som hände.

Jag är övertygad om att du är en fantastisk förälder och olyckor händer, det har inget med att vara den bästa föräldern i världen att göra.. men det tror jag du redan vet.

Stor KRAM!

Av: Alexandra

Alexandra — Mon, 22 Feb 2010 08:11:27 +0000

Usch usch usch vilken panik du måste ha haft! Vilket givetvis är fullt förståligt.
Skönt att allt löste sig till det bästa iaf. :) Kram

Av: pamsemamsan

pamsemamsan — Sun, 21 Feb 2010 19:38:47 +0000

Lilla gumman,fy vad hemskt.Men vikken tur att det slutade lyckligt för er alla…fan vad jobbigt när dom små inte mår bra och kom ihåg …det var inte ditt fel….det var tillfälligheternas fel …alltså ödet.Bamsemamsekram från mig.

Av: Britt-Marie

Britt-Marie — Sun, 21 Feb 2010 19:23:22 +0000

Ja, alla har skrivit allt som jag också känner när jag läser din berättelse! Tack och lov att allt slutade bra! Dina älskade barn har en alldeles fantastiskt mamma som klarar av att agera rätt även i en paniksituation!!

Kramar

Av: ullisar

ullisar — Sat, 20 Feb 2010 14:07:50 +0000

jag läser vad ni skriver och måste hålla mig hårt för att inte svara er var och en (som jag brukar) men eftersom vart och ett skulle bli [nästan] identiskt nöjer jag mig med att snyfta TACK goaste finaste ni!!

när det gäller mina känslor som ”kass förälder” faller det sig troligen alldeles naturligt efter nåt sånt här. jag fiskar alltså inga dementi-uppmuntringar utan behövde bara ”gnälla av mig lite”… alla ni som kommenterar här ovanför och som själva är föräldrar är underbara förebilder för era barn, vill ni ska veta det ALLIHOPA! och ni oföräldriga, ni är om möjligt ÄNNU underbarare för ni tar er tid att försöka sätta er in i min situation vilket på ett vis kanske känns lite knepigt?

slutligen. läkaren ställde en ganska snabb diagnos, och han hade riktigt bra förklaringar till varför Milla var utom fara. om ni orkar ge er till tåls tänkte jag dela med mig av dom senare, för det är i vissa fall kanske sånt som är bra att veta/tänka på även i andra situationer än när en idiotmossa inte har koll på var armbågar tar slut och små små bäbihuvuden tar vid…

en gosig kram med snöinfattad vykortskänsla till er alla!
aj lööv jo åål!

Av: Tojjan

Tojjan — Fri, 19 Feb 2010 19:41:54 +0000

Hon lever. Storasyster är trygg. Pappa lugn. Och du, världens bästa mamma, kan andas ut. Många goda tankar till er! Du agerade så bra, och så rätt. Starkt!