31.1 – om arbetsplatsförändringsönskemål.
I förrförrgår kväll zappades en märklig Robinson-tävling förbi och i reklampausen ser jag att min arbetsgifare tydligen har öppnat filial i ütlandet. Härmed ansöks officiellt om förflyttning dit så fort min föräldraledighet tagit slut. Jag skulle – om behov uppstår – t o m kunna tänka mig börja jobba något tidigare än planerat (dvs, sommar 2011). Fast. Jag kan inte låta bli att undra varför filmen kallas ”Karibien” när den alldeles uppenbart – åtminstone delvis – är inspelad i Sydostasien?
Tjenixen!
inlägget är nosat 2 gånger änsålänge
30.1 – om fördelad magsjuka?
De vuxna Hedbertsarna mår okej men Maali toppade med meget lös mage o 40 grader medan Milla höll sig feberfri men kräktes och kräktes. Feberheta dottern gick, efter förklaring av varför (vår fantastiska kloka lilla tjej!!), med på rumpmedusin och jodå familjen fick några timmars sammanlagd sömn. För tjugofemtionde gången gladdes vi åt den sansade logik ett andrabarn för med sig: hade det varit vår första tvåvecking hade vi garanterat inte suttit lika lugnt i båten… Nu red vi Milla-stormen ut och idag har det bara kommit ”vanligt” efter-matningkräk.
Kan inte låta bli att förundras. Kvinnan på 1177 hjälpte föga och lät närmast lättad när jag ville lägga på. Mattias inledde samtalet men lämnade efter ett kort tag utmattad över luren till mig. Hon lät så skärrad över en krasslig liten spädis förklarade han, och att då prata med pappan (jisses!) istället för mamman blev tydligen over the top. Rädslan för att råda fel verkar ofta ta över modet att råda alls har jag märkt. Det är en bra service att få prata med utbildad sjukvårdspersonal, men om det ändå ”bara” är ett sunt förnuft som ligger till grund för bedömning besitter jag ett alldeles utmärkt sådant själv. Faktiskt!
Morrondagsens bäbisim är nog tyvärr körd. Det är väl 48 timmar efter senast ”utbrott” som gäller? Eller räcker det med 36?
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge
29.1 – om kontrollerade ullisar (aka, Dagsens tips: föd barn på Vbg sjukhus!).
Eftersom vi delar stad med ett av Sveriges i särklass personligaste förlossnings- och BB-sjukhus kan jag såklart inte låta bli att ”utnyttja” möjligheten att få hjälp av den alldeles fantastiska personalen som jobbar där. I tisdags bar det upp till BB för kontroll av restkomplikerande trassel.
När jag sitter där i en soffa och myser med mitt gosglada lilla barn kommer det då och då fram sköterskor och barnmorskor av alla de slag, många bara för att hejja [och titta på Milla-bäbin gissar jag...!], en del för att dubbel-/trippel-/kvadruppelkolla att jag får tillsyn. Ett kort slag innan jag ska gå hem, sitter bara och väntar på en läkare, smyger en underbar liten mänska fram och viskar att jag kan plocka åt mig en av matbrickorna i värmeskåpet. Hon vill inte höra talas om att jag ska få göra rätt för mig. ”Äh! Vi hade liksom beställt för många!”, ler hon och klappar mig på axeln. ”Mat behöver du la!?”.
Detta sammanfattar min uppfattning och betyg av bäbirelaterad personal på Varbergs Sjukhus: omtanke, kompetens, humor och värme! Det är oss på mellersta västkusten avundsvärt förunnat att ha krypavstånd till detta ställe, dit blivande föräldrar reser tiotalet mil. Allt för att ”slippa” föda på andra sjukhus - för på detta BB får du stanna precis hur länge du vill efter förlossningen. Så det är resan värt, det kan jag lova!
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge
28.1 – om megaväxt bäbi (med lite magont).
