18 nosningar på inlägget 15.2 – om min hemskaste dag.
jag löv respons!
Som sagt. Jag löv respons! [as in läsare, inte besöksstatistik] Men pliis, gör mig glad genom att åtminstone skumläsa mitt inlägg här ovanför så du kan hänvisa/feedbacka till det en aningens smula.
Det är detta jag humble men enträget kallar bloggrespekt!
Men lilla gumman vad har hänt??? Gud vad rädd jag blev när jag läste. Så skönt att allt är bra med er iaf men det är skrämmande o läsa sånt här. Tänker på er!!!
Massa massa massa kramisar från mig!
Åh nej! Blev alldeles kall… men, TUR att allt gick bra om jag förstår dig rätt?
:( Grattis till Millas enmånadsdag förresten! Och idag är det Elliots, woho.
Många kramar!
Men oj, vilken dramatik, fy!
*ryser* alla föräldrars största skräck! *kramar om*
tänker på er massor!!kram
nämen fy vad säger du? Vad är det som har hänt. Vilken tur att allt gick bra men jag förstår att din rädsla och oror sitter i.
Massa kramisar
Jag frågar som de andra, vad har hänt och tackar oberoende vad som hände högre makter att allt blev bra – vilken fruktansvärt känsla det måste ha varit :(
Kram!
usch va läskigt… vad är det som har hänt? låter som det gått bra i alla fall o det är jätteskönt o höra.
sv: haha, ja man kan inte annat än o fota dagens händelser för o kunna hålla humöret uppe, vilket inte alltid går ändå i för sig. :)
Herregud, stackars er!
Skönt att det gick bra. Ge den lilla sötnosen en stor kram.
*stor kram till er alla*
Jösses vad har hänt? Ja vilket som är jag glad att allt gått bra och ni alla mår fint trots allt.
Fy vilken hemsk upplevelse, det unnar vi inte vår värsta fiende! Skönt att höra att allt gick bra ändå.
Tänker på er!
Många kramar från oss <3
Jag slutade andas när jag läste inlägget… Men har nu börjat andas igen.
Hur mår ni? Hur mår milla? Vad hände?
Sjukvården är fantastisk. Underbart!
Stor kram till er alla
Oj, jag undrar också vad som hände, det lät hemskt otäckt.
Men fy! Har hängt med här på bloggen till och från sen lillan kom men aldrig hunnit med att skriva en rad :/… Vad hände? Skönt att allt verkar ha gått bra iaf… Alice hade nån slags kramper när hon var i den åldern och det var bland det värsta jag varit med om – så rädd vill jag aldrig mer vara!
Åh nej huuu. Nu hoppas jag att du kan få lite lugn och trevlig vardagstristess. Inga bergochdalbanor tack.
Oj det lät ju fruktansvärt men vad skönt att det slutade väl vad som nu hände! Sköt om er!
tack o lov att det gick bra! Undra som alla andra: vad hände? Stor kram
ni är så snälla allihop!
nu finns megalång berättelse…