31.12 – om ost och pepparkakor eller kräksjuka?
04:51 vaknade jag av EmmaLi som snyftade. I sin säng hittades ynkligt litet barn, nerkräkt och lesset. Inte riktigt den avslutning vi tänkt oss på det gamla året…
Inställda nyårsplaner (vill varken riskera de vi bjudits till [om det smittas?] eller egen bil [vill gärna hålla den ovomerad...] – en timme åt vardera hållet kan bli evighetslångt om det vill sig illa) bäddar för inspiration på hög nivå. Nog går det att pimpa till en Knorrsoppa till oigenkännlighet enbart medelst en spik? :)
En lysande trevlig nyårsafton önskas från oss alla till er alla, och ett riktigt Gott Nytt År!
Dagsens tips: hur det blir mindre trängsel på mellandagsrean.
På en av mina reguljärt lästa bloggar (en som jag gillar!) läser jag mellan raderna (i inlägget) och på raderna (i kommentarer) om en ovilja på gränsen till vrede gentemot föräldrar som väljer att ta med sina barn, i barnvagnar, ut på stan under mellandagsrean. De går i vägen, står i vägen, och allmänt bara är i vägen. Trots att jag är inte är en som är så ”egotrippad” (ett rakt citat från en kommentar på bloggen jag diskret hänvisar till) att jag ”tar med mitt barn på mellandagsrean trots att det är så litet att det inte kan ha nån glädje av det” så vill jag ändå försvara dom som gör det. Och det ska bli skojigt att se om ni som tycker så här (för jag gissar ni är barnlösa) tycker annorlunda när/om ni själva får en barnvagn med en liten kiddi att släpa på? :) Nånting säger mig att så kommer vara fallet!
Nå. Nu när jag ändå retat upp mig en smula (också!) kan jag hojta att jag inte gillar mellandagsrea av den anledningen att det är så mycket folk. Barnvagnsfolket är en sak, men alla andra då? Hade det bara varit mammor och pappor med barnvagnar så hade det varit MYCKET bättre plats för mig. Så mitt tips är; alla ni utan barnvagn bör stanna hemma :D på så vis blir det mindre trängsel för alla!
ps. detta inlägg är skrivet i ett försök att med glad ironi lösa ett problem! så ingen tror att jag är 1) trampad på några tår, ömma eller ej, och 2) arg på riktigt!
Dagsens tips: låt bli ”Ice Age 3″.
Glada i hågen bänkade de vuxna hedbertsarna sig framför Philip med förhoppning om underhållning i samma klass som Manny, Sid, Diego [och i viss mån Scrat] vant oss vid. Vi blev besvikna. För att inte du ska behöva göra samma misstag varnar jag; filmen får två ynka tassar av fem. Och då står en galen och enögd birollsinnehavare för en, nästan enåenhalv, av dessa.
Tjenixen!
28.12 – om oändliga mängder snor.
Aj don’t gett itt. Hau match snor kän ö näsa prodjus? Dagtid är det uthärdligt. På nätterna vaknas jag en miljard gånger av att jag är svullen i hela huvudet, ökentorr i munnen, inte kan andas och har snor från örat ända ner i lungorna. Med tanke på att en kvinna, gravid i vecka 38, har så jefla lätt att sova även i vanliga fall känns den här evighetsförkylningen en smula opassande. Faktiskt skulle jag kunna sträcka mig som långt som till orättvis.
Jag ger den fyra dar till: då har kråkor och halsont fått härja i två månader. Å om den inte ger med sig frivilligt? Nog borde det vara skälig orsak till krigsförklaring?
26.12 – om en grön jul.
Hela familjen hedberts har varit lediga i tre dagar tillsammans – och vi har hållit sams! Maalis envisa pappa istället har mildrats genom list och trägen envishet även från mitt håll; jag har helt enkelt utnyttjat tvååringens oemotståndliga vilja att säga emot :)
Jag tackar för gulliga god jul-hälsningar från alla håll! Döhrriänn hojtas från villa morkulla gifetvis!
23.12 – om en tråd i läppen och mycket värre saker än så.
Efter att i ett halvt år dragits med en besvärlig form av blåsa på insidan av underläppen hade jag till idag efter remiss fått tid för bortoperation av besvärligheten. Operation låter drastiskt, jo, men det hette faktiskt så. Nå. Ursprungligt inbokade tiden (19 januari) kändes av förklarliga skäl (beräknad bäbi, 13 januari) inte helt perfekt och omtänksam sjukvårdspersonal lyckades fixa in mig på en ”akut”-tid på annan ort, men inom samma landsting.
I samma sekund som en läkaren förklarade nu kommer bedövningen, det gör ont höll jag på att trilla av britsen. Inte för att det gjorde ont – fast det gjorde det, shit majbritt så ont – för det har jag inte ont av, utan för att jag förstod att hon skulle stoppa en stor sprutnål i mig (ibland är jag bedrövligt korkad: hur hade jag tänkt att bedövning annars skulle läggas?)… ullisar: sjåpigheten personifierad.
Så nu sitter jag här med två stygn i munnen och oroas över julmaten. Bedövningen har släppt, den värsta svullnaden likaså. Då får jag ett meddelande från min mamma som får stygn, julmat och oro att kännas pinsamt obetydlig: en god vän till familjen har helt utan förvarning och plötsligt gått bort.
Livet är så obegripligt, så ogreppbart, så orättvist. Jag kan inte förstå det. Än. Lilla härliga whiskyrökröstiga vassa roliga Babsan. Du fattas oss.
22.12 – om ekologisk gris.