Om det inte är så att jag har raketbränsle att erbjuda talar mycket för att Milla blev felmätt på förlossningen. Andra logiska förklaringar är svåra att finna till att hon på tretton dar skjutit i längden till 54 gosig centimeters!? – från 49 ursprungliga dito…! Vikten inte lika imponerande tyvärr: upp knappa hundra grams från förra veckan. Att jag matat henne kräkfull har tydligen haft motsatt effekt :(
Helt enligt skolboksbäbi har de senaste kvällar/tidiga nätterna varit magtrassliga och gråtiga. Igår trasslades det mellan halv sju och ett. Jobbigt? Nä. Faktiskt inte. Gifetvis är det tungt att se sin lilla Milla ha ont på sig (och hjärtat snörpte när lilla fortfarande var alldeles hes imorse) men det här känns som helt normal tarmutveckling? För att underlätta utvecklingen köptes iaf idag Sempers dyra droppar. Om föräldraplacebo smittar eller om dom helt enkelt funkar på Millamagar är för tidigt att sia om. Säkert är att kvällen ikväll är mycket lugnare – och vi väljer att tro på dropsen!
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: Får vi lov att presentera…
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
26.1 – om typiskt.
Jahaja. Så skulle jag till att berätta om hur lilla Lilla äntligen avslöjat för oss sitt rätta namn! Till detta skulle jag passande publicera bildbevis på vår yngsta lilla nos. Men. Du tror väl inte WordPress vill samarbeta?! Nädå. Inte det minstaste. Så då får jag nöja mig med en av två… ajj givv jo da näjm: hon är ju vårt lilla mirakel,
Å förhoppninsvis funkar bildhanteringen bättre imorron?
Tjenixen!
inlägget är nosat 9 gånger änsålänge
25.1 – om Försäkringskassan.
Jag är nu grymmaste fisk på allt vad föräldrapenning heter. Är det nåt du vill veta? Fråga mig!
PS. Det kan hända att jag överdriver en smula…
inlägget är nosat 13 gånger änsålänge
24.1 – om babyblues, bäbisim och nosad mailbombning.
Mina hormoner har fått spatt och fick idag för sig att det var dags för den sk ”dag tre”. Detta innebär ett oändligt bölande – ofta helt utan anledning. Okej. Idag hade jag anledning, men det är lättare att skylla på babyblues än sviktande psyke. På alla inblandade.
Nån tid för veckans-höjdpunkt bäbisim blidde det inte för mig och Lilla idag* :(
Däremot uppvisade bäbin skolboksexempleri när hon helt lugnt låg och tittade på duschdraperiets fiskar medan jag fick all tid i världen att tvagas. Jag har sagt det förr, kan säga det igen: Jisses! Kan det vara så häär att ha en liten bäbi!? Ajj hädd noo ajdea!
Jag vet inte om den där rutan för uppföljningskommentarer försvunnit från nosarna för alltid, men i det fall den trots allt fungerar ursäktar jag att ni idag blivit mailbombade av de svarskommentarer en masse jag gett mig på att posta. F’låt.
Jag vill också passa på att ursäkta mitt drama queen behaviour… Egentligen borde jag inte ha nåt att klaga på: för en dryg vecka sen innehöll min kropp nästan fem kilo av nåt som inte längre finns kvar där. Detta borde inte passera helt smärtfritt, det borde jag faktiskt inte kunna räkna med att räkna med…
Mjau.
* enligt Maali själv var det ett alldeles utmärkt sim! Betyget var, citat: ”jäättejoli’t!!”! Om jag förstår det rätt simmades det från kant till pappa hur bra som helst, och med frökens hjälp [en luftsipp på mitten] kunde simturen utökas till hutlösa jättemångameter! De gjorde också ”hoppa hoppa hoppa flyyyyt” och sjöng skojiga sånger. Allt berättat av bäbisimsälen själv!
inlägget är nosat 10 gånger änsålänge
Dagsens tips: plastad frotté.
Funkar för allt från skötbädd till mammasäng – när hon ska svettas ut typ två liter feber var tredje timma. Så njo, nattens tips borde det kanske vara istället för dagsens. Men för bäbiföräldrar skiljes sällan natt från dag; det är vaken och sömn, närhelst på dygnet detta må infinna sig.
För övrigt undrar jag hur jag nånsin ska kunna läka ihop när jag har en så ovillig blåsa? Det är endast medelst tvång den går med på att tömma sig… något som av förklarliga skäl är smärtsamt på mer än ett sätt…
inlägget är nosat 16 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: 23.1 – om mysiga härliga ungar!
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
22.1 – om lilla Lillas enveckasdag.
Natten började ”som vanligt” (schysst att prata ”som vanligt” efter sju dar!) med bäbi- och Maalisnark (jeez va hon snorsnarkas!!) men sen blev det jobbigt. Ena bröstet blödde och mittinatten vaknade jag förjefla stockad. Frös så jag hackade tänder trots täcke filt å dubbla morronrockar.
Hela dan har varit som ett febertöcken. Gifetvis har Lilla fått ont på sig (vältajmat) nu ikväll och gråter, gnyr och kan inte sova. Troligen är det nåt jag ätit (en halv semla och en liten ”dammsugare” är det enda ovanliga iofs) eller så är det att jag tvingat i henne onormala mängder mat för att bli av med stockningen?
Ynklig och lessen är jag. Hur kan jag så enkelt klara en förlossning men inte att ha ont på brösten?
BVC-sköterskan kom på besök idag förresten. Min oro för mesig ätning var obefogad för vågen visade nästan 3,8 kilosar!
Hoppas jag mår bättre imorron. Har ställt klockan för att verkligen se till att hon äts inatt…
Mjau.
inlägget är nosat 2 gånger änsålänge
Dagsens tips: living mer on the edge!
Här kommer ett nytt förslag till dig daredevil:
-
Studera en nyförlöst kvinna kärleksfullt medan hon ovant matar ert barn och fråga fundersamt:
- ska dina bröst bli [ännu] längre nu?
inlägget är nosat 6 gånger änsålänge
Lösenordsskyddad: 21.1 – om premiärtur med klippta Hedbertsar.
inlägget är Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna. änsålänge
Dagsens tips: gör som TV-kockarna.
Föreberedelse är bra! Fast ibland blir det ju ändå inte som man tänkt sig… Det här inlägget till exempel hade förberetts flera dar i förväg men när det väl begav sig hanns det inte med ens med ett tryck på ”publicera”-knappen… Men, efterhand till trots; aj still givv jo mitt veckogamla tips!
Nu är vi på väg mot förlossning… hoppas vi!
Får se om vi får hålla en ny liten hedbertsbäbi i famnen nästa gång vi äntrar ytterdörrens tröskel? Med tanke på att Maali – trots över tre dygns latensfasande hemma – tog god tid på sig att komma ut så räknar jag kyligt med att inte behöva riskera föda i bilen. Å det är ju bra!
Krams alla gulliga nosare!
-
/ullisen – fortfarande enbarnsmor
PS. juppjupp! jag är inspirerad av Werner&Werner: det här inlägget är ihoppillat i förväg…
PS igen. om du vill ha nåt att göra under tiden så finns ju min megalånga bästaste EmmaLi – välkommen till världen!-historia att fördjupa sig i… om nos-abstinensen skulle bli för stor menar jag ;D
Anledningen till att jag publicerar detta i dagsläget ”gamla” tips är länken till min EmmaLi-förlossning. Om nån skulle vara nyfiken menar jag. Min andra förlossning blev till en början helt olik min förra, men mittpartiet och avslutningen påminde väldigt mycket om varann. Med den stora skillnaden att EmmaLi gjorde entré pigg och härligt vrålande… lilla Lilla sa inte ett ljud. Fast det gör hon knappt nu heller, maken till tyst och lycklig bäbi!? Naturligtvis kan jag inte låta bli att oroa mig över detta.. det hör ju liksom till!