Förstår att den ekologiska julskinkan på många (alla?) håll är slutsåld. Detta, enligt nyhetskommentatorer, ”på grund av avslöjandena om vanskötta grisar”. Då kan jag inte låta bli att undras: vad har vanvård med ekologi att göra? Eller, tvärtom? En eko-gris behöver inte ha det ett dugg bättre än sin oeko kusin, bara det att hans mat är odlad utan ex konstgjord gödning eller tillsatser. Eller?
Ni som kan detta bättre än mig?
21.12 – om luck be your lady!!
Av nån anledning har jag aldrig gett mig in i djungeln av bloggtävlingar. Jag har helt enkelt inte ansett mig besitta varken skicklighet eller tur nog att vinna i vilket fall. Men. Nån gång ska ju oskulden tas: Magda är en vänlig flicka, hon tar den varligt! tänkte jag och vågade mig på att i allra sistaste sekund skicka ett bidrag till hennes jultemafototävling.
Okej. Nu är jag gravidt hormoniserad och klarar inte ens det känslosamma hos Oprah Winfrey så jag antar det föll sig alldeles naturligt att jag bölade Blåfisk (datorn) alldeles blöt när jag på hennes blogg först får ta del av alla bidrag och samtidigt läser en hög oerhört vänligt kommenterade omdömen, och senare dyker på det här!! Jeez! Gårdagsens megacrappyhet lättades en aningens aning för jag blev så glad så glad att ord inte räcker till!
Det behövs inte mycket för att tåra ullisarna just nu,
det behövs inte heller mycket att glädja henne enormt…
en megakram till dig Magda, för att du galant klarade båda!
Tjohej!
ps. det kan hända att Maali skulle bli en smula missnöjd om hon fick veta att hon av misstag kallades ”lille tomten” och ”pojken på stranden”, men det hon inte vet behöver hon inte uppröras över :)
Dagsens tips: Eddie Izzard.
Till min stora oförtjusning (där får vi för att ha ratat GP) ser jag att en av världens bästa just nu levande komiker lockade skratt och magkramp i en stad åtta mil norr om mig på söndagskvällen. Skulle vilja svära långa ramsor men är för trött för att göra nåt annat än tipsa om hans fantastiska ironi, självinsikt, elakheter och höga klackar. Fast numera uppträder han tydligen inte längre som transvestit? – kanske stämmer inte det där med klackarna heller då?
Finns utmärkta liveframträdanden att köpa till spelaren hemma. Gör det! En sistaminutenjulklapp kanske? Jag lovar, mottagaren blir gladsomfasen! Å du kan ju be om att få låna och titta själv sen ;)
17.12 – om mammon och kung bore.
Mäkta stolt hindrade jag mig själv från att köpa saker till mig själv under julklappsrundan. Mammon är minsann nöu fränd åvv majn!
Katterna var däremot aur värry bäst fränds (eller om det var tvärtom!?) när nattens minus 6 undslapps i soffans varma mys där gårdagens brasvärme behöll behaglig temperatur ända till morronkvisten. Morronkvisten var förresten ännu värre än nattditon då de 6 gradersarna späddes på med ytterligare tjugo under nollan iom snålblåst och apselut isvind. Huvva. Men nån snö? Det har vi inte sett. Komsi komsi!
Tjenixen!
16.12 – om lite surt men mycket sött!
Trots evinnerliga påminnelser har lönekontoret inte brytt sig om att rätta till sina misstag och resultatet blir nu två månader i stort sett utan lön. För mig. Trots att dom gjort fel. En ursäkt? Ja från min närmsta chef, men han är inte bara oskyldig till kapitala misslyckandet utan har dessutom gjort allt han kan för att hjälpa mig. Så ett f’låt nån annanstans ifrån? Nix. En bättre inledning på föräldraledigheten hade jag apselut kunnat tänka mig…
Nå. Sötnosar var dom allihopa igår och mamman [full av hormoner, remember] var nära att tåras i 
vinden [vindstilla? äsch!] när hela Bokens Förskola sjöng luciasånger i kvällsmörket under lampors varma sken. Jooo, det kräfvas kanske släktskap för att uppskatta skönsången till fullo, men jeez, dom flesta med hjärta låter nog iaf ett liitet leende smeka ansiktet när dom hör barnens röster?
Jag bjuder två ganska korta musikstycken. Kvalitén är som vanligt crappy och filmen stundtals bumpy road skakig, men med koncentrerad vilja går det att utskilja lite lucior och tomtar och pepparkaksgubbar (tyvärr var det ont om staffans?) i allt murr! Min egen lilla tomte sitter förresten nästan exakt i mitten. Det är hon som efter färdigsjungen trudelutt börjar applådera – först av alla :)
Tur i livet att sött är starkare än surt. Leve glädjen! Å vafan, det är ju bara pengar… man kan ha’na eller va utan – jag hoppas bara årets klappmottagare är lika förstående som jag…!?
Tjenixen!
15.12 – om morrontidningen, en miljöbov?
Hur försvarbart är det att varje dag tillverka och transportera tonvis med papper – för dagsfärsk och snabbt gammal info? Det går ju lika bra att följa nyhetsrapporteringen i andra medier: radio, TV och internet.
Har pappersblaskan helt enkelt spelat ut sin roll på frukostbordet. Kan vi inte bara sitta med varsinn laptop vid kaffet? Hur rotad får en vana vara för att få ifrågasättas? Hur gör du själv?
Miljön i fokus i Köpenhamn. Alla idioter som vill slåss i demokratins namn kan dra åt… där det oavsett klimatpåverkan garanterat är varmare än här!