Utförligare beskrivning kommer in tajm. Kanske också nåt från Mattias?
Tjenixen!
-
/ullisen – numera tvåbarnsmor
inlägget är nosat 4 gånger änsålänge
20.1 – om aj don’t gett itt!?
Jag har under de två halva dagar jag varit hemma med bäbin själv lyckats få i mig mer mat, läsa fler morrontidningar och gå på toa å duscha lika mycket som under första två veckorna med EmmaLi. Samma proportioner gäller mängden mys o bäbisniff. Fysiskt är jag nu som då, psykiskt miljarders massa kryare idag. Konklusion: den här gången kryssade vi rätt ruta! Nemas lessen ont-på-sig och ynklig bäbi, bara nöjd och bajsar-åtta-gånger-om-dan-unge!!
Jisses! Såna här barn är ju kakbitar att ta hand om (påminn mig gärna vid behov längre fram!)! Mitt största orosmoln är att hon somnar i maten hela tiden… på fredag kommer BVC-sköterskan hem till oss, då får vi se om hon trots allt får i sig tillräckligt?
Maali axlar rollen som storasyster med blandad framgång. Ena minuten gulligast i stan, nästa envetnare argare lessnare än nånsinn förr… :( Hon är däremot alltid mycket snäll mot Lilla, om än ibland kanske lite hårdhänt. Duktig är hon iaf. Och klok. Och så jäkla fin. Och stor!! Min stora tjej är bamsegroß bredvid lilla Lilla!
Tjo!
PS. Hur mycket är det normalt att en femdagars sötnos sover? Jag skulle gissa det hedbertska kattbeståndet får se sig omkörda här!?
inlägget är nosat 29 gånger änsålänge
Dagsens tips: lägg an en schysst profil.
Från första dygnens råmjölksförpackningar har jag nu formerats om. Magen har fått konkurrens om titeln ”mest utstickande del”. Fördel: mat till bäbin. Nackdel: typ allt annat.
Trött trött. Men besöken avlöser varann. Tur vi bara är släkt, vän o bekanter med ruskigt trevligt folk :)
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge
19.1 – om ett stort lugn.
Alla i min lilla familj sover utom jag. Att vara ensam vaken känns tryggt, men overkligt.
Nattens bäbigråt sträckte sig aldrig förbi ”lämna mig inte ensam!”-skräck eller ”skötbord är INTE min grej”-ilska och kolikmamman (Maalis gråt var det jävligaste jag varit med om, hennes smärta blev min på ett fruktansvärt vis) slappnas. Det här är en lycklig bäbi! Min bäbi!! Jaaaa!
inlägget är nosat 16 gånger änsålänge
18.1 – om att va en riktigt kass svarskommenterare…
Om man nån gång i livet har giltiga orsaker till tidsbrist tycker jag mig faktiskt uppfylla kriterier i flertalet kategorier just nu…? :D men, sorry för borttrollade kommentarssvar ändå – som ju, ehum, hade bliddit jefligt ovarierade o tjötiga iofs ;)
inlägget är nosat 12 gånger änsålänge
17.1 – Nu är vi hemma!
Den som föder barn på sjukhuset i min stad får stanna hur länge hon vill. Jag o Mattias hade tur och fick sova kvar tillsammans i två nätter: ett oerhört lyx! Ikväll åkte vi hem men imorron måste jag tillbaka till BB i några timmar. Kalla det nattpermis :)
Jag sitter i soffan hemma, mör men lycklig, å tittar på vårt lilla underverk. EmmaLi sover hos M:s föräldrar så vi mjukstartar vårt liv som tvåbarnsfamilj.
Alla ni härliga goa snällingar!! Grattisar och lyckönskningar såå gulliga!!
Återkommer när saker lagt sig till ro… tills dess;
Krams!
inlägget är nosat 14 gånger änsålänge
3675 små grams o 49 underbara cm!
En liten tjej fick vi hjälp att föda fram!
Klockan 15:29 drogs hon ut, en minut senare andades hon alldeles själv! Sicket team vi var – har aldrig haft sån massa vita å gröna rockar omkring mig :) Men bäst var Mattias, sicken jäkla man han är. Wow!!
Jag är så lycklig, min lilla unge doftar så gott och är en liten kämpe. Välkommen bäbin!!! – å grattis på födelsedagen i efterskott. Å vet du, snart får vi träffa storasyster Maali lilla du. Du kommer älska henne! Jag längtar!!
Era vänliga ord tårar ömma ullisar, ta hand om er allihop!
inlägget är nosat 42 gånger änsålänge
15.1 – Det har börjat!
Lite före halv fyra gick vattnet. På toaletten – skulle precis gå å va lagd – till min stora lycka! Gick först å la mig men kom sen på att ringa förlossningen. Kände ju ingenting och var alltså filbunkslugn.
En kvart senare liksom klickade det till, å så kom första värken.
Nu är jag inte riktigt lika lugn. Jag kan inte det här!? Förra gången hade jag en långsam upptrappning under flera dar. Vattnet fick de släppa ut när jag var på förlossningsbritsen. Det var en tydlig början och slut på varje värk. Nu gör det typ ont hela tiden?!
Men jag har lovat att njuta! Jag är beredd att revidera löftet till ”försöka” njutas :)
Jag är helt darrig, fryst och trött men också uppspelt och lycklig! Håll i dig älskade lilla Milla Jacklín Frank: vi fixar det här! Å inom en överskådlig tid är du ute hos oss!!
Tjo!
inlägget är nosat 30 gånger änsålänge
14.1 – om tjugondag Knut och BF, som båda var igår.
En dag för sent enligt kalendern men ändå i god tid för att vara oss flyttade idag tomtar, stakar, stjärnor och övrigt pynt ner i sina kartonger till källaren. Maali hjälpte friskt till: det vi packade ihop packade hon upp! Granen står dock fortfarande både grann och ganska grön kvar. Den känns för fin för att slänga ut redan men kanske blir det – beroende på hur läget ligger – ändå plundring redan imorron…
Gårdagen (och dagen) har passerats utan minstaste minsta känsla av förebådande förlossning. Visserligen har sammandragningar och förvärkar sänkt sitt fokus från öfre till nedre magdelarna men fortfarande mår jag fina fisken och har nästan inte ont alls! Både jag och Mattias är alltså vid god vigör och Maali tjötar om att bygga klosstorn mä bäbin. Hon är också vår världs sötaste nos när hon då och då uppfordrande vänder sig upp mot bäbin i magen och allvarligt förmanar: Milja Jack’ín komma ut nu!
Jag gissar nog fortfarande på bäbi den artonde, men för att vara på den säkra sidan förbereder jag mig på att få vänta längre än så. Det stora lugnet har iom detta sänkt sig över min kropp och jag tänker nu njuta enbarnslugnet tillika frossa sömn och umgänge med min gode vän Marabou för fullaste muggar. What else to do liksom?
Tjenixen!
inlägget är nosat 1 gång änsålänge
14.1 – om pinnar och pinaler: best of blocket.
Kanske skulle vi lägga ett bud. Jag menar, en helt ny barnvakt är ju inte fel? Och vi kan ju inte kräfva att mormorn och farmorn ska kunna jämt?
Fast det här känns lurigt… till och med Maali har ju koll på savannens ränder och prickar? Och hon är rätt fenig på att räkna också!
Man kan med lätthet spendera en evighet på den här alldeles skitroliga sajten. För muskelträning i magtrakten är det utmärkt, liksom som fasen-jag-får-ingenting-gjort tidsfördriv…
inlägget är nosat 15 gånger änsålänge
Dagsens tips: living on the edge!
Ett förslag till dig daredevil:
-
Peta en väldigt gravid kvinna i magen underifrån och fråga förvånat:
- vaffö’ har du ingen tröja häär?
inlägget är nosat 8 gånger änsålänge
